Vi har varit på kurs för Karin Söderberg, det var mycket bra tajmat och blev väldigt nyttigt för mig. Vi höll dock på att missa kursen. I förra veckan tyckte jag att jag såg att Pep kanske såg lite halt ut ett par till tre steg när han hoppade ut ur bilen. Men det var sådär lite att man inte riktigt var säker på att han var halt eller om han liksom bara gick oengagerat. Jag försökte iaktta men såg inget och hoppades därmed att jag hade sett fel. Någon dag senare så blev jag varse om att så var inte fallet då han efter att ha vallat och dessutom smitit och jagat hare bakom min rygg så var han halt efter vila. Fick tid hos veterinär efter helgen men då var han ohalt igen, hon kunde inte hitta något  utan tyckte han skulle vila några dagar till och sedan sättas igång. Bestämde mig för att ändå åka på kursen….nervöst och lite jobbigt, bara hatar när hundar skadar sig även om det är lindrigt. Pep har dock inte visat något what so ever efter kursen så för hoppningsvis var det något lindrigt.

Det blev en så himla bra kurs för oss!

Här är några punkter jag fick med mig:

1. Jag har inte gått banor innan och det kändes som det verkligen var på tiden att jag fick göra det. Jag tycker att jag har släppt Pep med blicken men det har jag inte, det märkte jag själv när jag var tvungen se linjen som fåren skulle gå på. Det blev inte så mycket linjer eftersom jag mest stirrade på vad Pep gjorde.

2. Pep har fortfarande lite svårt att gå ur balans, ffa när han gått och balanserat dom mot mig. Det märktes de första gångerna när jag skulle ha runt fåren runt stolpen och även in i fållan. Men det blev väldigt mycket bättre när vi tränat lite mer att gå från balans till ur balans, är han ur balans känns han väldigt säker.

3. Han går för fort i drivningarna (ffa för fort för mig, jag behöver utrymme att tänka). Han behöver lära sig ett steady.

4. Hans ligg behöver fortfarande bli bättre och jag måste lita mer på att han tar det i alla lägen.

5. Hans fösningar som jag var lite orolig för var inte så dåliga, jag trodde han skulle ta tag mer i fåren för jag tycker vi kryssar runt så mycket. Karin tyckte det var mer mitt problem, att jag bara tittade på honom och inte på vart fåren var på väg. Hmm :). Under kursen gick han och stoppade fåren en gång (det har varit vårat stora problem) och då kan jag nog hålla med om att det var mitt fel. Det var inte heller helt okomplicerat. Det var mycket drag och han låg rätt en läängre sträcka, det var typ bara ett steg åt höger kändes det som för att liksom stoppa och ett åt vänster för att tappa dom. Sådant tycker jag är svårt när jag inte har så mycket rutin.

En sak som jag bestämde på vägen hem är om jag skall försöka mig på ett VP under hösten så skall jag nog försöka jobba mest på ovanstående saker. Hämten till exempel är inte så bra som de har varit, han slår av på farten lite tidigt och han kan stanna kort. Stanna kort vet jag inte riktigt varför han gjort, mest från höger. Men att han slår av på takten tror jag kan bero på att han inte riktigt är motiverad att komma upp i balans och kan kanske med lite tur försvinna med träning. Första året var det just mycket bråk, dels att han skulle lägga sig och sedan på drivningen. Jag tror att Pep bara känner att det är liksom ingen poäng att skyndas sig upp men om han får göra lite riktiga hämt utan att jag bråkar så mkt med honom så kanske det lossnar utan att jag försöker jaga på honom. Jag är lite rädd för att om jag jagar på honom att han får lite tråkig attityd och att han kanske inte lägger sig = tillbaka till ruta ett igen med bråk osv.

Det var så roligt att gå kurs med Pep, det är sådan skillnad. Han är verkligen inte den flashigaste hunden och jag har supersvårt att prata om alla hans positiva sidor och så på kurs inför alla. Det gör kanske att man känns väldigt negativ (vilket jag är lite 😉 ) och sedan tror jag kanske man får lite mindre positiv feedback. Jag menar om man säger att jag tycker att min hund är fantastisk så lär de flesta hålla med, men de hade kanske inte sagt det om man inte själv tagit upp frågan. Behöver nog träna mig lite på den där punkten 🙂 . Men från att ha åkt typ gråtande från alla kurser så är det så stor skillnad. Han är envis och har mycket egna tankar om vad som skall göras, men nu är han verkligen ingen mespropp längre utan tvärtom.

Sedan har vi även hunnit tävla agility med 2 disk, men det var två disk med mersmak. Pep hade en härlig galen attityd 🙂 . Hoppbanan var väldigt svår, trång mellan två hinder och då tog Pep baksidan när jag inte var tillräckligt snabb att threadla. I agilityklassen gick han i ramen på däcket, jag tog om tills han tog det. Svårt och farligt däck, flera hundar som fastnade innan (givetvis inte delbart). Rätt olustigt. Jag är riktigt nöjd med två svåra slalomingångar som han satte utan något som helst stöd från mig. Den ena blev det nästan flick in i slalom för jag var så ivrig att verkligen testa honom. Kul för jag har inte riktigt haft känslan av att han klarar det på tävling men det är helt klart att när Pep har självförtroende så klarar han svåra ingångar. Och förstås så skoj att han var så taggad trots 2 dagars kurs, gillar verkligen att jag börjar hitta hur jag skall hålla honom glad och taggad i agilityn.

Zap kan summera att han aldrig skall sätta sin fot på Öland igen, att bara få titta på vallning kan jämställas med hundplågeri och att dessutom inte få skrika ut hur hemskt det är gör saken ännu värre.