Första helgen i oktober var vi i Norge och tävlade. Tyvärr kände jag att något inte stämde med Tux (många bäckar små kan vi säga) och efter ett par klasser bestämde jag mig för att inte tävla mer med Tux. Det var bra för senare blev han jättehängig och väldigt stel. På kvällen och söndagsmorgonen satt han och åt, det tror jag aldrig har hänt. Äta gör han väl alltid, då skall han väl typ vara döendes om han skall avstå. Men sitta och äta tillhör verkligen inget jag har sett innan. Till söndagen hade även hans leder hade svullnat upp, framför allt båda haserna.

Eftersom han har haft anaplasma så tänkte jag direkt på det. Min pappa tyckte dock att jag skulle ta ett prov på honom för att bekräfta/dementera farhågan. Jag provade att åka till Malmö Djursjukhus för att jag tänkte att de skulle få svar snabbt, kanske till och med själv kunna analysera proverna och att de hade stor erfarenhet av det här med anaplasma på hund. Måste säga att jag är grymt besviken på Malmö Djursjukhus, ju mer jag tänker på desto mer besviken blir jag.

Jag förklarade vad som hade hänt för veterinären och denne svarade snabbt att det rådde delade meningar om att behandla anaplasma och även att ta flera prov (punkt). Inget mer, ingen diskussion om MITT läge med min hund utan bara en fråga om det var något mer. Jag sa då att när vi kom hem hade Tux även droppat lite blod från snoppen. Då ville hon känna på prostatan som hon då tyckte var lite stor (vanligt problem på äldre hanhundar) och bokade tid för ultraljud. Sen frågade hon om jag fortfarande ville ta blodprovet för anaplasma vilket jag förstås ville. Men absolut inget mer, men då tänkte jag att det kommer kanske när jag gör ultraljudet.

Ack vad jag bedrog mig. Ingen som helst diskussion om min hunds läge, inget vilka problem han hade haft. Ultraljudet visade på lättare godartad förstoring av prostata. Jag frågade om det hade kunnat ge den rätt kraftiga infektion som Tux hade haft helgen innan och veterinär svarade nej. Jag frågade efter provsvaren för anaplasma och de var negativa sa han och återigen punkt, ingen fullföljning av det jag hade sökt för trots att jag försökte ta upp den diskussionen om och om igen. Dessutom tog dom ett urinprov som de inte har meddelat resultatet på trots att de sa att de skulle ringa samma dag.

Men betalt kunde de ta, 5 000 kr fattigare blev jag och inte direkt klokare.

Visst, han kan bara ha haft en infektion men då bör man väl diskutera det och säga det?

När jag kom hem läste jag på om både prostata och anaplasma proverna. Jag kan konstatera att det enda tecknet på problem med prostatan han har haft är då att han blödde under två dagar i samband med infektion, något annat har jag inte sett. När det gäller anaplasmaproverna så kunde jag snabbt läsa mig till att negativt svar inte behövde betyda så mycket eftersom det tar tid för antikroppar att bildas osv osv….men skall jag verkligen behöva googla mig till detta när jag har betalt 5 000 kr?

För mig är det så oproffsigt att inte ha någon uppföljning, ingen dialog och att dessutom missa att förmedla provresultat. En annan sak som störde mig otroligt mycket var oviljan att lyssna på mig som hundägare. Jag fattar att man får lyssna på många konstiga saker från folk men man måste även lära sig att sortera, det finns faktiskt folk som kan djur och har stor erfarenhet.

Var hemma hos pappaveterinär för några dagar sedan och lite lustigt så kom det hem några vars häst hade skadat sig precis när jag var där. Så jag hängde på för att kolla och kan konstatera att det är skillnad på veterinär och veterinär helt enkelt 🙂 . Nu är vilket fall planen att vi tar ett anaplasmaprov till på Tux innan jag tävlar något med honom. Han är pigg och glad nu så vi håller igång men han har inte tränat någon agility sedan Norge. Jag tänkte dock dra igång med hoppteknikträning i nästa vecka eller kanske på lördag.