Det är ju lätt ångestframkallande :o). Nu är ju liksom dags att träna upp en ny hund och det har hunnit flyta väldigt mycket vatten under broarna sedan jag tränade Tuxs kontaktfält. Jag har nog en halvklar bild vad jag vill ha men jag är lite osäker på hur jag skall gå tillväga.
Det jag har på Tux:
1. Fart
Tuxs kontaktfält är rätt snabba men både A och vipp skulle absolut kunnat bli snabbare. Orskan till att de inte är så snabba som jag önskar är att jag har tränat dåligt från början, tror jag.
2. Stadga och stabilitet
Stabiliteten är också nöjaktig men kunde ha varit bättre. Vippen har sämst stadga. Det som oftast händer på de andra kontaktfälten är att han stannar innan kriterie, han kryper längre och längre upp på kontaktfältet.
3. Självständighet
Jo, den är nog rätt bra ändå.
4. Teknik
Jag tycker att Tuxs teknik brister lite. Han har bra viktskiftning men jag skulle önska att han var mer inriktad framåt och jag skulle vilja ha en lägre tyngdpunkt. Jag har bestämt mig för att göra skillnad på detta, alltså tyngdpunkt och viktförskjutning för jag känner att det blir fel för mig annars. Viktförskjutning för mig är att hunden sätter bakbenen in under sig, låg tyngdpunkt när hunden kryper ihop – halvligger ned. Orsaken till att jag har börjat skilja på det är att jag tycker att en hund kan viktförskjuta utan att utan att få den för mig eftertraktade låga tyngdpunkten (dock är det omvända svårt). Som till exempel Tux, som kan vara väldigt samlad fysiskt med bakbenen långt under sig men fortfarande väldigt hög i kroppshållningen.
Planen:
Just nu är planen ett springande A och 2+2 med nosdutt på balans och vipp. Jag tror mig inte riktigt på egen hand klara av att träna in springande balans. Dessutom tror jag att man kan komma långt med riktigt bra tränade 2+2 och eventuellt träna in springande i framtiden. En annan sak som jag har lagt märke till är att många med springande balans har knackig vipp och ibland ser även A:et ostabilt ut. Vet inte om det har med de springande kontaktfälten att göra men kanske är det att det helt enkelt tar tid (speciellt för noviser) så de andra balanshindren blir lite åsidosatta.
Hmm, det är inte helt solklart:
Mitt största dilemma är det här med nosdutt eller vilket fall största dilemmat just nu. Det första problemet är att jag inte riktigt vet vad som är bäst, att ha ett kommando på själva duttande eller förvänta mig att hunden gör det utan kommando så fort den har kommit ned i 2+2. Om jag har ett kommando vad händer då jag inte vill att hunden skall nosdutta, skall jag fasa ut det så att det betyder 2+2? Eller ska jag då vara tyst och bara förvänta mig att hunden möter 2+2-kriteriet? Och om jag är tyst och förväntar mig nosdutt, hur blir det då när jag inte vill ha nosdutt?
Det andra dilemmat jag har med nosdutt är att jag tycker inte alla hundar får den där låga tyngdpunkten. En del hundar skjuter upp rumpan i vädret och det vill jag inte ha. När Pepstern har duttat lite här hemma så har det sett lite så ut. Nosdutt ur liggande kanske, 😀 ?
Det finns två saker som drar med nosdutten och det är det känns som det ger fler belöningstillfällen och om jag tränar rätt så tror jag att det är lättare att få en rak hund (rak i förhållande till hindret). Svaren på mina problem kanske finns i Shaping Success, får försöka läsa den igen. För när jag rannsakar Tuxs kontaktfält så är det som sagt ett antal saker som jag helst inte vill upprepa.
Spännande att få ta del av dina tankar, speciellt om duttarna. Har ju själv valt running för balans och A och 4 på för gungan, men duttarna var med som ett alternativ ett tag, och då tänkte jag att man borde träna “hakdutt” istället, dels för att det så lätt blir handstående av alltihop, men också för att kunna hålla på kriterierna i ridhus utan att hunden får hela näsan full av torv.
Hakdutt har jag faktiskt varit inne på och det är inte så dumt ur många synvinklar 🙂
Jag har tankar på hakfrys….
Hejsan!
Vilken härlig blogg du har! Hundar, är dem inte underbara? 🙂
Du får gärna kika in på min hundblogg och kika lite, där finns det tips, fakta, roligheter och allt möjligt som har med vovvar o göra. 🙂 Säljer även bloggdesigner om du är intresserad. 🙂
Ha en bra dag!
Kramar från Maria
Snakket med Greg om nesedytter i sommer. Han mente at hakedytter gir dårligere fokus fremover enn hvis de dytter med nesen… Kuling skal nok få trene inn både løpende felt og stoppfelt (med dytt). Orkan har jo løpende på bom og stopp på vippe, og sliter litt med å skille. Så jeg vil heller ha kommando på det enn at han selv skal klare å skille mellom hvilket hinder han er på. Tror jeg. Dette med felt er vanskelig!
Nåväl, nu tror jag att det är en träningsfråga. Nosdutt ger inte fokus framåt automatiskt. Greg kan ju titta på sin egen hund för det är rätt uppenbart.
Spännande att läsa!
Jag väljer nog bort hakfrys/dutt av den anledningen (fokus framåt). Inte på grund av att Greg säger det, utan baserat på egna erfarenheter. Hakan borde vara lite enklare att lära in, tror jag iofs.
Ja, jag inte tränat nosdutt i den omfattningen men jag måste säga att jag tycker att det är konstigt att det skulle vara sådan skillnad. Det är konstigt för jag hittills inte sett en enda hund som på tävling springer ned och duttar utan att titta sin förare. På VMs träning såg jag både Greg och Susan med hundar som titta på förarare, flickar tillbaka för att dutta, tittar på förare flickar. Och jag har sett det där på träningar också. På nått sätt känns det som om det verkligen skulle vara skillnad så borde man ha sett det? Jag förstår inte heller vad det är rent tekniskt som skulle göra nosdutt bättre hakdutt men jag har å andra sidan inte sett någon hund som hakduttar så vad vet jag.
Tycke också det är konstigt att det skulle vara sån skillnad. Tycker nästan att det borde bli lättare att få fokuset framåt med hakdutt/frys. Det går ju liksom inte att få i hakan “snett” mellan frambenen, utan riktningen måste bli mer eller mindre rakt framåt efter hindret. Möjligen kan jag se en nackdel i att ett väldigt lågt huvud med hakan i kan skärma av lite av hundens vidvinkelseende, så att den får svårare att kunna snegla bakåt på sin förare med bibehållen position.
Jag kan förklara hur jag tänker irl. Fast det hade varit roligt om du testade hakduttar. Det är nog som sagt mycket enklare att lära in.
Jag lärde in hakfrys som Liras kriterium på k-fält pga att hon själv bjöd och föredrog det (går fortfarande tillbaka till det emellanåt som proofing). Jag ville föra denna diskussionen redan då minns jag, men då var nosduttarna “nytt”. Det jag funderade på då var även “aktivitetsresonemanget” att nosduttar ansågs bättre för att de var självbelönande, men jag tänkte att ett frysbeteende likaväl är aktivt och självbelönande. Spännande diskussion! Av erfarenhten med Lira så tycker jag hon fått fin vikt bakåt och ett fokus framåt med hakfrys… Vi ses ju snart flera av oss, vill gärna höra och prata mer!
Ja, jag minns att det diskuterades Petra. Jag vill gärna ha rörelsen av den orsaken att Tux tycker att det är dödstråkigt att stå stilla och vänta och jag tror att han hade tyckt det var lika tråkigt att frysa en rörelse. Blir kanske lite samma sak som att stå 2+2, tänker jag. Men har jag en aktiv rörelse så blir det mer något att göra och det känns som att jag lättare bygger belöningstillfällen då. Det kan ju dock vara som jag inbillar mig. Får något att fundera på nu när jag drar iväg overthere…
Hej. Varit inne och tittat på er fina sida. Min Jasper hälsar till Pep =)(nästan lik gamla)
Grattis på födelsedagen!
Fyller du år? GRATTIS 😀