Hur kommer sig egentligen att hästvärlden har fått ett så trevligt program som Ponnyakuten och hundvärlden dras med typer som Ceasar Millan, Fredrik Steen och Jeppe Stridh? När jag kollar på Ponnyakuten så känns det som väldigt lika problem som de problem folk har med sina hundar, generellt dålig kunskap om djur, dålig kommunikation och så vidare. Men uppläggen på programmen är fundamentalt olika! Hundprogrammen är otroligt fokuserade på våld, hårda metoder, dominans och så kommer man till Ponnyakuten där Tobbe Larsson och company kan lösa liknande problem på ett så mycket mer tilltalande sätt.

3 svar

  1. Jag älskar Ponnyakuten! Tanken har slagit mig att det vore så roligt att ha exakt det upplägget fast med hundar. Ungdomar med hundar på läger där de får träna allt från vardagslydnad, hantering till specifika grenar. Utan att banka skiten ur hundarna…

  2. De kan väl åka o filma på SHUs riksläger? Inte för att jag har varit på nåt själv, men jag kan inte tänka mig att de kör banka och slå med SBK där…

  3. Kan inget om hästar eller ponnyakuten men det låter nice!

    Har varit ledare på rikslägret flera gånger och det har varit jättemysigt! Absolut inget sparka och slå med SBK.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.