Saknar Loppan, det var liksom inte meningen att det skulle sluta så.

För någon månad sedan hade ‘mitt’ distrikt möte där ett par representanter från varje klubb var inbjudna. Under mötet redovisade Dag Bruck en summering av de etiska reglerna. En sak som kom upp under föreläsningen var att om en domare höll privatlektion(er) för en person så får denne domare inte döma  detta ekipage under 6 månader. Om det var en kurs gick det däremot bra. Samma karens uppstod om en domare till exempel sprang med någons hund. Låt säga att Agne Agilityson som är domare springer i ett lag och Agne springer med en lagkamrats hund, då får inte Agne döma Fido under 6 månader. Det hela bygger på att om man har en privatlektion så har man en relation till ekipaget och då dömer man inte objektivt. Det var flera sådana här karenser som var riktigt knepiga, men tyvärr minns jag inte alla.

Ja, det blev förstås rätt stora protester kring detta men det verkade inte hjälpa.

Jag lyckades ta mig igenom denna, förra Susan Salo DVDn som jag försökte ta mig igen var helt otroligt seg och dessutom smått irriterande. Den här var kortare och kändes bättre strukturerad.

Den tar upp;

Grid Work – lite olika typer

Set Point Excercise – mest för unghundar

Bend Work

Slice Work

Övningarna är för valpar från cirka 5 månader och uppåt.

Jag kommer själv köra övningarna med Pepstern, de känns vettiga och roliga för valpen. Bra sätt att finna koordinationen och träna sin kropp.

Jobbade hela förra veckan i Stockholm, det var en pärs! Stockholms trafiksystem är rätt komplext med broar, tunnlar om vartannat och sen trafiken då. Nu är vilketfall första delen gjord och så blir det väl en till senare i höst.

Det blev mycket träning och miljöträning för lille mannen från Wales. Vi gick inte så mycket inne i stan men han var med på lunch och några gånger. Annars blev det mest att vi gick på Gärdet och Djurgården.

Det jag kunde konstatera är att jag måste försöka socialisera Pep med hästar. Han spökar och skäller ut dom, de är helt enkelt jäkligt opålitliga djur enligt honom. Han har dessutom lite svårt att släppa dom även när de har försvunnit ut sikte. Han blir helt enkelt dryyyyg, skällig, spökig, okoncentrerad och trist att ha att göra med. Det där med hästarna kommer från en sak som hände när han precis hade anlänt till Sverige. Vi var på besök hemma hos mina föräldrar, han sprang in i stallet där hästarna stod och åt. Därför såg han inga djur men tyckte väl att det luktade det ju spännande. Helt plötsligt bestämmer sig en av hästarna för att kolla lite närmare på besökaren och helt plötsligt dyker ett hästhuvud upp över en boxkant, precis vid där Pep stod. Han blev förstås skrämd och det har uppenbart satt sina spår.

Vi åkte ut en sväng till Eva K för att Pep skulle få kika lite på fåren. Han tyckte de var spännande, roligt att se hur naturligt det var för honom att följa dom. Snälla Eva lät mig gå lite med Kellie, det var nyttigt. Fundererar så mycket på hur jag skall lägga upp det Pep sen för att det skall bli bra. Tränade lite med Tux tidigare och tyckte det var skitsvårt. Det var svårt nu denna gången också men onekligen bra mycket enklare när man har någon som faktiskt förklarar vad man liksom tränar, så var det inte förra gången. Funtar lite på om jag kanske ändå skulle se om jag kunde träna Tux lite under vintern (ja, beroende på väder och vind, med tanke på förra vintern), enbart för att jag skall få mer koll.

Annars spionerade jag lite på Mija, Helene mfl när de tränade en kväll . På fredagskvällen tränade jag och Mari, Tux fick visa upp sitt flickkommando.

På lördagsmorgon körde jag det sista i de mest centrala delen av S-holm, jäklar vad fort det gick när det inte var så mkt trafik. Sedan bar det av till Farsta och agilitytävling. Tux och jag lyckades diska oss i bägge loppen, skit. I agilityloppet var jag klantig och tryckte ut honom till ett hinder som han inte skulle ta. I hopploppet fixade Tux inte en threadlesituation men det känns inte som att han inte lyssnade utan vi hade otur och det var trångt, han hann helt enkelt inte komma in.

Under veckan hann jag köpa nya agilityskor, en välkänd modell som nu finns med Gore-tex. Rätt passande med tanke på hur mycket det regnade under lördagen.

Igår var dagen då Tux bestämde att han skulle nog leka med Pep och det fortatte idag. Det satt hårt inne och jag trodde faktiskt inte att han skulle leka med Pep. Tux har varit snäll men rätt likgiltig mot Pep. Enda gången fram till igår som Tux har verkat bry sig om Pep var en gång när vi var ute på promenad på nytt ställe och Pep som blev helt absorberad av att plaska runt i en sjö. Pep hamnade på efterkälken och Tux tyckte helt plötsligt att vi hade gått för lång och var tvungna att vänta på Pepstern.

Känns ju bra om de kan uppskatta varandra lite mer

Bröt idag en fin svit med idel ädel topp placeringar på varje tävling sedan någon gång i juli . Det var ju lite synd men någon dag skulle det ju bli dagen då det hände så varför inte idag .

Det var Sofiero och jag har efter alla dessa år upptäckt att det finns en ingång till som är mycket bättre än huvudingången, helt otroligt mycket mindre folk att trängas med i veterinärbesiktningen. Pep tyckte verkligen hela stället var hallabaloo, skitspännande med så mycket hundar, försäljare och så en park med vatten i. Han tyckte helt klart att detta var en bra tillställning även om det inte blev något pris på slutet, något som han är van vid.

I agilityklassen var Tux riktigt slarvig på kontaktfälten, klart bortom vad som är okej. Jag tog om ett av dom och när han sen återigen slarvade så bröt vi där och då. Vi har haft lite varannan gångs form på dom där kontaktfälten senaste tävlingarna, får helt klart hålla koll på så att det inte blir en vana. Inte så att han hoppar dom, men de är helt enkelt inte nöjaktiga.

I hoppklassen gjorde jag helt enkelt ett handlingsvalsblunder som jag först tillskrev övermod men nu tillskriver jag den till trötthet som jag verkligen känner just nu. Vi nollade men fick katastrofsvängar på slutet och jag känner mig rätt irriterad på att jag slarvade så under banvandringen. Det var en valsituation och jag bestämde mig helt sonika för att det håll som gav en rak linje skulle vara bättre men det var det inte.

Jag kommer inte ihåg exakt hur hindren stod men situationen var typ som ovan och jag valde rosa väg, tänkte att om jag tog vänster efter 16 så skulle det bli typ som den blå vägen. Om jag hade använt mig av decision making frågorna så hade jag kunna konstatera att det var 2+1 åt andra hållet, grrr. Dessutom hann alla som jag såg en serpentin (eller vad folk nu vill kalla det för), 16-18 så de fick den gröna fina linjen. Hundarna kom då samlade över 18 så de fick inte katastrofsvängen som jag fick då Tux i full fart framåt.

Jag har haft en helt galen vecka på jobbet. En person har varit på semester och jag har fått ta över en del av hans uppgifter vilket har både varit svårt och gjort att jag fått typ dubbelt att göra. Det har blivit väldigt långa dagar och jag är mer än lovligt trött. Just nu sitter jag och preppar för att jag ska kunna jobba i Stockholm nästa vecka. Men imorgon hoppas jag på att vara ledig…

Jag borde göra en liten checklista på saker som borde tränas kontinuerligt. Tycker det är alldeles för ofta jag upptäcker att en sak som har fungerat bra helt plötsligt inte fungerar som det skall bara för att jag helt enkelt har glömt att träna det.

Tux har en svaghet i att han svänger för tight runt hinderstöden. Det förekommer i ‘pushar’, ‘threadlar’ och serpentiner. Ligger då hindret på maxhöjd så blir det grymt trångt för honom att hinna upp. I våras tränade jag kontinuerligt just på att han skulle svänga runt hinderstöd. Satte bara upp ett hinder, ignorerade när han rev och belönade massor när han gjorde rätt. I början var det skitmotigt för så fort vi var på 65 cm så kunde han riva flera gånger. Ibland hjälpte jag honom med att sätta en pinne som tog ut svängen lite för att kunna belöna rätt beteende. Hur som helst så nöjde jag mig när vi vid flera tillfällen spikade 70 cm ur alla möjliga och omöjliga vinklar. Problemet ur världen förmodar jag att mitt resonemang var eller så föll det bara i glömska.

Idag dök det upp igen när Tux skulle runt ett hinderstöd, serpentin med en push både före och efter. Det gjorde att han skråade ordentligt över hindret. Problemet uppstod inte förrän vid tredje rundan för då var han så säker på vart han skulle att han förmodligen tightade upp svängen runt stödet ytterligare och voilá så kom rivningarna av det hindret som ett brev på posten. Det känns verkligen som han inte har rivit i dessa situationer på hela sommaren. Det var under våren och tidiga sommaren som jag specialtränade detta.

En sak som faktiskt kändes himla bra idag var att jag inte blev frustrerad eller arg när Tux rev (och det gjorde han många gånger). Det har jag blivit tidigare, gjort time-outer genom att platsa honom och sagt nej. Nu jag när jag faktiskt hade en metod som jag vet att han förstår så blev det en bra mycket trevligare träning för både mig och Tux.

Lund

En frivillig disk i ett övrigt bra agilitylopp, ej nöjd med balansen.

2:a i hopp efter Ina. Bra lopp, kunde ha svängt tightare över ett långhopp som vållade en del otrevliga kraschar.

Höör

Ofrivillig disk i agility.

3:a i hopp, rolig bana där jag kunde ha gjort bättre ifrån mig.

Kvalet till Folksam Cup vann vi.

Kort och koncist – motsatsen till hur tävlingarna har varit

Det är rätt svårt att skriva om Pep, känns som det blir långt och så hinner det liksom bli inaktuellt innan man ens har hunnit trycka på publicera.

Han är vilket fall en väldigt rar kille och nu känns det som bit efter bit börjar falla på plats. Det gjorde det inte i början. När han kom så var han väldigt social (det är fortfarande) men rätt rejält ointresserad av mig. Det var verkligen skitjobbigt för jag trodde det skulle lösa sig efter någon vecka eller så, bara på lite bra belöningar och umgänget. När han till slut försvann ut i en åker hemma hos mina föräldrar och inte kom tillbaka så lackade jag ur och hårdtränade att jag ‘försvann’ så fort han var ouppmärksam. Det tog ett bra tag men så helt plötsligt innan han skulle iväg till Nettan (Ina mfl) på kollo så började lossna och då gick det verkligen undan. Från att ha varit på typ en annan planet så blev han mer och mer uppmärksam på promenaderna. Det kändes faktiskt till en början nästan pinsamt för han var så otroligt ointresserad av mig och det blev nästan att man blev ‘fjäskande’ för att få kontakt men som sagt det vände och sedan dess har det faktiskt gått framåt när det gäller kontakt .

Pep hade med sig lite ovanor från Wales. En var att vandra runt istället för att gå och lägga sig. Även om han är superduper trött så går han oroligt runt, plockar lite med leksakerna. Jag har försökt att vänta ut honom men det är odrägligt. Beteendet påminner mig om understimulerade djurparksdjur eller hästar som inte får komma ut i hage. Dessutom så kändes det som det är lite självbelönande så även om han var välstimulerad så gör han det ändå eller så är det bara av vana. Begränsat utrymme har hjälpt men mest ‘tvångsläggande’, dvs så fort han går upp så går jag och lägger tillbaka honom fungerar bäst. Han är mycket bättre men jag måste nog kanske vara lite mer noga med det här.

Jag fick mig en tankeställare idag. Vi är ute cirka 60 min till 75 min på morgonen där vi hittar på lite olika saker. Det är en ganska lång stund men det är skönt att veta att hundarna har fått röra på sig innan jag skall jobba. Ofta leker han här hemma en del under dagen. Givetvis är vi ute på lunch lite sådant. Hursom idag åkte vi och tränade lite på lunchen och han mattades ganska fort. När vi kom hem sov (bra!) verkligen hela eftermiddagen, riktigt djupt. Jag måste vara lite mer noga med sovandet för annars orkar han inte riktigt när vi tränar och det blir onödig frustration.

Den andra ovanan han hade med sig var stenar. Han har både ätit rikliga mängder och går gärna och bär på stenar. Trodde det skulle avta med tiden men nu har jag bestämt för att det är nolltolerans. Det skadar både tänder och kan leda till tråkiga veterinärbesök.

Han är generellt väldigt cool vilket jag gillar. Han vallar inte saker eller hundar än så länge, peppar peppar. Han är grymt nellad på bilarna när vi går över de två gångbroarna som vi måste passera på morgonen men är verkligen superduktig på att lyssna. Jag tycker att han ser himla fin ut när han rör sig, vägvinnande galopp och väldigt mjuk. Han gillar att springa .