Helgen spenderades i Danmark. Kvistgårds agilityklubb hade tävling en bit utanför Helsingör. Lämpligt nog var det dubblerade klasser så jag och Tux skulle få många chanser på att ta det där sista certet. Äntligen lyckades vi, det är verkligen äntligen för Tux tog första hoppcertet 2005 (!)  och nu 7 år senare lyckades vi ta det sista. Jag tror vi har missat certet på andra- och tredjeplatser slagna med några hundradelar 5-6 gånger. Det har nästan varit skrattretande, men nu jäklar blev vi tvåa efter en fullcertad hund. Tux blir 9 år om någon vecka så det var faktiskt lite på tiden.

KORAD Lp III SELCH SEAGCH SEAG(hopp)CH DKAGCH DKSPRCH Cefeus Atlas aka världens bästa Tux 😉

Pepstern gjorde även han internationell debut 😉 och jag är väldigt nöjd med hur han gick, han försöker verkligen. Jag var lite orolig för att han skulle tycka att de sandade hindren var läskiga och därmed bli försiktig men han var cool. Första gången på A-et halkade han till, det var högre än på de flesta tävlingar i Sverige så jag tror det var vinkeln som gjorde att han halkade på vägen upp. Han hade väldigt fina träffar på A-hindret, långt ned. På vippen kunde han vågat sig lite lite längre ut men helt okej ändå. Vi lyckades inte nolla något agilitylopp men vi nollade två hopplopp och de vann vi 🙂 . Pep är otroligt lyhörd på handlingen, det känns lite som att köra agility med silkesvantarna på jämfört med Tux. Det har dessutom varit ett lyft för oss att komma till klass 2 tycker jag. Det känns som att det passar både mig och Pep lite bättre när det blir mer handling.

Banorna under helgen kändes annorlunda mot vad jag har tävlat på sista tiden. Avstånden större, hela banan användes, nästan alla hoppbanor hade 22 hinder och det var inte så tekniskt men ändå handling. Det var mycket linje för hundarna om man spikade handlingen, inte alls knyckigt som det kan kännas ibland på svenska banor. Tux ville inte riktigt släppa när det fanns möjlighet, troligen för att det inte har varit så mycket sådant på tävlingar sista tiden och jag har varit dålig på att underhålla det. Klass 2 banorna har jag verkligen gillat, inte alls enkla men ändå helt överkomliga om hunden och föraren behärskar alla typer av byten, de har växlat mellan handling men har ändå haft linjer där hundarna bara kan få sträcka ut.