Meningen var att vi skulle vara med och promenera på Söderåsen under lördagen men eftersom det har kommit lite snö och is i Skåne så kände jag att jag blev tveksam. 3 timmar promenad där det eventuellt är halt vågar jag inte testa med knät. Ändrade planer blev istället vallning på lördagsmorgonen för att sedan köra ett pass running på eftermiddagen med Elin.

Vallningsträningen blev inte riktigt som jag tänkt. Jag hade velat ägna mycket tid på att han skall lyda och ta det lugnt. De första fåren som var ute var supermuppiga, alla bara ställde upp sig mot Pep och en till och med stångades. Jag trodde var Pep som typ inte klarade det och jag var lite handfallen först, visste inte riktigt vad jag skulle göra för det kändes inte bra när han rusade in och sa ifrån samtidigt så var det helt klart befogat. Men det var ju inte det jag ville träna, väldigt mycket tvärtom – svårt att få det lugnt och kontrollerat under sådana omständigheter. Jag var själv så hade ingen att fråga, men efter en liten stund kom jag på att jag faktiskt kunde hjälpa Pep lite genom åtminstone putta bort den som stångades. Då fick han fösa lite och visste ville de vända upp men efter en stund med gemensamma krafter (faktiskt mest Pep) så blev det inte mer än att de vända upp och sedan gick de igen.

Sen skulle fårägaren valla och det fungerade inte alls. Den första hunden kunde inte alls flytta dom! Jag testade med Pep igen och då gick han nästan bättre men han blir helt klart lite varm i huvudet när fåren är tröga eller som i detta fall dumma så det känns som det inte är någon bra träning för oss. Vi bytte får sedan och jag fick ett pass där jag bara tränade honom på att lyssna i alla lägen och det gör han inte, han ett ton med egna åsikter om vad som skall göras och han spänner sig lätt (förmodligen hel del när han vet att han är på hal is 🙂 ). Jag känner verkligen att det är detta vi behöver just nu, jag kan ge ett kungarike för några får på lämpligt avstånd.

Running C-passet var klart det sämsta jag har haft med Pep. Han missade kontaktfältet fler gånger än han gjort tidigare 🙁 . Då kändes det lite piss för jag visste inte riktigt hur jag skulle göra, nu har jag kollat filmen och kommit fram till att det kanske inte var så farligt ändå.

Söndagen börjades med en lång promenad för hundarna, sedan brunch för husse och matte. På kvällen åkte Pep och jag och tränade agility på nytt ställe för oss. Ridhus i Bökeberg, det var nyttigt för Pep att komma på nya hinder och nytt ställe. Övningen ställde till lite problem för Pep och mig. Jag hade lite svårt att bryta det Pep gjorde fel så efter ett tag fick jag köra mina egna påhittade övningar för det blev liksom tjatigt att ta om samma sak om och om igen. Pep blev också osäker. Sen när jag kom hem kom jag på hur jag skulle ha gjort för att få honom att tänka annorlunda, rätt typiskt det där. Men han gjorde mycket annat som var bra så jag var nöjd ändå.