I helgen avverkades första delen av A3-träffarna (2 helger). Jag tog bilen upp till Stockholm i fredags, det var riktigt skönt att sätta sig i bilen efter en mycket hektisk vecka. Veckan blev lite extra snurrigt på grund av vulkanen, precis som för många andra. Bilen som jag skulle köra till Stockholm stod på flygplatsen och Robert hade fastnat i Skellefteå 🙂 . Men allt löste sig och upp kom jag!

Det har trevligt men man vill liksom ha mer, jag vill lyssna mer, diskutera mer, träna mer ja typ mer av allt. 🙂

Första dagen sprang vi ett tävlingslopp som sedan skulle analyseras av övriga kursdeltagare. Nervöst! Vårt lopp började bra, sen hamnade jag i fel position till A-hindret vilket orskade att Tux blev riktigt, riktigt förvirrad. Tux är verkligen grymt känslig för mina handlingsmissar just nu, jag har märkt det på tävling och det märktes nu. Jag tror att han ganska ofta tycker att jag är opålitlig som handler, säger en sak och sedan tar tillbaka det :oops:. Han är inte så förlåtande som har varit och det är på gott och ont. Det ställer högre krav på mig och jag känner att jag lite svårt att fixa det, ffa är det att hitta en balans mellan att springa och bromsa som är svårt för mig.

Den feedback jag fick på mitt lopp från gruppen var verkligen spot-on de kommentarer jag hade gett mig själv. Det fanns verkligen inget som jag inte höll med om. Lite trist på sitt sätt men samtidigt tror jag faktiskt att jag är väldigt duktig på att analysera mina lopp 🙂 .

Förhoppningsvis kunde jag/vi även bidra med nya eller bekräftande synvinklar på de andras lopp. Egentligen tycker jag att det är ganska lätt  att kommentera andra (stakethandlers är vi allihop, eller hur var det nu? 😉 ) men samtidigt så vill man inte klampa in i andras träning hur som helst.

Även dag två inleddes praktiskt. Denna dag skulle vi med utgångspunkt från gårdagens banspringande ha en kort träning med annan kursdeltagare. För mig blev det Christina och Titti och tanken var att vi skulle träna på självständigare kontaktfält på balansen. Träningen gick väl rätt ok, det var en del jag inte var nöjd med. Framförallt känner jag att jag borde ha vetat bättre om hur Christina ville det skulle se ut ; kontaktfältet, farten ned mm, hennes målbild. Tyvärr blev det lite strul när jag pratade med Christina, jag blev helt enkelt avbruten och kom av mig. Helt ärligt var det skitstörigt. Jag försökte två gånger uppmärksamma gruppen om att vi var redo att starta och det var några inte hörde det. Jag bestämde mig för att prata med Christina under tiden. De personer som inte hade uppmärksammat att vi ville starta avbröt mig när jag pratade med Christina och det störde faktiskt mig. Jag kände att jag hade ett ansvar gentemot Christina som hade värmt upp sin hund, var redo att köra och då ville vi köra igång. I detta fallet kanske det hade kvittat om vi hade väntat en minut men med annan hund så kan sådan faktiskt förstöra då hunden tappar koncentration och laddning. Nog om det, det finns förbättringspunkter hur som helst.

Tux och jag fick träna på vippen, ffa självständigheten. Det var Anna som hade oss. Det gick bra och det var väldigt enkelt att vara elev :). Tux sa att det var en helfestlig övning där han fick springa till bollen massor av gånger .

Eftermiddagen ägnades mesta dels åt det kommande projektarbetet x2. Jag har valt att arbeta med vippen och med flacka/flata bakombyten. Mer om det lär nog dyka upp i bloggen. Det är mina och Tux färdigheter som skall utvecklas. Det är rätt bekvämt att få jobba med sig själv och sin hund. Det känns bra för jag känner att det skulle ha blivit jobbigt tidsmässigt att annars.

Till sist har vi fått en avståndshandlingsövning som vi måste klara för att kunna få gå vidare till instruktörsutbildningen. Först kände jag att det var lite jobbigt för jag har verkligen kämpat för att få Tux att inte se alla hinder på banan som potentiella nästa hinder och få honom att svänga tight men det skall nog gå.