Jag har försökt att jobba på med hundarna så gott det har gått under denna tid. Det blev ju ett uppehåll under operationsveckan och Tux kör ingen agility utan bara lydnad (för djävligt orättvist om någon frågar honom).

Pep är verkligen en hund som jag kan kastas mellan hopp och förtvivlan med. Problemet ligger förstås en hel del hos mig, jag vill lite mer än han orkar och jag tränar för svåra saker (ffa i agilityn).

Just nu är två problem i agilityn, jag tränar inte med Tux så då får Pep ta över en del av träningen (så att ingen missförstår så är det på låga hinder och allt det där) och det andra är att jag inte kan springa* så jag är lite begränsad i vad jag kan träna (vilket fall upplever jag det som så).

Pep har väldigt bra förståelse för min handling, han förvånar mig faktiskt ganska ofta. Det är självständiga boxhörn för sedan threadla in i boxhörnan och tillbaka till självständigt utan att han tvekar. I fredags tränade vi på tunnelingångar med olika variationer och det förstod han klockrent.

Jobbar vi på enkla saker som han behärskar så är farten okej tror jag, kan vara lite svårt att bedöma av flera skäl. Framför allt så känns allt han gör så mesigt för han är så mjuk och tuttinuttig 🙂 i jämförelse med vrålapan Tux.

Det jag tycker är jobbigt är att han blir så himla försiktig när han tycker att det är svårt eller när han faktiskt är trött. Jag har lite svårt att hantera det och dessutom försätter jag mig i de situationerna. 🙁 Måste liksom inpränta det här med att det får ta den tid behöver och att jag inte kan stressa fram något. Svårt!!

Igår testade jag dock springande kontaktfält för första gången med honom. Jag fick fram både springande med snygga träffar, en del vinglande på plankan, en del långsamt och några jätteskutt av kontaktfältet. Det kändes faktiskt rätt bra att han hoppade några gånger för det blev verkligen ‘va fan, ingen belöning, mysko’. Det stor problemet är det här förbannade klickandet – jag klickar högt och lågt, värdelös. Jag skulle behöva ett elektroniskt kontaktfält för jag är så värdelös på tajmingen.

I lydnaden har vi många lösa delar och alldeles för lite plan. Jag har inte heller tränat så mycket lydnad de sista två veckorna. Mer tricks/shaping, han är väldigt kul att shejpa då han är mycket lugnare än Tux.

Vallningen har legat på is pga knät men vi är vilket fall anmälda till ett par kurser i vår.

*jag går dock bra, 4 timmar promenad idag i solen 🙂