Av någon anledning så överskuggas hela 2011 av att det gick så dåligt för mig och Tux under sensommaren och hösten. Att jag senare kom fram till att Tux förmodligen inte var fräsch gör saken bara värre. Jag har lite svårt att släppa att jag körde på så många tävlingar och träningar fast jag kände att något inte var bra.

Den andra saken som gör att jag inte har någon ljus syn på 2011 är min knäskada. Det är något som jag får lära mig att leva med och jag kommer alltid känna av det. Under en lång period trodde jag att jag faktiskt skulle få tillbaka ett normalt fungerande knä men nu har jag fattat så kommer det inte bli. Utan det är en fråga om att hålla det så bra det går under så lång period som möjligt. Det är ben emot ben på insidan av knäleden och det kan man inte riktigt reparera. Det finns inlägg som kan operera in mellan ledytorna men jag antar att man försöker skjuta det så långt i framtiden som möjligt eftersom de har begränsad livslängd.   Det positiva är att jag åkte till Hässleholms sjukhus och de var mycket trevligare och bättre att ha och göra med än den läkare som opererade mig. De tyckte jag skulle hålla igång så mycket det går dock undvika vissa saker, framför allt lyssna på vad knät säger. Gör det onte så är det inte bra helt enkelt. Agility är ett gränsfall kan jag säga men det är så skoj så jag får liksom leva med att det känns lite i knät efter.

Men nog om det tråkiga, vi hade faktiskt några framgångar också, Tux och jag.

• Roligast för mig är trots allt vinsten i ett lopp under landslagsuttagningarna. Det är kanske inte vinsten i sig utan det här med att en gång är ingen gång men två är en vana och detta var andra gången.
• Final i både Dania Cup och European Open. Vi lyckades inte i finalloppen men de innehöll många fina delar och jag hade skoj.
• En annan sak som var lite rolig var att vi slog Greg och Detox :). Förutom att de är väldigt bra så vet alla vi som gått kurs för Greg hur mycket han gillar Kelpies :), det var lite synd att vi hamnade precis utanför pallen. Det hade liksom varit pricken över i:et 😀 .
• Kvalad till SM individuellt och med laget Fifty-Fifty. Laget Fifty-Fifty sattes ihop under hösten och laget hamnade på andra plats för Årets Agilitylag vilket var smått fantastiskt tycker jag 🙂 .

Pep har inte tävlat alls förutom en start i hoppklass på in.off. agilitytävling men vi har tränat riktigt mycket. Jag hade förhoppningar om att vi kanske skulle kunna göra VP:t under 2011 men jag tyckte inte vi var klara så det blir i år istället. Rent generellt så var nog mina förhoppningar att vi skulle ha kommit längre. Under stora delar av året så har det varit väldigt kämpigt att träna Pep. Den här artikeln beskriver känslorna jag har haft kring Pep så otroligt väl.

Pep har dock tagit sig enormt mycket de sista månaderna på året. Han börjar se ut som en hund och har fått lite muskler på kroppen. Det bästa är att det är roligare att jobba med honom, han tar för sig lite mer och  jag börjar förstå lite bättre hur han fungerar.