Bröt idag en fin svit med idel ädel topp placeringar på varje tävling sedan någon gång i juli 🙁 . Det var ju lite synd men någon dag skulle det ju bli dagen då det hände så varför inte idag 🙂 .
Det var Sofiero och jag har efter alla dessa år upptäckt att det finns en ingång till som är mycket bättre än huvudingången, helt otroligt mycket mindre folk att trängas med i veterinärbesiktningen. Pep tyckte verkligen hela stället var hallabaloo, skitspännande med så mycket hundar, försäljare och så en park med vatten i. Han tyckte helt klart att detta var en bra tillställning även om det inte blev något pris på slutet, något som han är van vid.
I agilityklassen var Tux riktigt slarvig på kontaktfälten, klart bortom vad som är okej. Jag tog om ett av dom och när han sen återigen slarvade så bröt vi där och då. Vi har haft lite varannan gångs form på dom där kontaktfälten senaste tävlingarna, får helt klart hålla koll på så att det inte blir en vana. Inte så att han hoppar dom, men de är helt enkelt inte nöjaktiga.
I hoppklassen gjorde jag helt enkelt ett handlingsvalsblunder som jag först tillskrev övermod 🙂 men nu tillskriver jag den till trötthet som jag verkligen känner just nu. Vi nollade men fick katastrofsvängar på slutet och jag känner mig rätt irriterad på att jag slarvade så under banvandringen. Det var en valsituation och jag bestämde mig helt sonika för att det håll som gav en rak linje skulle vara bättre men det var det inte.
Jag kommer inte ihåg exakt hur hindren stod men situationen var typ som ovan och jag valde rosa väg, tänkte att om jag tog vänster efter 16 så skulle det bli typ som den blå vägen. Om jag hade använt mig av decision making frågorna så hade jag kunna konstatera att det var 2+1 åt andra hållet, grrr. Dessutom hann alla som jag såg en serpentin (eller vad folk nu vill kalla det för), 16-18 så de fick den gröna fina linjen. Hundarna kom då samlade över 18 så de fick inte katastrofsvängen som jag fick då Tux i full fart framåt.
Jag har haft en helt galen vecka på jobbet. En person har varit på semester och jag har fått ta över en del av hans uppgifter vilket har både varit svårt och gjort att jag fått typ dubbelt att göra. Det har blivit väldigt långa dagar och jag är mer än lovligt trött. Just nu sitter jag och preppar för att jag ska kunna jobba i Stockholm nästa vecka. Men imorgon hoppas jag på att vara ledig…
Ok, vi fortsätter diskussionen här… 🙂 för på din skiss så är hinder 17 förskjutet aningen åt höger, håller inte med om det. När jag gick banan (och även sen satt ringside just i den vinkeln) så var det en ännu rakare linje (rosa) och i min värld skulle hunden då landa som din gröna pil men som rosa pil. Men jag håller med dig om det vi pratade om, att serpentinen (grön) hade mjukat upp linjen något och gjort den bättre. Är med på decision making argumenten. Jag försöker bara förstå varför jag oxå hade otur när jag tänkte… 😉
För mig vet jag inte riktigt om det faktum att 17 egentligen skulle vara mer till vänster förändrar saken, det nästan bara bekräftar hur fel ute jag var. Tux ÄR riktigt svår att få stopp på efter raksträckor, speciellt om jag inte kan vara där. För innebär en rakare linje bara en sämre väg, då försvinner den lilla riktning jag har ritat in i den rosa linjen, riktning mot dit vi skall och den linjen rätas upp mer. För oss alltså.
Förutom att det är kortare väg och rätt hoppriktning att ta blå-grönväg så hade det ju även den lilla fördelen att sträckan innehöll handling genom serpentinen = hålla Tux lite i örat eller upprätthålla kommunikationen 🙂
Förstår hur du menar och håller med. Meeen det går väl att serpentina rosa oxå? (Höger sväng efter 16 och vänstersväng efter 18.) Eller?
Vi får väl ta och bygga den på en kommande träning helt enkelt och kolla och klocka! 😀