Gah, i morse åkte jag ut till Vomb för att cykla. Jag cyklade vilse och var ute i drygt 1,5 timmar. Innan har jag varit ute i cirka 1 timme och då blir dryga milen så idag blev det en aaaning längre då. När vi kom hem så efter en stund var Pep halt, blääää, men det såg ut att sitta i tassen så jag hoppades på en sticka. Men jag hittade inget och började känna mig lätt nedstämd. Däremot såg trampdynorna slitna ut men tänkte det är det säkert inte. Efter en stund bestämde jag mig för att smörja in dom ändå och ser man på så efter en liten stund var hältan borta. Så i kväll blev operation mjukgöring av tassar, massor av salva och sen på med babysockor :), söta killar:

Jag har inte sett någon mer hälta så jag hoppas och tror att det var slitna trampdynor som gjorde att han hade ont. Det är en del sand och lite grus ute i Vomb så det sliter lite grann.

Annars har veckan bestått av mycket träning för Peps del. Tux har softat lite till han stora förtret, han gillar det inte alls. Han har sett pigg fräsch ut och var supertaggad idag vid cyklingen. Han älskar det mest av dom två, man får verkligen lugna ner honom för han drar iväg i full kareta ouppvärmd om man inte håller honom i örat.

Pep har fått träna hoppteknik, vi försöker få till 1-3 pass i veckan i trädgården. Jag har faktiskt varit duktig och filmat en del, kan vara spännande att se om det sker någon utveckling. Jag har låtit Tux göra samma övningar och filmat honom som referens 🙂 . Får se om jag lägger ut spektaklet. Pep är väldigt sladdrig fortfarande men det går nog så sakteliga framåt.

Sedan hade vi första inomhusträningen i onsdags. Jag tyckte faktiskt det var riktigt roligt att springa med Pep, han är inte snabbast i stan men han är jäkligt lyhörd och förig. Han är superduktig på vänster och höger, ja på de flesta signaler generellt. Det är bara det lilla men då, farten. Han taggar till ordentligt när han får springa med andra så jag tror det kommer vara utvecklande för honom att träna mycket med andra.

Vi har även hunnit valla några gånger. Det är drivningar/fösningar för hela slanten just nu. Jag har svårt, för jag ser inte förrän det är för sent när han kommer för nära och sen ser jag inte heller när han glider iväg och runt fåren (detta är han grym på, vips så är han bara på andra sidan innan man ens har hunnit fatta). Pep tycker förstås också det är svårt, han får inte riktigt ‘tag’ i fåren och de försvinner gärna och vilket får honom troligen bara att känna att han måste skynda sig mer för att inte tappa dom.

För någon vecka sedan testade jag en sak som jag har tänkt på en hel del inom vår vallning. Jag har som sagt fått kommentarer om hans fart en hel del och jag fattar ju att det är befogat. Jag har tänkt att det lite beror på att han ofta inte tar kommandona vilket gör att själva situationen försvinner och jag måste ha lite tid att tänka om. Jag säger typ stand och så är meningen att jag skall säga något annat sen men så tar han inte stand och jag får tjata. Under tiden har fåren gått iväg och så måste jag tänka om, det blir lite segt då jag inte tänker så fort 🙂 . Så jag testade lite med att ta pisken med ut och när han inte tog kommandot direkt (som i 99 % av fallen är något sorts stopp) så drämde jag den i backen. Tror det räckte med en gång och sen stod han direkt. Det blev klart en hel annan vallning då jag kunde ha ett flöde. Det som gladde mig var att hons om var med och vallade sa utan att ha vetat om vad jag pysslade med att han såg ju riktigt snabb ut nu. Det kändes lite skönt att få belägg för det jag tänker, att det är rätt mycket upp till mig……