Tux gjorde ett jättefint agilitylopp tills ett av de sista hindren som var balansen där han hoppade kontaktfältet, suck. Han stannade liksom innan utan att gå ned hela vägen, gör om och gör rätt. Synd på ett annars väldigt fint lopp. Hopploppet var bara en soppa. Jag hade lite svårt att komma ihåg banan och sen när jag väl sprang så höll jag mig inte riktigt till planen och då blev det bara pannkaka.

Pep öppnade med att nolla en riktigt svår hopp 2:a och han vann klassen. Det kändes mycket bättre än lördagen, han var inte alls så försiktig utan drog på så gott det gick. Banan hade inte mycket linjer så det var inte så lätt att söka linje och dra. Han var vilket fall väldigt duktig 🙂 . I agilityklassen var han till och med lite galen, drog på allt möjligt och sprang förbi hinder så det blev en dunderdisk.

Jag kan tänka mig att det som gör att Pep inte alltid vågar/vill ta för sig på tävling är när han känner press från mig. Han har alltid varit väldigt märklig med det där. När jag försöker peppa, hetsa, stressa upp honom så blir det åt andra hållet. Varför vet jag inte, det tog ett tag innan jag upptäckte det och jag har väldigt svårt för att anpassa mig till detta. I Trelleborg så försökte jag nog verkligen kampa och få honom taggad men igår så brydde jag mig inte så mycket. Jag lekte med honom men mycket mer kravlöst och kanske är det som gör att han går så olika. För mig som handler var det stor skillnad mellan lördagens och söndagens tävling.