Är dålig på att blogga men tycker det är tråkigt för det blir så gnälliga bloggar (för så känner jag mig lite nu). Jag har haft den sämsta agilityhöst med Tux någonsin. Jag hittar inte riktigt känslan med Tux och jag vet inte riktigt varför. Jag tror det mesta faktiskt ligger på mig, att jag har kasst självförtroende och det känner Tux av. Men skitisamma…orkar inte älta det 🙂 .

I vintras-våras fick jag en förfrågan om att vara med i ett mycket trevligt lag och jag var så frestad. Men då visste jag inte vad det skulle bli av mitt knä och sedan var ju inte heller Tux frisk. Då visste jag inte att det var anaplasma heller. Men tanken har grott lite sådär om att det både hade varit roligt att springa ett lag och också nyttigt. Jag har rätt svårt att hantera det här med att ‘behöva’ göra en nolla/komma runt och lag är ju lite så. Min tanke är väl att man inte blir bättre om man inte tränar på det.

Så när jag fick erbjudande om att vara med 50/50 så hoppade jag på! Och oj vad duktiga vi har varit, vi har hela tiden sprungit på 3 hundar för Lottas Neil har varit krasslig med en sårinfektion. Men vi är på god väg mot SM, i helgen tog vi 4 pinnar genom 4 vinster!! :D. Vi hade en pinne sen tidigare så nu saknas det bara en pinne så är vi SM-klara. Det har inte varit helt enkelt att springa lag tycker jag, dels är det ju formsvackan som jag är i och dels det här med att känna kravet om att komma runt, helst nolla. Men jag tror det är nyttigt för mig, jag tror jag måste lära mig att nolla mer och nolla bra….liksom.