Måndag

Möte på klubben, lite agilityträning med Pepster.

Tisdag

Träning på klubben, båda hundarna. Nöjd med båda hundarna.

Onsdag

Birte kom till klubben, hundarna blev igenom gångna. Tänkte de skulle ta det lite lugnt sen men båda ägnade stora delar av kvällen att busa i trädgården.

Torsdag

Vallning i Lund. Pep var mysko, han ville inte ta fåren mot mig utan bara fortsatte runt, runt och lite mer runt. Har ju haft en lite känsla av att genom att det har blivit så mycket bråk/diskussioner kring läggandet (eller ställandet också för den delen, när vi testade det) så försöker han undvika att helt enkelt stanna där. Blev förstås handfallen och visste inte riktigt vad jag skulle göra.

Fredag

Vallkurs för Karin Söderberg.  Hon var en mycket bra instruktör, helt extremt engagerad och de som hade gått alla dagarna var helt lyriska. Tyvärr så blev Pepstern lite som då jag gick för Paul Tomkins, vallade bara typ på kvartsfart och framstod som han inte var riktigt säker på att han ville vara där. 🙁 Jag bara kände att jag ville gråta, trauma. För mig är det sådant nederlag när en hund liksom lägger av eller halvt om halvt lägger av. Pep är inte superlätt då han gärna vill undvika det som är jobbigt eller dämpa sig supermycket när han tycker att situationen är jobbig. Han blir lite skalmanaktig och liksom bara vill dra in huvudet in i sitt skal.

Karins stora träningsråd till mig var att träna fösning, fösning och återigen massor av fösning. Orsaken är att det är den typ av rörelse som hela tiden ställer till problem för oss = med att vi hamnar i bråk. Visserligen är det i själva drivningarna men hon menade på att det är samma sak bara det att när jag går bakom/bredvid så har jag så mycket lättare att påverka honom. Jag behöver liksom inte rusa genom flocken. Hon ville att skall lära sig att gå med lina så jag kan hjälpa honom med styrningen.

Pep har grymt svårt för fösningarna, han tappar koncentration. Han har inte hittat sig själv alls och han fattar inte vad han skall göra, ofta verkar han inte tycka det är så skoj. Men ibland så glimrar det till, han kommer ned lågt och liksom bara stegar på. Jag tycker också det är skitsvårt, man vill ju liksom hjälpa hunden men det går ju inte.

Lördag

Åkte till Lund och vallade på morgonen. Första gången helt själv 🙂 . Vi fick börja med att gå och hämta fåren längst bort i hagen i en liten dunge, så det blev att träna fösning direkt. Det var också den bästa, tror att just då hade Pep en liten känsla för vad det gick ut på, senare hade han svårt att hitta samma fina stil. Sen tränade vi lite på det övningar som Karin visade oss. Av någon anledning fick jag även för mig att jag skulle påminna honom när han bara fortsatte runt fåren istället för att ta dom emot mig, bara ett hörrödu och då blev det faktiskt bättre.

Sen gjorde en sak där han var duktig, tycker jag. Det var varmt redan så vi fick ta rejäla pauser  och under tiden så traskade fåren bort en bit. Gräset är högt i hagen så är man en bit ifrån fåren så är det inte helt lätt för hundarna att se dom. Fick för bara att jag skulle testa ett längre hämt, bara för att typ 🙂 , kom på när jag skickade Pep att han nog inte såg fåren för han gick ganska rakt på dom, skulle precis lägga honom när han måste ha fått syn på dom och gick ut superfint.

Imorgon 

Det är meningen att vi skall åka till Dania Cup, känner mig lite nervös och känner att vi inte riktigt har där att göra.