Vi åkte till Oskarhamn med typ inga nollor i bagaget på riktigt länge och väldigt många disk, tror att jag hade 9 stycken på raken . Vi kom hem med våra två första SM-pinnar för 2010 så det var verkligen ett fall framåt .

Första nollan blev i första klassen, hoppklass. Loppet kändes verkligen blää när jag kom ut från banan, jag handlade bitvis passivt och Tux var ute och dalade både här och där. Jag tror att orsaken till min passivitet var att jag blev irriterad över hans sväng två till tre (detta eviga tema ) och sedan störde det mig så jag var ofokuserad. Lite senare så var jag lite mer nöjd, kändes rätt skönt att ha brutit trenden med diskningar. Vi blev 5:a . I agilityklassen trampade Tux tyvärr utanför gungan med ena tassen, tappade balansen och han valde kliva av men eftersom jag tog om den så blev vi diskade.

Söndagens hopplopp blev också disk och den disken stavas mitt generalfel nummer ett, tålamod. Patience, patience, patience, tror jag har betalt många tusenlappar och fått höra detta typ en miljon gånger av en viss engelsman. Jag påbörjade handlingen av nästa hinder innan Tux var klar med hindret innan och vips satt han i fel tunnelingång, helt onödigt. Agilityloppet  på söndagen nollade vi och kom 3:a. Loppet är rätt bra, såg nu på videon att Tux inte svänger så bra 2-3 ( ) fast det la jag inte märke till när jag sprang eller så glömde jag det för jag halkade  en stund efter det och hade jordens problem att hålla mig kvar på benen. Mest nöjd är jag med att jag bet mig i tungan och inte släppte iväg honom på kontakfälten innan han mötte kriterie, på A:et var det riktigt svårt faktiskt (viljornas kamp i mitt huvud). Tyvärr tar han lite många steg när han skall stanna i 2+2 på A-hindret, han är inte direkt långsam men han lägger in ett par extra steg.

Jag hade många funderingar kring handling och valpar med mig till Oskarshamn. Vet inte om jag blev så mycket klokare men ändå kul att prata med folk. När det gäller handlingen så gick vi en skoj och inspirerande kurs för Jaakko (och Janita på ett hörn) men det får bli ett eget inlägg någon dag när jag har tid.

Kul var det att se Åsa och Alve på eller kanske vid sidan av agilitybanan .

Jeanette och jag har tagit ett gemensamt beslut som känns rätt men är supertråkigt. Det blir inga tuxlingar mellan Talli och Tux. Tillbaka till ruta ett när det gäller jakten på valp för min del. Det känns som om någon försöker säga att jag inte skall ha valp… Nej, jag har ingen plan B när det gäller valp och det blir ingen valp nu närmsta tiden då jag hoppas kunna åka en del utomlands och tävla med Tux under sommaren. Jag får slita på det jag har så länge .

Tux och Ozzy tävlade Skåne Open i Hässleholm igår. Enligt Ozzy var det glödande kol på kontaktfälten, det kunde vem som helst se – dom var ju röda! Han passade sig mycket noga för att ens komma nära dom . Som en liten pingpongboll for han rakt upp i luften så fort han kom i närheten av kontaktfälten.

Dessutom som är inte jag som kör agility med honom utan han som kör agility med mig, ja så känns det vilket fall. Han var dock mycket nöjd med sin insats och han tyckte absolut att han var väl värd den stora pokalen han fick med hem för det var mer än den andra fyrbenta lyckades med . Jag blev så full i skratt för han gör verkligen bara precis som HAN vill.

Tux och jag diskade oss x2 . Jag har lite ‘otur’ när jag tänker handling just nu . Det blir fel och jag hamnar efter och kan inte riktigt reda ut situationen, så var det x2 igår. Men jag hade nog kunnat lösa det på annat sätt dock har jag lite tappat känslan av hur långt jag hinner när jag banvandrar och väljer helt enkelt inte en handling som passar oss. Det var typ likadant i Falkenberg så det väl inte direkt otur utan mer en formsvacka. Tux gick dock bra, kontaktfälten var tillbaka där de ska vara. Jag tryckte på ordentligt och han stod stabilt kvar så nu måste jag jobba vidare med en bra plan så jag bibehåller bättre än jag gjorde förra gången.

Jag gillar cuper, jag tycker det är nyttigt för det är lite speciellt och jag inbillar mig att det är bra träning. Jag vet inte men jag tycker att det är lite nervpirrande, ffa första loppet. Petra och Lira gjorde det vilket fall bra och visade att förra helgens framgångar håller i sig, kanon .

Tuxlingen Smart blev igår godkänd räddningshund! Duktiga!

Grym kull med grymma förare det där!
Godkänd vallhund, godkänd räddningshund, agilitymeriter, SLCH, SUCH, elitklass spår, KORAD är några av de resultat som Tuxlingarna lyckats med under sina fyra första levnadsår.

Har suttit i telefonmöten och suttit och väntat på databaser som har tagit tid på sig. Jag fick för mig att göra en knäpp grej för att fördriva tiden och den skall tas med en nypa salt. Jag började kolla på slumpmässigt valda tävlingar med klass 3 från 2009 och 2010. Därifrån förde jag ned i vilken storlek de 5 snabbaste hundarna tillhörde. Jag skrev även vilken storlek som var snabbast. Jag kollade enbart klass 3, felfria ekipage samt resultat där samma banlängd var noterad. Jag hann med att notera 82 klasser, lika många agility som hopp.

Felmarginalen är förstås stor för jag har ingen aning om domarna har ändrat på banan och en massa andra felkällor. Hur som helst är kommer lite siffror:

Snabbast tid

Large 81, 5 %

Medium 10 %

Small 6 %

Lika tid small och large 2,5 %

Av de 405 topp 5-tiderna  som jag kollade hade

Large 67,5 %

Medium 15 %

Small 17, 5 %

* klicka på bilden för full flirt *

En tidstjuv har smygit sig in i mitt liv….jag vet inte riktigt vart han håller till men det känns som jag har mindre tid än någonsin och jag fattar inte riktigt varför.

Här finns tyskarnas uttagningsbanor.

Helgen spenderades i danska Hilleröd med agilitytävlingar för Tux del. Ingen direkt agilitylycka denna helgen, dock var vissa delar bättre än förra helgen, andra var sämre (läs kontaktfälten). På lördagen följde sambo Robert med , vi hann till och med att åka in en sväng till byn för att käka lunch och handla öl. Trevlig omväxling!

Vi gjorde en del riktigt bra lopp men de innehöll även fem fel, rivning och uppfartsfel. Vi lyckades bara nolla ett lopp i helgen, öppen hoppklass där vi blev 4:a, det var ett lopp som jag var ‘mindre nöjd’ med då vi fick ett par vida svängar. Det som var sämst denna helgen var att herr Tux gick bärsärk på kontaktfälten, helt ur kontroll . Jag har haft på känn att jag har byggt upp ett bereonde av att jag bromsar in eller kollar på honom extra mycket när han förväntas stanna och att det är så fick jag verkligen kvitto på denna helgen. När jag sprang såsom jag vill kunna springa och såsom jag springer på träning så tyckte Tux det var ett tydligt tecken på att det var han som beslutade vad man skulle hitta på.

Jag tror att en del av problemet ligger i att hålla länge på kontaktfälten, det blir inte så naturligt för mig som handler och kanske även rätt frustrerande för en hund som gillar att springa. Det är vilket fall ingen belöning att få stå en kvart för Tux, så mycket vet jag! För min och Tux del så är hålla länge enbart en fråga om att dämpa förväntningarna, inte så mycket en fråga om att han skall möta kriterierna. Det skulle han kunna göra även om jag släppte fortare. Jag tror faktiskt att jag skall våga att släppa ganska fort när han möter kriterie men var ytterligt petig med att han faktiskt möter kriterie (verkligen ta en funderare på vad som är ok och vad som inte är ok) och enbart någon gång ibland hålla lite längre för att känna att han verkligen lyssnar. Det blir lite tvärtom mot vad jag har gjort nu .   Hur som helst är lite frustrerad över vår situation då jag faktiskt försökt vara rätt duktig…men agility är kul :