Vi har varit på en längre road trip som bland annat innehöll ett stopp på International Agility Festival i Kelmarsh, England. Det var skoj, annorlunda och rätt nyttigt. Jag har ju varit där en gång innan men fick inte springa så mycket då för jag misstänkte att Tux var skadad. I år blev dock springande alla dagar.

Vi hade inga direkta fullträffar rent handlingsmässigt. Vi nollade några lopp men jag klantade mig en del och det ledde till vida svängar, stopp osv men vi fick några placeringar ändå. Banorna var väldigt annorlunda mot våra banor. Jag skissade upp en bana från huvudet och avstånden är inte överdrivna, jag mätte upp ett avstånd på 20 m mellan två hinder och ned till knappa 3 meter!

Jag hade 3 individuella starter per dag, möjlighet att ta mig till en final (British Open) på söndagen och även möjligheten att deltaga Nations Cup (en lag/stafetttävling). Till British Open tog sig 30 hundar av nästan 450 stycken, det vill säga inte helt enkelt. Kvalen till British Open gick på fredagen. I första klassen gjorde vi en nolla och hamnade på 14:e plats av ca 220 hundar (bästa utländska hund). Sedan var det dags för agilityklassen och jag blev så full i skratt när jag såg den. Det var en fransk domare och hon hade valt att ta med bordet ( 😀 ), så vid nästan 7 års ålder skulle vi alltså debutera på bordet. Det var inte heller ett digitalt bord utan hon räknade manuellt.

Engelsmännen var helt otroligt irriterade på domaren. Att ha 450 hundar på bordet tar sin lilla tid och sedan så var det orättviseaspekten. I England har man med tusendelar i tiden för det brukar vara rätt jämnt när man har startfält på flera hundra hundar. Det var helt galet och dessutom verkade hon räkna olika för alla. När man stod utanför lät det som hon sa one, two and GO!.

Tux klarade faktiskt bordet, rätt snyggt faktikt. Men jag kom av mig i handlingen för jag hade planerat att gå iväg medan han var på bordet. Det visade sig dock att hon räknade på franska och jag blev så paff av detta så jag stannade. Dessutom räknade hon un, deux, trois, quatre, cinq and GO….Jag hörde sen senare att det var några som hade släppt sina hundar på fem och blivit diskade (bland annat Jaakko med Zen), helt otroligt störigt. Efter bordet så kom jag inte riktigt i fas med handlingen och Tux krashade in i ett hinder. Han hoppade in i stödet, såg super märkligt ut. Antingen så var det för att handlingen var kass eller så halkade han. Jag kom hur som helst i mål och trodde jag hade 5 fel men det visade sig att jag fått 5 fel på vippen, vet inte varför. Med 10 fel så rök finalen all världens väg, tyvärr. Med 5 fel hade jag nog kommit med för det var så få hundar som nollade den där agilityklassen.

På lördagen nollade jag två lopp. I det ena gick Tux tyvärr omkull så vi tappade tid och blev inte placerade. I det andra blev vi 5:a av 300.

Både på lördagen och fredagen regnade det en del och vi hade tyvärr väldigt sena startnummer båda dagarna. Det gjorde att det var uppsprunget, både jag och Tux slirade en hel del. Inte mycket man kan göra och jag måste säga att planerna ändå höll bra för så många hundar.

Nations Cup

På söndagen fick jag reda på att jag hade placerats i ett lag skandinavia som bestod av Tux, Zen och Hitti (Jaakko och Janita, alltså). Vilket lag tuxen och jag hamnade i, jag blev himla nervös. Nations Cup var en form av stafett så man skulle växla en pinne innan man fick köra, det var grymt krångligt.  Varje lag bestod av 3 hundar så det gällde verkligen att inte diska sig. Diskade man sig så fick man 100 fel och skulle  fortsätta att köra. Tyvärr diskade Tux och jag oss i den lätt krångliga starten på hoppbanan. Jag tror att det beror på att Tux fick sitta länge och titta på linjen på de första hindren och då hade han redan bestämt sig. Vi bestämde oavsett att vi skulle köra agilityklassen som gick på huvudarenan. Där fick Janita och Hitti en femma i slalom, jag och Jaakko nollade. Vårt lag gick in i överlägsen ledning men jag tänkte att det ändå var 7 lag kvar som hade fått runt 3 hundar i första klassen så jag tog mitt pick och pack och åkte…

På måndagen fick jag ett sms av Janita, de hade stannat kvar som tur var för vi VANN!!! Det var inga lag som hade kommit runt båda klasserna med alla hundar. Det var 24 lag och många bra hundar så det var verkligen väldigt förvånande. Så nu är Scandinavia regerande Nations Cup-mästare 😀