Tux och jag har varit hos sjukgymnasten, dock två olika 🙂 Min erfarenhet under dessa veckor är att det känns som man måste vara rätt framåt, läsa på själv om man skall komma någon vart. Det är inget fel att vara kunnig, framåt och påläst men ibland är det faktiskt skönt och betryggande att kunna få en bra service utan att behöva kriga själv. Något annat som jag har tänkt på flera gånger under dessa veckor är folks oförmåga att se sina egna kunskapsluckor och rekommendera andra.

Tux

Som jag har skrivit någon innan så har det varit något som inte stämt med Tux. Han har haft flera korta hältor/stelheter, tidigare pep han till då och då. Hältorna har varit max ett dygn och ibland har det inte varit riktigt hältor utan mer att han inte har velat travat utan gått passgång men när han väl har travat så har han gjort det rent.

Av någon anledning så fick jag för mig att jag skulle åka till en veterinären här nere, inte åka till min pappa. Den största anledning är faktiskt att jag hemskt gärna skulle vilja ha en bra ‘back-up’ och jag har inte hittat någon här nere som känns bra.

Det blev inte bra denna gången heller, det kändes inte bra då han inte riktigt kunde ta till sig vad jag sa utan drog konstiga slutsatser, helt enkelt saker som jag inte sa. Typ att Tux gick mer passgång än vanligt, det jag sa var att vid dessa kortvariga tillfällen så hade han gått mer passgång än vanligt men i övrigt travade. För mig är det rätt stor skillnad, typ ont då och då eller ont hela tiden. Kontentan blev vilket fall artros i bogled och typ pension. Det är inte riktigt det man vill höra. Jag frågade en massa, jag frågade om att gå till sjukgymnast men nä, det trodde han inte var någon mening. På det hela taget så kändes som han var glad att han hittade något och så fick vi det avklarat. Han jag gick till skulle då vara ortopedspecialist så man tror ju att det skall finnas intresse att gå till botten med saker och ting.

Jag ringde förstås förtvivlad hem och min pappa ställde sig mycket tveksam och tyckte först att man måste först utesluta allt annat som det kan vara och just kring bogen är det rätt mycket. Vid första undersökningen hittade han inget alls, ingen böjprovsreaktion, inga ömheter.

Vid andra tillfället hittade han en möjlig reaktion på bicepsmuskel/sena men kunde inte riktigt fastställa att det var den för Tux reagerade bara en gång. Vi kom hur som helst överens om sjukgymnast vore det bästa sättet att undersöka för Tux spjärnar emot och spänner mycket och det gör honom svårundersökt.

Igår var jag hos sjukgymnasten och Tux visade klart och tydligt att något har hänt med bicepsmuskeln/senan då den inte alls håller emot som den skall vilket gör leden till ostabil. Dessutom hade han en bristning i en muskel som hjälper skulderbladet att hållas på plats. Båda dessa muskler är viktiga vid svängande och det var också en av mina iakttagelser, att jag var tämligen säker på att den utlösande faktorn för smärta var just svängar.

I övrigt var Tux okej, några små stelheter i ryggen men inget som vållade honom smärta. Rörligheten i boglederna vara bra vilket då talar emot att han har problem med artros.

Sen är det lite osäkert när han kan vara tillbaka på tävlingsbanan, det är svårt att säga helt enkelt. Jag tror de flesta av oss vet hur det är när man stukar sig, ibland gör det jätteont men är borta dagen efter och ibland går man och drar upp stukningen gång på gång.

Jag försöker just nu sortera om vad jag helst vill, det finns många roliga tävlingar och jag måste fundera på vilka som är viktigast och planera igångsättning utifrån det antar jag.

Tux skall tränas men just nu undvika själva svängandet i fart men ändå hållas så aktiv som det går.

Tror att Tux skada står rätt väl beskriven i vad tror är Maria Melakaris hundfysblogg, under muskebristningar.

Moi

Efter det nedslående  besöket hos ortopeden så åkte jag i måndags till sjukgymnasten. De tyckte det såg bra ut och att jag skulle köra igång med hårdare styrketräning. Beskeden var också ganska tvärtom mot de jag fick veckan innan, jag skulle visst tillbaka och springa. Springa var bra, röra sig var bra för artros eller begynnande artros. Själva grejjen är att inte träna så man blir trött/utmattad.

Det är liksom lite svårt att greppa att man kan ha så olika syn på det?

Ena stunden är det nej, du skall ändra dit liv helt, inget springande och du kommer typ få ont vad du än gör så är det bara. I nästa stund så skall jag röra mycket men med lite eftertanke. Går det vattentäta skott mellan veterinär/läkare och sjukgymnast? Är det verkligen så svårt att rekommendera någon annan än sig själv/samma yrkeskår?

Jag har liksom lite svårt att förstå det, det är lättare för mig att förstå att någon inte kan allt och att man där man har uppenbara luckor faktiskt rekommenderar någon annan.