Efter Lake Manyara gick resan mot Serengeti. Det måste vara nationalparkernas nationalpark! Ett otroligt häftigt ställe och det är fantastiskt att de har kunnat bevara ett så stort område. Det är en bra bit att resa och det är otroligt skumpig grusväg och man blir fruktansvärt dammig. Parken börjar med naturreservat för att sedan övergå i nationalpark. I naturreservatet för folk (massajer) beta sina djur men om djuren blir dödade av rovdjur så får de inget göra. Utanför parken har de vissa rättigheter att jaga rovdjur.

Man ser djur utanför nationalpark och naturreservat men det är avsevärt mycket färre. Men vad jag förstår sker det ett visst utbyte mellan närliggande Ngorongoro National Park och Serengeti. Dessa giraffer mötte vi vilket fall på vägen. Det är inte vår safarijeep, man ser dock hur stora de är i förhållande.

Det här var en ung giraff som tittade väldigt nyfiket på oss. Söt!

Innan vi kom till nationalparken så såg vi denna ansamling av gamar. Guiden trodde att det fanns något dött i närheten och han hade rätt. Nedan är en hyena med en bit av en antilop som travade förbi gamarna.

Vi träffade på dessa färgglada ödlorna medan vi väntade på att få komma in i parken. Det var alltid lite pappersexercis innan man kom in, de höll noga koll på vilka som skulle in, vart de skulle bo osv. Helt enkelt för att ha koll att ingen blir kvar i parken 🙂 .

Fågel som håller på och fixar med sitt bo, även denna dagen medan vi väntade på att komma in i parken.

En drickande elefant 🙂

Okänd fågel som håller i en insekt med ena foten, vet inte den även har en likdel i munnen.

Ganska tidigt fick vi se ett av de stora kattdjuren, men det var på långt håll och som sagt den låg och sov. Trodde aldrig att det skulle bli några bilder för det var så långt borta och den låg först så att man bara såg lite prickigt. Men den ändrade position flera gången vi se lite mer av den vilket fall.

Något jag fick se mycket av är att Zebror smågnabbas mycket. Det är mycket sparkar och bett, som här nedan. Fler exempel kommer senare.

Därefter var det katt nummer 2. Det var väldigt förvånande att se att de var så slöa och dessutom väldigt oberörda av jeeparna. Jag hade trott att de skulle vara mer vaksamma och kanske lite irriterade på uppståndelsen. Men det var på något sätt så tydligt att detta var deras rike och lite jeepar var inget som berörde dem.

Bee-eaters, hanar. Tyvärr fick vi inte se fler hanar av dessa fina fåglar.

Fler lejon som gjorde det lejon verkade göra mest, lata sig. 🙂

Världens tyngsta fågel som kan flyga, Koritrapp. Jag tyckte även att de kanske var de fulaste fåglarna men det skulle visa sig att hanarna var rätt coola (fortsättning följer mao).