Helgen har bestått av en hel del träning. Det största glädjeämnet var nog när jag tränade Tux på lördagsmorgonen och upptäckte att vi hade en gammal balans stående vid klubbstugan. Den är lite trasig efter en storm men jag har letat efter en stabilare nedfart för träningen av springande kontaktfält. Det har nämligen gått lite i stå med den träningen. Dels har jag varit borta och dels skadade Pep ögat. Men sen så har det varit ett problem sen jag skulle börja höja nedfarten, brädan vi hade var svår att få stabil och de balanserna som vi har funkar bara i högre vinkel. Men denna behöver inte så mycket stabilisering och funkar i alla vinklar utom platt på marken så det var kanon, verkligen ett problem ur världen.

Efter det for vi iväg vallträning och det var en deprimerande tillställning. Träningen var bra så det skall jag inte klaga på. Det blev träning på att få Pep ur balans och det har svårt för efter som jag har fastnat mycket i att han skall få stanna i balans. Nu tycker jag väl att han snappade upp det rätt okej, svårt men han köpte det det. Sen tränade vi på att driva fåren och där är han som sagt ful och rätt dum. Detta har hållt på ett tag och han tycker att det är helt okej att göra som han själv vill.

Men jobbigast var tempot, det var så jäkla kasst och ibland kan han nästan se helt ointresserad . Fattar inte varför? Han såg något bättre ut när vi var i den något större hagen, i den lilla hagen så var han bara riktigt långsam och det såg liksom konstigt ut (nästan som om det är svårt för honom att springa på en båge). Jag blev riktigt riktigt knäckt av detta. Jag hade väl fått upp lite förhoppningar sedan Karin-kursen men de grusades rejält nu. Jag har anmält mig till flera kurser under våren och bara tanken på dom känns jobbig.

Jag har inte riktigt kommit till fasen komma igen ännu…suck.

På söndagen blev det två pass agilityträning. Fick prova min nya balansnedfart och det blev så himla bra. För att säga något positivt så är Pep än så länge är han duktig på de springande kontaktfälten. Nu när nedfarten var stabilare så kändes som han blev ännu bättre. 🙂 Det känns som han liksom bara springer rätt naturligt ned men vi får se sen när det blir mer lutning, dessutom tror jag han inte riktigt fattar än vad det är jag klickar för.

I övrigt så är väl agilityn sisådär och det som mest brister tycker jag är attityden. Jag har svårt att få till den där lekfulla attityden hos honom. Men har försöker definitivt mer än innan.