Det har varit en hel del som har kommenterat mitt rasbyte, en del i positiva ordalag och andra i mer negativa 🙂 .

Jag har inte köpt Border Collie för att jag tror att det är en bättre agilityhund.

När det gäller rasvalet så vet de flesta som känner mig att jag har velat fram och tillbaka under en lååång tid och jag har ömsom hoppats på BC-valp och ömsom kelpievalp. Jag har också jämfört raserna och funderat fram och tillbaka. Någonstans i våras så kände jag bara att när det gäller agility så tycker jag helt enkelt inte att den ena rasen är bättre än den andra, det mest avgörande är nog vem som håller i snöret 🙂 .

Valp avgörande kom när kullen på Talli och Tux inte blev av, då bestämde jag för att jag dels inte skulle ställa mig i någon kö utan köpa en valp som jag visste att jag fick. Dessutom var jag rätt säker på att jag skulle byta ras. Orsaken till att jag ville prova Border Collie är att jag känner att jag vill prova något nytt, vallningen. Visst går det bra att valla med Kelpie men när jag stod inför valet att köpa en hund som avlats för vallning eller att köpa en hund som avlats för bruks men som kan sidekicka lite i vallning så blev rätt självklart för mig. Jag har hållt på och tränat djur länge och jag vet hur det är att starta i underläge, vilket jag anser att man gör med en Kelpie i vallningen.

Givetvis hoppas jag på att Pepstern (som hans smeknamn är just nu) blir en duktig och allsidig hund. Blir han en bättre agilityhund än mina tidigare hundar så är det inte för att han är Border collie utan för allt jag har lärt mig av Tux och bästa lill-loppan.

Jag skulle inte tveka att köpa Kelpie igen, fast om någon skulle fråga mig idag vilken min nästa ras skulle bli så kan jag säga att jag saknar en Jack Russell-terrier, märkligt.