Jag hade inte fixat något boende till Falkenberg, funderade på att på i tältet men så kom sambon på att han ville besöka Ullared så istället  valde jag att åka fram och tillbaka. Det ledde till att jag klev upp klockan 5 på morgonen och så här efterhand så funderar jag på om det var ett så smart val. Jag var ack så trött/sömnig andra tävlingsdagen.

Första dagen fick jag fel i båda klasserna, vägringar och Tux lät mycket frustrerad i sitt skällande. Det kändes verkligen som jag låg lite efter i handling och det gjorde Tux grymt irriterad/frustrerad. Jag kände nog själv också att jag var lite väl försiktig och ‘lugn’ så till andra dagen bestämde jag mig för att vara mer på och försöka ligga framför honom mer. Loppen var helt klart mycket bättre andra dagen men det andra fel istället båda gånger var det jag som klantade mig. Om han kändes svår handlad första dagen så var det uppenbart hur otroligt lyhörd han var andra dagen när jag kollade filmerna i slow-motion. Det är rätt häftigt hur snabbt de kan läsa av ändringar i handling. I andra klassen så ser man hur Tux ligger på en perfekt linje dit han skall, sen råkar jag svaja till lite i ett steg innan jag ändrar tillbaka och direkt ser man hur Tux gör allt för att korrigera sin linje. Tyvärr ledde mitt lilla snedsteg till en disk, synd för i övrigt kändes det så himla bra.

Angående knät: De sista två tävlingarna har jag ätit lite smärtstillande och det har varit kanon. Det känns lite b att äta smärtstillande men det känns som att jag belastar kroppen mycket bättre än när jag inte gör det. Jag springer bättre och framför allt fungerar benet, alltså det känns inte så segt som det kan göra annars.