Pep har debuterat som agilityhund på officiell tävling. Det resulterade i 2 disk 🙂 . Det var väl okej, i första klassen gick han ur det rätt rangliga slalomet och jag tog inte om det utan körde vidare. I andra klassen sprang han förbi ett hinder. I båda klasserna så blir han osäker så fort det har blivit fel och tittar rätt mkt på mig, springer in mot mig och biter mig 🙂 .

Kontentan är väl att han fortfarande är rätt omogen i hela sitt sätt om man jämför med jämngamla. Men trots detta tror jag att han faktiskt behöver dessa tävlingserfarenheterna. Alltså att det är ingen poäng att bara vara hemma och fila, han behöver helt enkelt bli säker i tävlingssituationen och jag kan lika gärna göra det nu som senare.

Inför första klassen blev Pep rätt störd av en hund som ömsom gjorde utfall och ömsom typ larm-skällde. Pep trodde det vara fara färde och slutade att leka för en stund. Det var rätt jobbigt men efter en liten stund släppte han det. Inför andra klassen var den där hunden och föraren ute och Pep reagerade vid första skällandet men sen brydde han sig inte. Normalt sätt brukar han inte bry sig men just det här när hundar ylar eller när de skäller som de sett ett spöke kan han reagera på. Så det är väl lite sådant som han behöver träna på också, förutom att springa bana.