När man inte har ont så känns det ju reflexmässigt att gå. Och när man har ont så anpassar man sig himla snabbt för att undvika det onda. Under de 4 veckor från det jag skadade mig till operation så lärde jag mig att gå med knät fast jag inte kunde räta ut benet och inte heller böja ihop det. Man tror ju att när knät får tillbaka mer normal rörlighet att man skall återgå till normal och mer den ‘reflexmässiga’ gången – men nej, det är inte alls reflexmässigt.

Det är verkligen märkligt när man måste tänka sig för hur man går, hur var det nu jag satte ned foten och hur högt lyfter jag egentligen benet…