Tidig morgon i Lund för agilitytävling. Pep plockade 2 pinnar och därmed är han faktiskt uppflyttad till klass 3 i hopp. Det kommer vi inte utnyttja än på ett tag.

I agilityklassen fick jag en riktig black out och glömde banan. Det var ett hinder som skulle tas 2 gånger och andra gången så var jag först på väg åt samma håll som första gången man tog hindren. Insåg att det var fel men det blev helt tomt i skallen, jag hade ingen aning om vart vi skulle. Ser en kort tunnel och ska precis skicka in Pep i den men kommer liksom på att den skulle tas åt andra hållet men visste fortfarande inte vart jag skulle. Vojne, det kändes liksom snopet att det skulle ta slut på att jag glömmer banan 🙂 . Då kom jag på vägen och får runt Pep och upp på rätt hinder. Trodde vi skulle få tidsfel men nej, vi slutade tvåa och första agilitypinnen var ett faktum. Pep gick bra 🙂

I hoppklassen var jag lite orolig för däcket som var första hinder, Pep tycker fortfarande det är lite läskigt och det var ett däck som kändes som han kunde välja att springa förbi om jag lämnade honom för mycket. Så jag fegade lite och lämnade honom mindre än vad jag egentligen skulle ha velat men samtidigt så vill jag inte att han skall tänka på sidan av däcket, ju fler gånger han tar rätt desto bättre och desto säkrare blir han. Han var mkt försiktig, trampade om så det var nog ett klokt beslut. Banan var knixig utan, inte riktigt i min smak. Tätt mellan hindren och inga direkta fartsträckor för hundarna.

Jag skyller dagens handling, glömda bana och så vidare på att jag faktiskt inte är riktigt kry än. Den envisa hostan vill inte riktigt ge med sig och jag blir helt klart tröttare än normalt när jag springer.

Pep är väldigt lyhörd och jag tror det är därför vi nollar så mycket. Han vill verkligen göra rätt och räddar liksom ofta situationer och försöker fast han tycker det är svårt, som tex med däcket. Det var ett svårt slut på hoppbanan och Pep var på väg förbi sista hopphindret och jag var lite väl passiv i handlingen men istället för att bara dra i mål så försöker han verkligen förstå vart han skall och räddar upp situationen. Vi slutade 3:a och fick vår 3:e pinne.

Agility alla ära 🙂 men efter det stack vi och vallade. Jag har inte tränat fålla på säkert ett år och när jag gjorde sist så gick det så jäkla dåligt. Nu fanns det en fålla så det var bara att passa på, jäklar vilken skillnad mot sist. Det var rätt många djur så de första försöken sprang några runt fållan, de drog liksom på varsin sida av fållan så det var lite svårt veta vart Pep skulle vara och hur fåren skulle komma för att det skulle funka. Jag kan ju inte så mycket som sagt. Men sen jäklar, riktigt snyggt fick vi alla fåren i fållan. Det var inte bara det att jag fick in dom i fållan som gjorde mig glad utan också att Pep behärskade sig, han vill ju gärna trycka på som fasiken i vissa lägen och ibland när det inte blir som tänkt så tappar han liksom koncepten och gör inrusningar. Men idag höll han ihop och var cool fast fåren utmanade honom en hel del när de liksom inte ville in i fållan.  I veckan när jag vallade hos Linda så tappade han behärskningen och var mer olydig än idag så jag var grymt nöjd med dagens pass. Riktigt roligt 🙂 .

Numer utan lina 😀