Zap har varit här i en hel månad nu, lite drygt till och med. Han hänger med på det mesta och är på många sätt fortfarande väldigt okomplicerad. Orädd, trygg och allt sådant där. Han är också jobbig :), vet inte om han är jobbigare än genomsnitts valpen men ibland känns det så. Han är på allt och tar inte riktigt ett nej, låt bli osv utan försöker typ alltid ett antal gånger till. Det gör att jag känner att vår relation kanske inte är så bra som jag hade önskat. Jag måste gå in och säga ifrån rätt mycket, vilket gör att han till och från tycker att jag är lite dum. Det är svårt tycker jag, jag vill liksom vara en trevlig matte men det känns lite svårt att kombinera när man behöver sätta gränser.
Visst hade jag kunnat undvika en del av situationerna fast det känns lite som strutspolitik. Zap är på Pep väldigt mycket, de har grymt roligt på ihop men Zap vill leka mer än Pep. Pep har ju också ett annat jobb där han tränar agility och vallning så han blir förstås trött och behöver vila. Zap rusar på Pep när som helst och sedan en tid tillbaka har jag bara bestämt mig för att jag måste reglera lekandet för bådas skull. Pep kommer aldrig sätta ned foten på det sätt som Tux gör utan han försöker gå undan men Zap accepterar inte det utan går efter eller så bara flyger (lek alltså) han på Pep när Pep gör något helt annat. Regeln är att när Pep själv tar initiativ till lek och de är lösa ute så får de leka, i övrigt får det vara. Jag har sagt ifrån rätt många gånger och visst lyssnar Zap men han chansar rätt många gånger också, typ väldigt ofta.
En annan sak som är jobbig och som skapar lite konflikt är att Zap är FRUKTANSVÄRT avundsjuk på när de andra hundarna får leka med mig. Han kastar sig till och med på Tux som har sagt ifrån i skarpa ordalag om att han inte accepterar sådant. Men Zap säger att det är värt att kasta sig in i det hela med livet som insats för JAG SKALL vara med och leka, kosta vad det kosta vill. Binder jag upp honom så skäller han och skriker. Jag är ofta själv när jag tränar, ofta tränar jag lite på promenader så det är viktigt att kunna växla mellan de olika hundarna. Jag har försökt att ignorera och sedan hoppas på att jag skall kunna få ett beteende att belöna men icke, han blir bara galnare. Så jag har fått säga ifrån på skarpen, nu har jag faktiskt fått ett beteende till och från som jag kan belöna honom för. Han kan behärska sig och kan till och med ligga och vänta lös så länge träningen inte är för häftig, men jag kunde inte få fram något sådant alls utan korrektion.
Ja, lite så här är det i vardagen. Det finns väldigt mycket mer saker som gör att vår relation ibland känns lite kluven och inte fullt så positiv som jag hade önskat. Nu menar jag inte att han är ett problem eller att jag inte gillar honom, mer att jag kanske känner att det är svårt att finna en balans mellan hålla styr på honom i vardagen och ha en den där positiva trevliga relationen med fullt tillit som man önskar sig. Han är verkligen väldigt häftig med sin grymma kamplust och intensitet men det känns som det spiller över lite här och var. Det är svårt att veta om man hanterar saker rätt helt enkelt.
För övrigt är han väldigt tänd på fåren. Han var med när jag skulle vattna och kolla till en kompis får, det var en trevlig promenad dit så han fick hänga med. Han lekte runt på vägen dit, sprang med de andra två men när han såg fåren så kopplade han verkligen direkt om i “vallningsmode” och då var det ingen lek längre. Jag får dock verkligen “ågren” när jag tänker på att sätta igång Zap. Grundträningen med Pep kändes inte alls bra och jag känner mig fortfarande så himla osäker på träningen, vill verkligen få till det bättre denna gång.
Pep och jag vallar så gott som varje dag, korta pass. Jag har växlat mellan att ha lina på och inte. Jag tycker han gör så mycket fint men samtidigt vill han verkligen köra sitt eget race, t ex så fort han känner av drag åt något håll så har han väldigt svårt för att ta kommandona oavsett vad det är. Då tar bara hans känsla för vad som skall göras över, då känns det bra att ha linan så jag helt enkelt kan tvinga honom att lyssna. Det känns vilket fall väldigt bra att få pyssla på själv i hagen, helt enkelt få testa lite vad som fungerar och inte fungerar utan att någon annans kritiska ögon ser vad jag gör.
Vilken härlig valp du fått! Jag kan riktigt se honom framför mig, lysande av naivt självförtroende 🙂
Jag har nog kört en del strutspolitik med mina valpar tills de klarar av självkontrollen. Här har det funkat rätt dåligt att träna/korrigera valp i samband med träning/promenad eftersom de vuxna tar åt sig mest och det blir bara jobbigt.
Kör du burlekar?
Japp så är det, massor av härligt själförtroende och jag ÄR verkligen glad över att fått en valp med massor av go, det är väl därför jag är rädd för att dämpa för mycket.
Vi har börjat köra lite burlekar men bara grunden. Tror liksom att att han kommer fatta, problemet är mest i vardagen där jag känner att jag behöver mer ordning, typ nu 🙂
Det ÄR jobbigt att ha valp – men det är ju det man vill …dvs ha en valp som är full av bus och vilja 😉 Han låter ju precis som en toppenvalp!! Förstår din rädsla att du ska bli en tråkig typ i Zap’s ögon men låt det inte bli så då! Säkert bra att inte låta honom välja hela tiden att få leka med Pep. Egentligen ska det ju vara dig han väljer o vill leka med… Bur är toppen tycker jag som Eva ovan, för att slippa tjat- dvs bestämma när jag tycker att nu vill resten av familjen att Zap är lugn i bur…men då måste man ju ha jobbat upp att buren är “bra” o tåla skrik för ett tag;) Jag har med Aksa o Bits redan från dag 1 gett delar av deras mat från min hand när de fått utföra “konster” och/eller gå in och stanna inne i buren m.m. Jag har också för min egen del (för att inte bli arg o göra att hunden tycker man är tråkig) sagt högt att de är “busiga” när de inte gör som jag sagt o gärna buffa till dom o säga “nähä nu blir det så här”o le…. Mycket teater blir det o jag tycker att det har funkat bra med mina hundar 😉 Det är ju två olika saker att dämpa en hund med positiv pondus än tjatigt gnäll/skrik…tror jag.
Ett tu tre Mette så är Zap 5-6 månader o fått mer “hjärna” att jobba med o det är väl då…o mycket senare vi kan börja tala om känna “tillit” 😉
Jaja nu ligger jag på ett hotellrum o babblar men så här tycker jag 😉