Man tappar suget att skriva när en hund är skadad. Pep har rört sig lite konstigt höger bak, det började i mitten/slutet av maj, det var väldigt till och från. Varje gång jag tänkte att det var något så var det borta igen. Jag har misstänkt tassen för han har stått en del på tå och vid något tillfälle ömmade han i tån lite lite. Men nu för en dryg vecka sedan var han riktigt halt och med hjärtat i halsgropen åkte vi in för röntgen och även genomgång av knä när han var sederad. Det mesta blev röntgat inklusive höfter och allt såg okej ut och knästatus var u.a. Så antagandet är att det är någon muskelinflammation. Finns inte heller några svullnader i t ex led så vi får väl hoppas att vet har rätt. Koppelvila i 14 dagar, nu har vi koppelvilat i 7 dagar. Det är drygt säger Pepstern.

Zap kör på hårt 🙂 . Det är full fart framåt som gäller. Han är rolig som attan att träna men är lite smådryg här hemma. Inte dum, mest bara en valp med väldigt väldigt mycket energi och dessutom rätt hård. Han tar inte korrigeringar i första taget utan skakar av sig både när jag eller Tux säger ifrån. Han är inte hård så att han är dum/otrevlig eller så, men onekligen är det lättare i vardagen med en sådan hund som Pep som man bara lite försynt harklar när han gör något olämpligt. Samtidigt är det jobbigt med Pep som tar till sig allt, även när han inte skall så i det långa loppet är förstås Zaps temperament att föredra. Bara något tålamodprövande som vi säger så 😉 . Eller som Robert sa, måtte han vara bra, så jobbig som han är 😀 .

Det är väldigt skönt att  han är så olik Pep som han är. Dels förstås för att han har ett mycket bra temperament vad jag har sett än så länge och dels för mig, de är liksom så olika så det går inte att dra några paralleller mellan hundarna. Med Pep har jag också tappar självförtroende som tränare och hade jag fått en hund som var likadan så hade varit extremt jobbigt. Nyttigt kanske men jobbigt.

Nu skall vi ut i fårhagen 🙂 och det är dessutom bara en jobbdag kvar 😀