Skitkurs säger Tux, livet är så orättvist och jag lärde mig inget. 😉

I söndags åkte vi upp till Lekeberga för att gå kurs för Jo Agnar Hansen genom Klickerklok. Det har varit en pers, så himla nervöst och det är så svårt när man liksom inte riktigt har fattat det här med vallning. Dessutom vet man inte riktigt hur hunden är, kan ju ha förvandlats till en best sedan sist den såg får (om man inte heter Pep då).

Kursen var bra för mig, ffa var det bra för att Jo Agnar hade skissat upp några grundövningar de gjorde med alla hundar. Jag gillar när träningen är lite systematiserad 😀 . Jag fick också lite mer grepp om vad jag skall göra när Pepstern inte lyssnar, lite lite mer pejl på det här med att hålla koll på både får och hund och ja sedan var det förstås bra att kolla på alla andra duktiga hundar och förare.

I vallningen så får man nog säga att Pep ändå passar mig rätt bra just nu, jag tror inte att jag hade tyckt att det hade varit så roligt om han hade varit så galen som en del av de andra unghundarna var. Samtidigt så är det som sagt jobbigt att han aldrig har den där riktiga tändningen, intensiteten. Det är som sagt genomgående för honom, han gör så mycket bra, tom med riktigt bra men tempot saknas.

Pep och jag jobbade i huvudsak på grundövningarna men som avslutning när både jag och Pep var trötta som fan så skickade Jo Agnar iväg mig och Pep för att stänga in den flocken som vi hade jobbat på i en hage. Det var liksom inget läge att säga nej och för mig kändes det typ som mer än överkurs. Säkert skitenkelt för alla andra men jag höll på att få stora skälvan, jag såg framför mig får över allt spridda vind för våg och att jag skall behöva lomma tillbaka till alla andra och be om hjälp.

Alltså vi flyttade fåren från det stora fältet och så skulle vi in i 25:an, det blev bara lite detours. Över fältet gick det bra, sen visste jag inte vart ingången till 25:an var och då gick fåren upp i hörnet utanför 25:an och ställde sig. Suck, jag bara såg hur fåren skulle fastna i staket, hur jag inte skulle få ut dom från hörnet för vi har liksom inte jobbat med det än, hur de skulle riva ned staket och alla andra tänkbara scenarion. Funderade på att hålla för ögonen och öronen och skicka Pepstern men faktiskt han löste det hur fint som helst. Han bara, jaha jag får väl knalla in här då och få ut dom, kan väl inte vara svårt. Det var det tydligen inte heller och sen tuffade vi in genom första öppningen och nästa öppning gick också fint. Sen gick det utför.

Att få in dom i 25:an var inte lätt, dels var det inte så stor öppning och det var en stor vattenpöl som fåren inte ville gå i. Dessutom var det inte stängt bort på åkern mot stallet så istället för att gå in 25:an stack fåren ut på den åkern mot stallet. Åkern var plöjd och det kändes som det här kommer fan aldrig gå, hade god lust att börja skrika på någon annan. Men så fick jag tillbaka dom med hjälp av Pepstern, tyvärr fick inte in dom i 25:an igen utan de stack tillbaka ut på den plöjda åkern.

Då fick jag lite verbal hjälp av en annan deltagare på kursen för jag hade liksom inte fattat man jag skulle gå före in 25:an :oops:, inte lätt det här med får. Det var bara att skicka ut Pepstern på åkern igen och då var det ett får som började trilskas och stångade Pep (stackars lill-pepstern) men han verkade inte tycka att det var så farligt (tror han tyckte att Jo Agnar var läskigare 🙂 ). Pep bara fortsatte med de andra fåren och då bestämde sig det där fåret följa med. När jag sedan gick före så fick vi in fåren i 25:an. Vojne, sen var vi helt slut.

🙂