Igår blev visst herr Pepster 10 månader. Det firade han med att bli jagad av Pumi i skogen, härligt sa han. Det var långpromenad med fika i Vomb som gällde under gårdagen. Så fint väder det var, verkligen skönt med sol, speciellt med tanke på snålblåsten vi har haft idag.

Knät..

I torsdags skulle jag till sjukgymnasten och det blev en kort visit då de konstaterade det jag redan hade förstått – att jag inte kunde börja någon sjukgymnastik pga att svullnaden i knät inte hade släppt, tvärtom faktiskt då det till och med var större. Istället blev det en tid hos vårdcentralen där de skulle tömma knäleden. Det blev gjort och det är lättare att gå nu, jag kan böja ihop knät lite mer än innan men mer än så det är nog inte tyvärr. Jag kan inte springa, jag kan inte göra några häftiga rörelser och jag måste passa mig hur jag belastar det. Knät är inte ostabilt det är typ bara konstigt och får låsningar har sig. Det är verkligen en rätt frustrerande situation. På torsdag skall jag till ortopeden men som jag tror jag skrivit innan så känns det som det kan bli en lång process för att det här med vård/operation inte verkar gå så fort (det kommer jag tro till motsatsen är bevisat).

Roligare saker – hundträning..

Jag försöker vilket fall hålla igång så gott det går, ibland känns det som det blir rätt bra träningar men ibland är det himla jobbigt att vara så oflexibel och då känns det som träningarna blir lidande.

Jag har inte tränat så mycket på inkallning/explosivitet som jag har velat. Det beror helt enkelt på att det har varit lite jobbigt att ta sig från Pepstern hyfsat fort (kyla och konstigt knä är ingen bra kombo). Men lite har vi kört, framför allt på promenaderna vilket är lite sådär för Tux vill gärna lägga sig i leken. Jag har inte fått till så bra inkallningar som på träningen i tisdags pga ovanstående orsaker så vi får helt enkelt fortsätta att träna.

Idag körde vi lite hoppteknik och det är nog bra för Pep. Han behöver lite lätt styrketräning för att bygga upp sin klena kropp. Jag tycker han hoppar bra så jag kör det mest för att det är skoj och för att det är bra fysisk träning utan att det blir superansträngande (han är ju inte så gammal).

Det blev även premiärdag för Pepstern att försöka hoppa upp på vippen från sidan och stanna i 2+2+dutt. Han tyckte det var väldigt roligt att hoppa upp och slå ned den men det var lite si och så med att hitta balansen så vi hade lite alla möjliga variationer på 2+2, en hel del var 4 på marken. När det gäller duttandet så hade jag en fundering kring hakdutt och nosdutt tidigare i december, jag tror aldrig jag förstod varför hakdutt skulle vara mindre bra än nosdutt. Mitt val blev därför att jag har helt enkelt försökt att förstärka den position/ställning som jag har velat ha och av det så har det i huvudsak blivit hakduttar (skall se om jag kan filma någon träning på klubben).

När jag tränade här hemma så erbjöd han nosduttar men då stod han upp med rumpan rätt högt och varje gång han liksom sjönk ned med kroppen så övergick han i hakduttar. Efter ett tag så kände jag att jag verkligen föredrog den ställningen så jag har helt enkelt försökt att förstärka hakduttarna.

Nu när han var tvungen att balansera mer, dvs nu när han hoppade upp på vippen som var kanske 3-4 dm ovan mark så blev det nästan automatiskt hakduttar och väldigt låg kroppshållning. Jag tyckte att det kändes rätt bra, alltid svårt så här första gången men det är något med dom där hakduttarna som jag absolut föredrar mot nosduttarna. Det är väl att han blir lägre i kroppshållningen och han liksom kan blicka framåt istället för ned i marken.

Jag kommer mest träna vippen kommande tid när det gäller balanshindren. Innan var jag väldigt säker på att jag skulle ha springande A och 2+2 på balansen men nu har börjat vackla lite om att faktiskt träna springande balans. Det är flera saker som har fått mig att vackla men en sak är jag känner att jag nog kommer ångra om jag inte ens försöker. Jag tror inte man måste ha springande för att kunna konkurrera (i framtiden alltså) utan det är mest en fråga om att utmana mig själv, för huvudorsaken till att jag inte gör det är för att jag inte tror att jag klarar. Tål att tänkas på!