Det har hunnit gå 10 dagar sedan jag kände mig väldigt uppgiven över vallningen med Pep. Jag känner mig inte riktigt lika uppgiven längre, nu är stoppen lite bättre. Igår gick han verkligen grymt, för jag behövde inte stoppa honom alls och när jag stoppade honom så behövde jag liksom inte korrigera honom. Det var dock ett väldigt kort pass. Och tack för kommentarer på filmen, får se om jag kan filma lite mer frekvent. Det är verkligen inte min starka sida.

Zap smet in i hagen igår, han kröp under staketet. Jag blev verkligen orolig för  han är tämligen galen i fåren och inget man släpper lös i större hage. Men han stannade verkligen fint, så jag bestämde att han som belöning skulle få träna lite. Bara träna lite ligg/stopp och han fick även hjälpa mig hålla bort fåren när jag fixade med maten. Önskar jag hade en liten fålla så jag kunde träna honom mer, han känns helt galet på men tror att det är mest en fråga om att kunna styra honom rätt. Det är lite svårt när fåren har stor yta.

All in all, lite positivare än sist på vallningsfronten…

I söndags var Pep och jag på öppen agilityträning i ridhus, vi körde Jennys utmaning i tidningen Om Agility. Det var en rätt lagom svår bana för Pep och mig. Pep gick okej, tyvärr var han halt på höger bak efter träningen. Dagen efter var det borta. Inte mycket halt men ändå, det var höger bak som krånglade i somras så jag vet inte riktigt hur jag skall hantera hältan. Det var också därför han vallade väldigt lite igår och bara väldigt lugnt. Han är aspigg just nu och han fattar inte varför han skall ta det lugnt. Vi hade varit ute i skogen tidigare på dagen i söndags. Zap och Pep busade förstås lite och båda två kunde inte låta bli att hoppa ned i en damm. Pep hann inte torka helt till träningen och fast jag hade täcke på honom var han väldigt kall. Kanske han sträckte sig lite lätt men det är ändå oroande att det är samma ben igen. Vi skall upp till Lotushallen på lördag och där finns Sophie så jag tänkte hon kunde få kolla på honom. Han röntgad, undersökt av två veterinärer sedan juli och ingen av dom har hittat något så det är liksom svårt att veta. Han har dessutom gått väldigt väldigt hårt utan att visa något. Söndagen kändes inte speciellt hård rent träningsmässigt, jag var mer orolig för att jag inte riktigt kunde hålla honom varm (pga den fuktiga pälsen). Jobbigt och tråkigt.

Zap har fått träna en del agilityträning, allt från vanlig grundträning utan hinder men även kombinationer. Han är duktig tycker jag, dödligt seriös 🙂 . Jag ser att vi har ett litet problem med flankningar när jag kör kombinationer. Zap har tränat jättemycket cirkelträning sedan han var valp. Jag gjorde det väldigt mycket på Pep också och tyckte det blev mycket bra. Det är bra på Zap också men han tittar mycket mer på mig och när vi då kör kombinationer så ser jag tydliga flanker där han går i en båge runt hinderstöden tittandes på mig. Han har inget sådant när vi springer i cirklarna utan det kommer när han släpper mig lite i avstånd sidledes. Det verkar inte komma så mycket i svängar, där känns han tight och fin utan det är mer rakt fram så förmodligen så kan lite strategisk belöningsplacering hjälpa honom på traven.

På tal om cirkelarbete och träningen i söndags fick det mig att tänka på Greg-systemet och vilken distans jag har fått till det. 🙂 Svårt att förklara men det känns verkligen inte så relevant längre. Pep och Zap är absolut grundade relativt väl inom själva G-systemet förutom att jag inte kört något ”antigrejs” men det är mest för att det är liksom bra och rätt universiella  grundträningsmetoder. Men nu på de senaste träningarna med Pep har jag blindbytt så det står härliga till om det, bara för att det har känts som det har varit den bästa lösningen på den banan. Inte heller tror jag att mer cirkelarbete kommer lösa Zaps flankeringar. Det är rätt skönt med lite avstånd, det känns som det passar mig bra just nu.