Långt innan detta med knät hände hade jag anmält mig till inoff i Ystad och bara till för några dagar sedan trodde jag väl inte att jag skulle kunna springa alls, varken Gåsahoppet eller i Ystad. Men det har känts bättre, upp och ned, men bättre och bättre ändå under veckan. Tux har fått träna några korta pass under de senaste två veckorna och han har ju egentligen inte vilat mer än från agilityn så han är inte direkt otränad. Jag tänkte att det kunde vara kul att känna på tävlandet lite så igår for vi ned till Ystad. Trodde Tux skulle vara ostyrbar för han har inte var så lyhörd när jag har tränat, dessutom har vi inte sprungit hela banor tidigare.

Jag kom på tok för tidigt till tävlingarna, satt och fotade en klass och under tiden hann vädret vända från sol till rätt mulet och kyligt. Därför valde jag bara att springa en klass. När jag hade tränat Pep, gått av Tux och allt det där så var jag rätt mör i knät så det kändes okej att strunta i hoppklassen. Jag tycker att Tux gick fint i agilityklassen, han lyssnade kanon. Vi är inte i någon toppform förstås och lär knappast kunna konkurrera på Gåsahoppet men jag tänker att vi skall kunna vara med i tävlingen. Jag är tveksam att jag ens kommer kunna vara smärtfri till landslagsuttagningarna och det är inte så mycket jag göra åt det. Dessutom är det här med den mentala biten, det är svårt att springa på max och kasta sig in i framförbyten….

Pep fick träna lite agility på framhoppningshindren och han tyckte det var skoj. Roligast var att han hoppade över stöden när jag skulle svänga runt honom på baksidan av hindret. Stöden var bredare än våra på klubben och han inte tränat agility på så många andra ställen, han svängde väl som han brukade och så hoppade över stödet. Tog några varv innan han fattade 🙂 .

Imorgon och på tisdag så skall vi på vallträning för Paul Tomkins, skall bli intressant att se om han kan få någon ordning på mig. Jag känner mig så handikappad och förvirrad. Hade liksom några förhoppningar om att polletten skulle ha trillat ned nu men i tisdags på träningen så kände jag mig lika yr som vanligt.