Ja, vi jobbar på rätt flitigt, i förra veckan tror jag vi vallade alla dagar 🙂 . Ibland fungerar det verkligen superbra och ibland mindre bra. Kommer försöka åka och valla på flera ställen nu med Pep för jag märker klart och tydligt att han blir mindre lydig när vi inte är i vår hage. Dessutom så tänkte jag att istället för att släppa fåren i den hagen som de rymde ifrån ta ned dom och låta dom beta ett tag där när jag hinner. Då blir det lite mer praktiskt arbete, över väg och in och ut genom grindar och så vidare. Han kan tappa huvudet lite i sådana situationer och pressar på för hårt.

Igår var vi borta hos Linda i Sturup och tränade och hjälpte till lite så Linda kunde göra sina lite mer avancerade övningar (bara liiiite 😉 ). Förutom att lydnaden så är hämten inte lika bra som de faktiskt har varit en gång så det skall jag verkligen fila på de gånger jag har chans. Min hage är lite för liten och dessutom vill gärna mina får springa innan hunden kommer runt (även om den slår ut så mkt som det går) om man kör hämt inne i hagen, ffa åt ena hållet. En annan sak som han har börjat med nu som jag får jobba på en del är att från ha varit väldigt ovillig att fösa öht så trycker han på hårt och dessutom startar väldigt fort. Dessutom ser jag att han gärna vill ha korta flanker istället för att verkligen ta tag i fåren, kan liksom se hur han börjar luta åt ena eller andra hållet när han hoppas på att få ett kommando. Lite lurigt det där. När Kevin körde honom så körde honom just så, gick grymt korta sträckor med fåren framåt. Istället fick han många korta flanker åt olika håll, resultatet blev ju detsamma. Fåren gick rakt, problemet som jag ser det är att jag är inte riktigt Kevin Evans 🙂 och jag skulle verkligen vilja att han liksom tog tag i fåren mer och drev dom mer rakt. Om jag minns rätt så gjorde Kevin så delvis lite just för att Pep gillar sina flanker och därmed höll han motivationen uppe och det andra argumentet var att han höll kontakt med hunden hela tiden. Nu upplever jag att Pep är väldigt mycket mer motiverad än tidigare så jag känner lite att vi kanske kan skippa det.

Jag uppskattar vilket fall att träna vallning med Pep mycket mer nu. Han är inte jordens flashigaste hund men nu känns det vilket fall som vi vallar och att det går framåt. Träningen känns också mer nyanserad, innan kändes som det bara blev att jag var arg och gapade men nu kan jag faktiskt berömma honom en hel del och för hans del är det bästa att han får gå mycket mer med fåren. Han är fortfarande lite knepig på det sättet att han har mycket stark vilja inne hos fåren samtidigt som han är känslig. Han gör dumma saker men blir liksom putt när man går på honom och kan då bli lite loj, avslagen.

Detta har varit det som har varit det största problemet för mig, jag har ju velat ha mer hund och jagat upp honom. Då har han gjort dumma saker, tappat lydnaden och så blir jag arg, han blir less för det blir fel hela tiden och han får nästan inte gå med fåren alls, så motivationen sjunker. Nu försöker jag verkligen bita ihop när han blir lite avslagen/loj vilket han blir till och från. Det är också lättare nu att ge honom en positiv känsla just genom att han får valla mer än innan. Jag kan växla lite bättre, innan blev jag typ arg och när vi försökte igen så blev jag arg igen och han fick liksom aldrig komma igång och valla innan han eller jag hade försatt oss i situation där det av en eller annan anledning tog stopp liksom. Inte så roligt för varken han eller mig.

Det känns vilket fall som vi så sakteliga är på väg åt rätt håll nu och Pep verkar mycket mer tillfreds 🙂