Det är rätt svårt att skriva om Pep, känns som det blir långt och så hinner det liksom bli inaktuellt innan man ens har hunnit trycka på publicera.

Han är vilket fall en väldigt rar kille och nu känns det som bit efter bit börjar falla på plats. Det gjorde det inte i början. När han kom så var han väldigt social (det är fortfarande) men rätt rejält ointresserad av mig. Det var verkligen skitjobbigt för jag trodde det skulle lösa sig efter någon vecka eller så, bara på lite bra belöningar och umgänget. När han till slut försvann ut i en åker hemma hos mina föräldrar och inte kom tillbaka så lackade jag ur och hårdtränade att jag ’försvann’ så fort han var ouppmärksam. Det tog ett bra tag men så helt plötsligt innan han skulle iväg till Nettan (Ina mfl) på kollo så började lossna och då gick det verkligen undan. Från att ha varit på typ en annan planet så blev han mer och mer uppmärksam på promenaderna. Det kändes faktiskt till en början nästan pinsamt för han var så otroligt ointresserad av mig och det blev nästan att man blev ’fjäskande’ för att få kontakt men som sagt det vände och sedan dess har det faktiskt gått framåt när det gäller kontakt 🙂 .

Pep hade med sig lite ovanor från Wales. En var att vandra runt istället för att gå och lägga sig. Även om han är superduper trött så går han oroligt runt, plockar lite med leksakerna. Jag har försökt att vänta ut honom men det är odrägligt. Beteendet påminner mig om understimulerade djurparksdjur eller hästar som inte får komma ut i hage. Dessutom så kändes det som det är lite självbelönande så även om han var välstimulerad så gör han det ändå eller så är det bara av vana. Begränsat utrymme har hjälpt men mest ’tvångsläggande’, dvs så fort han går upp så går jag och lägger tillbaka honom fungerar bäst. Han är mycket bättre men jag måste nog kanske vara lite mer noga med det här.

Jag fick mig en tankeställare idag. Vi är ute cirka 60 min till 75 min på morgonen där vi hittar på lite olika saker. Det är en ganska lång stund men det är skönt att veta att hundarna har fått röra på sig innan jag skall jobba. Ofta leker han här hemma en del under dagen. Givetvis är vi ute på lunch lite sådant. Hursom idag åkte vi och tränade lite på lunchen och han mattades ganska fort. När vi kom hem sov (bra!) verkligen hela eftermiddagen, riktigt djupt. Jag måste vara lite mer noga med sovandet för annars orkar han inte riktigt när vi tränar och det blir onödig frustration.

Den andra ovanan han hade med sig var stenar. Han har både ätit rikliga mängder och går gärna och bär på stenar. Trodde det skulle avta med tiden men nu har jag bestämt för att det är nolltolerans. Det skadar både tänder och kan leda till tråkiga veterinärbesök.

Han är generellt väldigt cool vilket jag gillar. Han vallar inte saker eller hundar än så länge, peppar peppar. Han är grymt nellad på bilarna när vi går över de två gångbroarna som vi måste passera på morgonen men är verkligen superduktig på att lyssna. Jag tycker att han ser himla fin ut när han rör sig, vägvinnande galopp och väldigt mjuk. Han gillar att springa 🙂 .