Jag upplever Pepstern som en ganska normalstabil hund, han har en liten hang up på hästar och sedan det här som jag skriver om nedan. När han blir rädd så har han svårt att släppa det tyvärr, han kan verkligen hålla på ett bra tag.

Det vanligaste scenariot är att jag tränar och någon kommer anting upp bakom eller att bara någon går bakom på en bits avstånd. Om folk kommer uppsmygande (jo, vissa gör ju det) så är det enklare för då kan han förstås gå och kolla in vad det är. Men det är lite svårare att tackla när han reagerar på någon som promenerar förbi på avstånd. Oftast är det dessutom när han har ryggen mot så jag har en känsla av att han är lite bakrädd. Har aldrig hört om det på hundar men det är inte helt ovanligt på hästar. Kan det vara en vallhundsgrej? Jag tänker att det är en fördel att ha stor koll på vad som händer runt om, även bakom.

När det mycket hundar som tränar på plan så är det mindre och är det få är det mer uttalat. Hade han bara typ skällt lite så hade jag inte brytt mig så mycket men det som gör det mer frustrerande är just att det är kvarstående. Det påverkar honom en bra stund och han blir lite låg eftersom han känner att han måste hålla koll.

Funderar lite på vad som är bäst;

1. Försöka sticka dit och kolla in det läskiga
2. Försöka träna vidare även om han dämpar sig och bara låtsas som inget
3. Bara leka en stund, sätta undan honom en stund så han får avreagera sig i lugn och ro. Sedan ta ut honom igen för träning. Då kan jag hamna lite 2:an igen, dvs att han kan vara lite dämpad.

En annan sak som jag tänkte på är att jag har mest iakttagit bakrädslan när jag tränar. Kan ju vara att han fokuserar på mig eller det vi gör och när han går lös annars så kan han ha bättre koll på omgivningen. Eller så är det något med träningssituationen som gör honom generellt okomfortabel.