Jaha, då var det slut – lite trist och inte heller vet man om man är godkänd. Det var en trevlig helg, särskilt lördagen gillade jag. Under lördagen redovisade alla sina projektarbeten och det var himla intressant. Precis som Mija sa så är det inte ofta man sitter och lyssnar intresserat i så många timmar.
Redovisningen av mina egna projekt gick väl okej. Själva projekten har gått bra och sisådär. Man vill gärna visa en påtaglig utveckling och det tycker jag inte att jag helt och hållet gjorde i det ena projektet – samtidigt var det riktigt svårt. Jag hade vippen och othighta bakombyten som projekt och när det gäller det senare så visade vi klart utveckling. Visst är vippen självständigare men som sagt den är inte så flashig som jag hade önskat. Nu skall gudarna veta att jag verkligen har jobbat med detta hinder under massor av år så ur den synvinkeln var det verkligen ett otacksamt projekt som blev tilldelat mig.
Under lördagen skulle vi även göra vårt distanshandlingstest. Jag hade satt upp banan två gånger på hemmaplan och det var klockrent från Tux sida, inga tveksamheter. När vi skulle göra testet så halkade jag så jag nästan stöp i backen förstås och Tux vände upp efter tunneln och sprang tillbaka till mig. Snopet och lite stressande faktiskt. Jag skickade om Tux direkt och tog det själv lite lugnare och då fixade vi det. Det gjorde vi även andra gången fast Tux vände lite snävt efter tunneln men rättade upp sig för att ta vippen.
Under söndagen så skulle vi diskutera handling – skulle ha kunnat bli hur intressant som helst men det föll väl lite halvplatt. Här tror jag upplägget skulle behöva ändras. Jag kände att jag fick inte speciellt mycket input kring de andras tankar om handling, inte heller tycker jag att man tvingades formulera hur man handlar. Jag tycker nog att det är lite viktigt. Alltså jag tycker inte att systemgrejjen eller dylikt är viktigt men jag tycker att det är mycket lättare att gå kurs för en instruktör som vet varför hon/han handlar som denne gör. Gärna vill jag att personen skall kunna argumentera för sin sak ur någon sorts hundträningssynvinkel.
Vi tränade även på finalbanan för largehundar från EO. En riktigt rolig bana som jag byggde upp på klubben igår. Under själva A3-utbildningen gick träning sisådär, ffa var det en sväng under andra delen av banan där Tux och jag stötte på patrull. Jag blev lite stressad av tidsbegränsningen, något som jag vet att jag kan bli. Jag gillar helt enkelt att ha tid när jag tränar så jag verkligen kan träna igenom det jag vill. Tux var dessutom helt övertaggad från att ha legat och väntat en hel dag. Träna är alltid roligt men denna träning gav mig inte så mycket. Vi skulle säga en massa positivt om varandras träning och det var svårt att dels titta på de andra och hålla sin hund varm. Inte helt lyckat tycker jag men självklart, det är inte alltid lätt att säga positiva saker och det är förstås en tankeställare. Samtidigt så tänker jag att det faktiskt inte är så superkonstruktivt. 🙂
Jag fick som positiv feedback att Tux var grymt stark att ta sig upp på den svåra uppfarten på balansen. Najs men hade långt hellre pratat om hur jag skulle få honom att ta boxhörnet sådär supertight som jag vet att han kan göra… Sen tycker jag att samtliga i gruppen tränade trevligt, visst kanske man själv hade gjort saker annorlunda men det var inget som var otrevligt i mina ögon. Duktiga hundar och duktiga förare.
Jag hade gärna sett att man kanske hade fått springa banan, välja ut ett par delar som man tränar på under den tid man hade. Sedan kunde var och en fått presentera och argumentera för hur man skulle handla just den banan och kanske diskussion om de ställen där man stötte på patrull.
Om någon är intresserad så finns projektplanerna mm här (pdf):
Nu blev jag blödig igen… Himla kul att få ägna så mkt tid åt agilityhundträning tyckte jag. Tack för trevligt sällskap!