Känner mig verkligen som jordens sämsta hundtränare ofta när jag vallar. Det är en kombination av att jag inte vet vad jag gör riktigt men också att jag inte heller riktigt vet vilka konsekvenser blir av mitt handlande. Ett dilemma som jag har haft ett tag är när Pep inte lägger sig på Lie Down, han stannar men lägger sig inte. Genomdriver jag ligget så blir det mycket tjaffs. Tjaffset gör att jag inte kan träna det jag vill och Pep tycker jag är jobbig. Släpper jag igenom det så antar jag att jag inte längre kommer ha ett ligg. Är det ett problem eller inte ett problem så länge han stannar? Ja, så här kan det hålla på. Det är lite synd om Pep och det är ofta en frustrerad matte i fårhagen. Skulle behöva hyra in en PT som kunde svara på alla mina frågor pronto 🙂 .
Är det någon situation där han har lätt för att lägga sig? (tex i balans) eller svårare? (tex ur balans)
Lägger han sig självmant i någon situation? (tex om det blir stopp mot ett staket)
Är det själva nedläggandet som är problemet eller att han inte ligger kvar?
Varför lägger du honom?
Vad vill du att han ska “tänka” när du lägger honom?
Kan han stå i stället? (i de flesta situationer är egentligen stå bättre än ligg, men man behöver ju kunna lägga dem ibland).
Så här tänker jag:
Ligg är inte vallning, det är bara en signal för att “nu ska du göra något annat” nästan alltid byta riktning, ibland för att bromsa farten. Ligg åtföljs således alltid av nytt kommando, inom nån sekund. När hunden blivit erfaren kan man kanske skippa ligg mellan kommandon. Ibland kommer nytt kommando så snabbt att hunden inte hinner lägga sig (bara öppna öronen).
För att “belöna upp” ligg brukar jag köra lägganden i lätta situationer där jag får många lyckanden och snabbt kan “ge” hunden fåren (i samband med muntligt beröm förstås). Bråkar aldrig när hunden ligger (typ lyfter bort den etc).
Hör gärna av dig om du vill bolla idéer!
Ja, han lägger sig gärna när han är nära fåren och i hämten så det skall jag absolut göra mer så han får känna sig bra. Nu gjorde fulträning (stackars Pep som får stå ut med mig som nybörjare) där jag struntade i om han la sig på lie down så länge det var ett stopp för att känna hur det kändes. Konstaterade att det inte kändes riktigt bra. Jag tror att det är för att jag verkligen behöver en riktig nödbroms och att jag behöver ibland faktiskt lägga honom för att jag behöver tänka, andas osv. Står han upp har som sagt mkt förväntningar på stopp, nytt kommando vilket egentligen känns bra. Så nu får jag gå tillbaka igen och få ett ligg och ett stopp helt enkelt. Jag kan tycka att det är lite svårt att växla och det kräver mer av mig än att bara ha samma men jag tror att för Peps del blir det bättre. Han är ingen hund som stannar, han gillar inte att stanna. Detta är nog vår största konfliktzon i vallningen, så det känns angeläget att få struktur. Han är mkt bättre för han stannar, det gjorde han inte innan.
Låter bra tycker jag!
Mette kör du banor eller grundtränar du mest? Det ena behöver såklart inte utesluta det andra.
Det jag är ute efter är att det kan underlätta få förståelse för vad man gör, varför, kan bli så mycket klarare när man kör bana. Eller ett konkret jobb.
Jag har bara kört bana ett par gånger under kursen på Öland för Karin. Men konstaterar att jag måste börja köra mer banaktigt så jag skall sätta upp lite saker som kan fungera som grindar.