På Peps prioriteringslista med de roligaste sakerna i livet så ligger det här med att jaga vattendroppar högt, kanske på en andra plats. Helt knäpp är han 🙂 .

I veckan som kommer blir han 6 månader. Han är ganska liten och nätt kille än så länge. Han ser inte heller ut att bli stor, han ett litet feminint huvud och ser väldigt lätt ut i sin byggnad. Men vem, han kanske grovnar på som attan? Jag tycker att han är riktig liten karaktär, han är rätt rolig och lite egen. Han är väldigt social, riktigt mysig som gillar att kramas 🙂 . Tux och Pep kommer bra överrens, de leker så gott som dagligen. Och Tux nog den roligaste, när Tux springer fort och Pep kan springa med så blir Pep alldeles absorberad av Tux. Han helt klart den cooooolaste på hela jorden.

Det har helt klart varit så att matte inte har varit så högt på prioriteringsskalan över roliga saker men det blir bättre och bättre. Jag menar när han kom och jag släppte lös honom så försvann han i princip så vi hade lite att jobba på. Helt klart lägger jag ned en del bara på att leka och försöka forma leken dit jag vill. Han har säkerligen inte fått någon sådan stimulans innan han kom till mig och han gillade verkligen att leka på egen hand. Nu kommer han faktiskt och trycker upp leksaker mot mig och även kampen börjar så sakteliga arta sig. Han har alltid varit intresserad av att kampa men greppat om mycket, varit rätt tafatt på något sätt. Jag har ju Tux som kampar som en riktig hund 😀 och det har liksom gett mersmak.

Pep har fått lära sig ingångar på båda sidorna. Vi har även så nätt börjat på lite fotgående, även detta på bägge sidorna. Det märks att jag är mycket duktigare på att träna vänster sida för både ingångarna och det lilla fotgående vi har tränat är så mycket bättre där. Det är mekaniken som gör det tror jag. Att jag tränar ingångar på bägge sidor har med agilityn att göra, Tux var rätt mycket lydnadstränad och när jag kom på att jag ville gå in med honom på höger sida så tyckte han det var superkonstigt. Att jag tränar fotgående på den sidan är mest för att jag tyckte det var lite kul.

Sedan har vi tränat lite torrhandling med cirkelarbete (ytter-inner), framförbyten och lite sådant. Vi har även kört lite inkallningar med lite olika handlingsmanövrar som framförbyte, skicka framåt, snurra runt med mig och att jag bara står still. Senaste tiden har jag försökt lägga lite fokus på själva väntandet. Han har sett lite disträ ut när jag går ut, kunnat titta på annat som händer så nu försökt att ha lite roligare och aktivare belöningar för väntande (körde mycket godis innan).  Ja, vad har vi mer pysslat med…Hmm, jo springa runt hinderstöd.

Vi har kört lite hoppteknik från den där Susan Salo DVDn. Men mest hoppar han när vi är ute på promenader, han känns lite som Tux där – han gillar liksom att hoppa.

Sen när det gäller shaping av tricks och sådant så har det inte blivit supermycket. Vi tränat lite target, lite kroppskontroll (typ trampa i låda), nosduttar och lite smått och gott. Jag har lite skjutit på detta och föredragit att vara ute på klubben eller på promenad. Jag tänkte att det får bli vinterprojekt när det inte är så kul att vara ute.

Det är säkert en massa annat vi har tränat men som jag glömt bort nu, det är så mycket som bara är ren vardagslydnad som inte är så roligt att skriva om. Han är generellt duktig i vardagen. Han går fint i koppel, duktig vid hundmöten, går mycket lös och sådant. Han är fortfarande spökig med hästar men har blivit lite bättre på dom två pass vi har kört. Han kan vara lite spökig när det är mörkt rent generellt, småskälla på saker. En annan sak är jag får ha ett lite öga på honom när det gäller bilar, han klara vallningstendenser.

Nej, nu är jag toktrött och måste vila så jag att jag kan jobba imorgon…jippie.. 😕