Jag tänkte referera delar av det jag fick med mig från Jaakko-kursen. Det var Jaakko som höll kursen och Janita fyllde på lite där hon tyckte att det behövdes. :). Det som förvånade mig mest var att det var så få som hade anmält sig. Jag tycker man knappt har hört något annat än Jaakko-svängar och om hur bra finnarna är och så när folk har chans att gå för Jaakko-himself så tar man inte chansen….mysko. Jag tycker att man alltid har att lära så även om jag inte kommer anamma alla deras moooves så fick jag med mig massor. En hel del saker som är ‘systemfria’ men även reflektioner över hur man själv handlar, vad som är positivt och vad som är negativt.

Ja, apropå system så var det inget Jaakko gillade. Han tyckte det var begränsande och att det var korkat inte kunna göra de lösningar som var bäst i den situationen för att någon regel säger så. Jag kan absolut se vart detta kommer ifrån samtidigt så tror jag att de flesta som faktiskt kan t ex greg-systemet inte känner så utan snarare att man har flera lösningar. Någonstans så kan jag känna att det är rätt självklart att det inte enbart är begränsningar med ett system för då skulle ingen tycka att det är bra, folk är liksom inte helt dumma i huvudet utan kan tänka själva. Det finns för- och nackdelar med allt. Det man kanske vinner med att vara ytterligt konsekvent förlorar man i flexibilitet. Det är ju ett ställningstagande som man får ta som handler, vad är mest värt för mig? Är det viktigast att var konsekvent i handlingen eller är det viktigt att ha massor av valmöjligheter och kunna göra lite som jag vill? Jag tror ju att många vägar bär till Rom och att det viktigaste är att man faktiskt har det skoj på resan vilken väg man än tar.

Det var meningen att jag skulle vara åhörare men på söndagen blev det en plats över så jag delade den med Martina. Det var kanon att vara åhörare, man fick massor av information men jag blev så sugen på att testa och det var ju perfekt att ta chansen när man hade en instruktör som kunde tala om hur man skulle göra. Själva uppläget var en bana på 30+ hinder som man först fick banvandra och sedan gick man igenom det gemensamt. Sedan var det en ny bana på eftermiddagen. Varje ekipage fick 20 min aktiv tid per bana. Jag kan tänka mig att många tycker att det är för lite aktiv tid men jag tyckte det var bra, man fick mycket tid på banvandringen och kunde ventilera många av sina funderingar där.

Banorna var verkligen jäkligt svåra, dels långa och dels tekniskt svåra med svårighet på svårighet. Och man blev typ så här nöjd när man satte dom eller en del:

Istället för systemtänket så är det x antal handlingsmanövrar och jag kan säga att jag kommer inte ihåg alla.  Jaakko, tysken, japanen, lap-turns och away-turns och gud vet allt. De poängterade ofta att de upplevde att vi handlade hindren medan de handlade svängarna. Så är det kanske, jag tycker nog att jag tänker och planerar svängarna men jag förstår vad de menar.

Jag är en stor anhängare av KISS*-principen av den enkla anledningen att jag dels inte har så stor kroppskontroll och jag har svårt att hålla koll på tusen olika manövrar. Så det kan jag säga att det är nog baksidan av deras handling för mig, jag vet faktiskt inte om jag skulle klara det. Det involverar dessutom en massa backande som jag inte alls gillar, jag springer nämligen fortare framlänges 😉 .

Jag tror Anja visar prov på en lap-turn* som involverar backande vilket hon är avsevärt skickligare på än jag…

När jag skulle springa med Tux så tänkte jag verkligen att jag skulle testa ALLT 😀 . Jag fick dock någon typ av härdsmälta i huvudet och efter ett tag föll jag tillbaka i min vanliga handling. Det lustiga var att Jaako tyckte det såg så bra ut att det fanns ingen anledning där och då att justera det. Snopet! Vi testade några handlingsmanövrar varav en inte fungerade alls, Tux tyckte det var helt ologiskt. Away-turn fungerade rätt okej men jag vill nog egentligen ha ännu tightare väg. Away-turn* är lite som pull and flick men ändå inte. Själva svängen skall ske innan hindret men drar och kastar inte så mycket som en ‘klassisk’ pull and flick, mjukare rörelser och sätter linjen som hunden skall på tidigare.

Mjukare rörelser var för den delen något som Jaakko sa till mig, i en framförbytes sekvens ville han ha lugnare rörelser och mer så att de var kontinuerliga och flöt in i varandra. Jag gillar inte häftiga och ryckiga rörelser och flaxande armar så det är något som jag tar till mig.

En annan sak som jag har tänkt att jag skall träna men det har liksom inte blivit av för det är så sällan den frågan ställs så jag hinner liksom glömma bort den. Det är framförbyte på ‘fel’ sida om hindret. Det känns nästan lite löljligt att skriva om det men orsaken till att man skall undvika dessa är försvagning av serpentinposition. Jag har nog egentligen aldrig funderat så mycket på dessa byten för att jag har känt att de är svåra för mig att hinna då Tux hoppar så tight över hindret och går så tight runt stödet så det har inte riktigt känts som ett bra handlingsval. Men! Det har varit situationer då jag faktiskt har velat använda dom. Nu fick jag göra det och det blev riktigt bra och inte heller kände jag att jag var i serpposition utan kom snabbt runt så jag var i mellan de två hindren enligt skissen ned.

Själva grejjen var att jag inte babysatt skickandet runt stödet utan en signal för att han skall runt om och sedan gjorde jag mitt framförbyte så när han hoppade av på 6:an så var jag redan klar. Fungerade verkligen väldigt fint och inte hade jag heller problem med att hinna.

Jag fick inte gjort några blindbyten på min bana men provade några på andra banor när jag tränade själv. Ja, det är verkligen ingen stor grej för mig. Jaakko sa vid något tillfälle att han föredrog att använda blindbytena på linjer som var givna för hunden, inte direkt som en handlingsmanöver utan mer ett sidbyte. Om det är så, så känns det som en viss skillnad mot Sverige där jag tycker mig ofta se blindbytena som handlingsmanövrar, dvs att man får hunden att svänga med blindbytena. I mina ögon är dessa sällan effektiva då svängsignalen ofta kommer mycket sent. Själva blindbytesgrejjen var väl rätt odramatiskt, vissa gillar blindbyten och kör mer av dom och andra känner sig mindre bekväm med dom och kör dom mindre eller kanske inte alls.

Däremot testade jag Jaakko-sväng och det var väl rätt intressant. Behöver fundera lite mer på saken. Signalen i själva svängen är väldigt stark och lättläst för hunden och det är positivt, det jag såg som negativt var att positionen för mig kanske inte var optimal, jag behövde helt enkelt springa längre för att nå dit.

10:an baklänges var helt enkelt inte riktigt ett alternativ när jag gjorde jaakon, själva decel-inbromsningssignalen och frontriktningen gör ju att hunden liksom verkligen fattar. Dessutom blir det lite så att man shejpar hundens linje eftersom man går ner längre. Samtidigt så känner jag att det borde inte vara ommöjligt att få det bra på det sätt som jag är van vid att göra, att det mer visar en brist i vår kunskap än brist i handling. Men det tål att funderas på, helt klart.

Just det här med frontriktning på kroppen är något som jag funderar på lite. Jag har till och från velat använda mig mer av det som pre-cue och jag känner att vi kanske i vissa lägen behöver mer pre-cues. Jaakko och Janita använder sig också av decel/accel men även många många fler pre-cues. Våra banor är så otroligt mycket om att få till svängarna perfekt och jag känner att ibland är decel/accel inte tillräckligt och jag tycker att jag då och då försätts i situationer där jag t ex behöver röra mig men ändå få till en sväng. Här ett exempel på en sådan situation där upplever att min handling blir väldigt lika men det jag förväntar mig av hunden är rätt olika. För mig finns det en gråzon men det är kanske bara bristande kunskaper.

Om man vill göra framförbyte  men inte ta mittenhindret är det typ grymt svårt att få till en bra decel men ändå vill man han en grymt tight sväng över första hindret i sekvensen. Och även hunden skall runt och ta alla hindren kommer det ske viss decel. Ja, det känns helt enkelt som att jag har en gråzon här eller i liknande situationer där det till exempel sker en viss decel men hunden fortfarande har ett val om vilka hinder den skall ta.

Hur som helst var kursen grymt trevlig, Jaakko och Janita var riktigt duktiga instruktörer. De var väldigt ödmjuka och de försökte verkligen svara på alla miljoner frågor. Dessutom var det trevligt folk som gick kursen! 😀

* med reservation om att jag fått alla svängar om bakfoten!

*Keep it Simple, Stupid!