Tux

Skäms, men jag har verkligen inte varit den bästa handlern för Tux de sista två tävlingarna. Tror jag hamnade i någon semesterkoma och kände mig allmänt otaggad. I Ystad diskade jag mig ett lopp och 4:a i det andra loppet (Tux tyckte jag var superluddig då han lyckades 3 snurra gånger på banan). Nu i helgen var jag i Rönne, det gick inte bättre där. Disk i agilityklassen och i hoppklassen. Hoppklassen var en riktigt rolig bana tycker jag, tyvärr glömde jag att typ threadla vid ett ställe och Tux tog ett hinder som han inte skulle. Jag borde egentligen vara väldigt taggad med Tux för vi är inte kvalade till SM men det har blivit lite går det så går det. Nästa tävling blir istället i Danmark, men då skall jag var på hugget 🙂 .

Pep

Visste inte hur jag skulle göra med Pep i Ystad men bestämde mig att han nog kunde tävla på söndagsmorgonen. Han hade då varit igång typ 8 dagar och inte visat något, dock inte tränat någon agility. Men han är ju till min stora förtvivlan rätt försiktig i agilityn så det kändes inte jätte farligt. Agilityloppet i Ystad var verkligen kanon tills han vände fel ur en rak tunnel, konstigt. Väldigt fina kontaktfält, ffa vippen var jag grymt nöjd med. I hopploppet tycker jag han gick riktigt bra tills han slog i däcket som delade sig, han slog i överdelen med baken för han hoppade lite högt. Efter det kommer två böjda tunnlar som jag har haft lite svårt att få sug mot så då tappar vi fart, vi nolla ändå och slutade 3:a med en pinne. Det var vår tredje pinne i hoppklass 1.

Nu i lördags var vi Älmhult. Vi hoppade över första hoppklassen så fick jag sova till lite mer rimlig tid på morgonen. Pep var riktigt duktig i Älmhult. Först nollade vi en svår agility 1:a. Där många hundar diskade sig så stannade försiktiga Pep och frågade matte om vart skall vi, lite luddigt här, två tunnelingångar att välja på. Jag fick dessutom improvisera lite handlingen då jag inte hann vad jag skulle men som är väldigt lyhörd lyssnade verkligen super. Pep vann för första gången 😀 . Kul för jag har liksom tänkt att lite svårare banor borde vara en fördel för oss.

Sen nollade han även hoppklassen, tyvärr svängde han ut fel ur en tunnel och det kostade en del tid. Vi blev vilket fall 2:a. Jag var nöjd med att jag verkligen försökte låta bli att babysitta honom utan skickade till tunnel. Han såg lite förvånad ut men köpte det :). Det känns som om jag lätt fastnar i att jag skall springa fort och vara överallt för att han skall bli snabbare. Måste komma in i skicka och sticka-handlingen även med Pep.

Dagens tredje nolla kom i agilityklassen där vi kom 2:a igen. Jag tycker nog allt han gick lite snabbare i den klassen än i de andra två, även tiden bekräftar det. Hans sedvanliga 2-2,5 sekunder efter var nu bara dryga sekunden efter (och ja, jag såg den som vann klassen, det var ett fint lopp). Det är mest intressant för jag tror att han är lite extra långsam på tävling för att han blir lite osäker, när man är inne på banan tredje gången så borde en viss osäkerhet släppa.

Så helt plötsligt var Pep och jag i klass 2 i både hopp och agility. Först tänkte jag stanna i ettan tills jag hade både pinnarna i agility, minst. Jag hade inte väntat mig att det skulle gå så fort. Jag har funderat lite hit och dit hur jag skall göra. På sitt sätt när hunden saknar tryck så kan det vara bra att stanna i klass 1 med “enkla raktframbanor”, samtidigt är det kanske inte det trycket jag vill ha (kuta full fart framåt som det lätt blir i klass 1). Då är det kanske bättre att stanna i klass 2, handlingen är inte problem känner jag med Pep. Vi har kört en hel del klass 3-banor så han tränat en del på svårare saker. Hur som haver så kan jag säga att det är väldigt trevligt ATT ha valmöjligheten.