Sen har Pep och jag varit på vallkurs för Karin Söderberg.

Karin såg Pep i juli och då var Pep riktigt riktigt mesig, han lullade på typ i kvartsfart om ens det och höjde någon rösten så kunde han gå därifrån. Nu ett halvår senare så är han vilketfall inte så mesig, snarare rätt jäkla olydig.

Det jag hade på agendan var fösningar, fösningar men vi fick faktiskt gjort en del annat också. När vi gick 25:an fick Karin se hur lurig han är att gå med, hal som en jäkla ål. Han går liksom fint och sen helt plötsligt ser man att han glider och då går han inte att stoppa, vips är han på andra sidan fåren (och väldigt nöjd). Vi hade dock förmånen att kunna sätt ut fåren på ett stooort fält vilket gjorde att vi kunde gå längre sträckor. Och Pep kan, det är inte det som är problemet. Han kan faktiskt gå riktigt bra och gör många fina saker när han vet att han måste (lina på). Problemet är att han har en egen agenda som han har finslipat till perfektion och därmed är han väldigt duktig på att genomföra den. Det var till och med tydligt för mig att han faktiskt kan, det blev liksom riktigt tydligt när det blev lite drag åt olika håll och jag behövde inte göra något för att han skulle placera sig rätt.

Sen gjorde vi hämt åt bägge hållen, en gång ute på det större fältet så det var hyffsat långt – speciellt som vi inte tränat hämt på riktigt länge. Högerhämten var bättre då han hade lite mer djup, han kunde ha farten uppe lite längre tyckte Karin men å andra sidan pyschade jag inte på honom. Jag tror vi körde hämt senast i oktober så jag trodde att han skulle kanske vara snäv och kanske väldigt långsam, speciellt i slutet. Får nog säga att jag ändå blev positivt överraskad. Karin tyckte att jag inte skulle lägga honom mer än då och då, dels för att han laddar lite när han ligger och dels för att det blir snyggare om jag inte gör det.

Höger och vänster kunde vi konstatera sitter bra. Det behöver dock tränas en hel del ur balans för då kan han dels ta upp sin egen agenda och ibland låsa sig lite då han inte vill ur balans.

Vi pratade inte så mycket om tempot, jag har bestämt mig att inte fråga om det och inte försöka tänka på det så mycket. Det är fortfarande så himla känsligt och jag försöker tänka att det kommer med säkerhet. Om det inte gör det så får det bli ett framtida problem för just nu känner jag bara att jag måste få en stund att glädjas åt att jag har en hund som inte är en mespropp.

Vår läxa blev att få Pep lydig, det är det som ställer till mest problem just nu. Att han inte tar liggen alltid, att han tycker att han kan göra lite som han själv känner för i fösningarna, inkallningarna var som helt jäkla bortblåsta när vi skulle träna lite delningar (Pep var totalt fixerad vid fåren och hade inte många tankar på att komma till mig). Det hade varit perfekt att träna lydnad nu under vintern om jag bara hade haft några får!! 🙁