Den som vill åka till England och till European Open kan slå två flugor i en smäll 2012 (!) . Då kommer de tydligen hålla i European Open och helgen efter är det deras agilityfestival..

Så nära men så långt bort, det känns som en bra summering av lördagens 5 lopp med Tux. Kung Loppan däremot han dubbelnollade  rullatorklasserna (seniorhoppklass x2). Vi tävlade i Vestegnens  i Danmark vilket är supernära för oss, tar knappa 40 minuter att köra.

Tux gick bra, riktigt bra tyvärr strulade jag till det genom att göra oplanerade saker i alla klasser utom en där jag valde frivillig disk (kontaktfält, gick innan släpp). Jag upplever att det är samma sak som har strulat ett tag nu och det är för mig att växla tempo. Jag tenderar att springa på hela tiden, även där jag borde bromsa in och kanske till och med stanna och så hamnar jag på fel ställe eller så  får Tux signalerna för sent. Inte bra helt enkelt.. Flera av loppen var riktigt fina fram till att jag strulade till det.

På lördagskvällen hade premiärgrillning i trädgården:

Större delen av söndagen spenderades ute på promenad, fikandes mm. Tyvärr mådde Ozz dåligt på kvällen så medan jag gick runt med honom passade jag på att fota Turning Torso och lite annat . Turning Torso lutar inte, det är bara jag som har glömt att räta upp bilden.

Agilityträning igår, vi är en så bra grupp denna termin . Det är så harmoniskt, lugnt och det gör det ännu roligare att träna. Perfekt! Dessutom är jag så nöjd med att vi har fått gräsmattan gödd och att den skall gödas en gång till. Det har verkligen varit miserabelt med gräs på planen och det känns kanon att vi verkligen får till något. Hoppas nu gräset växer så det knakar, får komma tillbaka till denna post om jag klagar på att vi har för mycket gräs framåt sommaren…

Tux gick egentligen oförskämt bra, nästan lite tråkigt bra. Det vara bara jag som gjorde fel hela tiden och det är roligare att träna hund än att träna sig själv…. . Jag har så kasst fotarbete i threadles, det är som någon helt plötsligt nitar fast fötterna i marken. Jag gick och funderade på hur man skall få bättre och kvickare fötter och det enda jag kunde komma på var dans. Tydligen var jag inte ensammen om denna tanke….vi funderade på om  inte riverdance kunde vara bra för fotarbetet? Och tänk som Susanne sa vilka kungar vi skulle vara i pauserna under VM…

Man undrar vad som pågick hundens huvud, tveksam till att den sprang för att hämta hjälp men bra blev det vilket fall.

Hund som hjälper brandkåren

Det finns en dokumentär som heter The Cove. Den handlar om den internationella handeln med delfiner till delfinarium och det som händer med de delfiner som inte duger till. Det sker en masslakt av de delfiner som inte säljs till delfinarium och det under rätt brutala omständigheter. Jag tror väl att delfinarium precis som zoo behövs som folkbildare men det innebär inte att det måste ske på bekostnad av djurens välmående. Det är förövrigt Flippers gamla tränare som har gjort dokumentären.

Här filmtrailern:

Artikel

För någon vecka sedan fick jag för mig att jag skulle börja ge mina hundar glukosamin under en period, helt utan anledning egentligen. Tänkte att det bara kunde vara bra att ge. När jag kom till butiken blev jag lite frustrerad för de hade absolut ingen koll på de olika preparaten. Jag hade för mig att det finns en typ av glukosamin som är ‘sämre’ och en som är bättre men kunde just där och då inte komma på vilken. Dessutom är alla glukosaminpreparat dyra och vissa riktigt jäkla snordyra. Just det där att vissa är snordyra och andra i förhållande till de första är riktigt billiga gjorde mig ännu mer osäker. Man vill ju liksom köpa prima vara . Tillslut köpte jag ett preparat i mellanviktsprisklassen och kände mig lurad när jag körde hem . Det enda jag kunde tänka var hur korkad och lättlurad man är som pjoskig hundägare…

När jag kom hem så googlade jag och det var väl lite motstridiga uppgifter men jag hittade en artikel av en veterinär i Clean Run. I artikeln kunde man läsa att båda typerna av glukosamin fungerar bra på hund men glukosamin (HCL) är att föredra. Det är helt enkelt så att man får mer glukosamin för pengarna om man använder glukosamin (HCL).

Tänkte jag skulle försöka få mina två projektplaner till A3:an på pränt till helgen så jag har lite tid att justera saker innan de definitivt skall in. Vippen är det jag funderat på mest. Jag har jobbat mycket med vippen tidigare och den är bättre än vad den har varit men som sagt en bit från drömmålet. Jag känner att jag behöver göra något annorlunda mot tidigare försök att förbättra den, för som sagt vi har inte riktigt uppnått önskat resultat och han faller gärna tillbaka när jag slutar träna.

Att bara belöna framåt fungerar inte helt och hållet, ibland kan det faktiskt nästan få motsatt effekt – han blir smygig. Jag tror att jag måste lägga till något som gör det viktigt och roligt att komma över/upp till kanten av vippen. Jag tänker att Tux tycker att få vippen att smälla ned, stå och vänta är en lång och ganska tråkig transportsträcka till det han gillar mest eller åtminstone mer – springa. Det finns inte mycket som triggar honom att springa hela vägen ut eller hänga över kanten, då han ändå bara måste stå där och vänta.

Jag funderar på att lägga in nosduttar i vår vippträning. Tänker att det blir mer belönande för honom att stå i 2+2, inte bara en väntan på att få höra släppkommandot men också att det kanske gör honom mer medveten om vart han skall, mer triggad att komma nära kanten. Igår när jag tränade nosdutt var han helt galen, han hängde verkligen över soffkanten för att få dutta så där var ju i princip det beteende jag vill ha på vippen. Idag hade vi lite mer frustration, vet inte varför. Tänkte inte lägga ned en hel vetenskap på att få fina duttar utan ffa försöka bygga högt värde. Vi har en hyffsad duttgrundkunskap men behöver generalisering och troligen ännu mer värde i duttandet.

I helgen avverkades första delen av A3-träffarna (2 helger). Jag tog bilen upp till Stockholm i fredags, det var riktigt skönt att sätta sig i bilen efter en mycket hektisk vecka. Veckan blev lite extra snurrigt på grund av vulkanen, precis som för många andra. Bilen som jag skulle köra till Stockholm stod på flygplatsen och Robert hade fastnat i Skellefteå . Men allt löste sig och upp kom jag!

Det har trevligt men man vill liksom ha mer, jag vill lyssna mer, diskutera mer, träna mer ja typ mer av allt.

Första dagen sprang vi ett tävlingslopp som sedan skulle analyseras av övriga kursdeltagare. Nervöst! Vårt lopp började bra, sen hamnade jag i fel position till A-hindret vilket orskade att Tux blev riktigt, riktigt förvirrad. Tux är verkligen grymt känslig för mina handlingsmissar just nu, jag har märkt det på tävling och det märktes nu. Jag tror att han ganska ofta tycker att jag är opålitlig som handler, säger en sak och sedan tar tillbaka det . Han är inte så förlåtande som har varit och det är på gott och ont. Det ställer högre krav på mig och jag känner att jag lite svårt att fixa det, ffa är det att hitta en balans mellan att springa och bromsa som är svårt för mig.

Den feedback jag fick på mitt lopp från gruppen var verkligen spot-on de kommentarer jag hade gett mig själv. Det fanns verkligen inget som jag inte höll med om. Lite trist på sitt sätt men samtidigt tror jag faktiskt att jag är väldigt duktig på att analysera mina lopp .

Förhoppningsvis kunde jag/vi även bidra med nya eller bekräftande synvinklar på de andras lopp. Egentligen tycker jag att det är ganska lätt  att kommentera andra (stakethandlers är vi allihop, eller hur var det nu? ) men samtidigt så vill man inte klampa in i andras träning hur som helst.

Även dag två inleddes praktiskt. Denna dag skulle vi med utgångspunkt från gårdagens banspringande ha en kort träning med annan kursdeltagare. För mig blev det Christina och Titti och tanken var att vi skulle träna på självständigare kontaktfält på balansen. Träningen gick väl rätt ok, det var en del jag inte var nöjd med. Framförallt känner jag att jag borde ha vetat bättre om hur Christina ville det skulle se ut ; kontaktfältet, farten ned mm, hennes målbild. Tyvärr blev det lite strul när jag pratade med Christina, jag blev helt enkelt avbruten och kom av mig. Helt ärligt var det skitstörigt. Jag försökte två gånger uppmärksamma gruppen om att vi var redo att starta och det var några inte hörde det. Jag bestämde mig för att prata med Christina under tiden. De personer som inte hade uppmärksammat att vi ville starta avbröt mig när jag pratade med Christina och det störde faktiskt mig. Jag kände att jag hade ett ansvar gentemot Christina som hade värmt upp sin hund, var redo att köra och då ville vi köra igång. I detta fallet kanske det hade kvittat om vi hade väntat en minut men med annan hund så kan sådan faktiskt förstöra då hunden tappar koncentration och laddning. Nog om det, det finns förbättringspunkter hur som helst.

Tux och jag fick träna på vippen, ffa självständigheten. Det var Anna som hade oss. Det gick bra och det var väldigt enkelt att vara elev . Tux sa att det var en helfestlig övning där han fick springa till bollen massor av gånger .

Eftermiddagen ägnades mesta dels åt det kommande projektarbetet x2. Jag har valt att arbeta med vippen och med flacka/flata bakombyten. Mer om det lär nog dyka upp i bloggen. Det är mina och Tux färdigheter som skall utvecklas. Det är rätt bekvämt att få jobba med sig själv och sin hund. Det känns bra för jag känner att det skulle ha blivit jobbigt tidsmässigt att annars.

Till sist har vi fått en avståndshandlingsövning som vi måste klara för att kunna få gå vidare till instruktörsutbildningen. Först kände jag att det var lite jobbigt för jag har verkligen kämpat för att få Tux att inte se alla hinder på banan som potentiella nästa hinder och få honom att svänga tight men det skall nog gå.

Igår smällde vi till med 2 gånger agilityträning i det kalasfina vädret. Första passet på eftermiddagen där jag dels jobbade med threadles och dels med en passage från agilitybanan på ANAM.

Jag är bara SÅ rökt på linjen från 9:an till 12. Vi klarar det men bra blir det inte för jag är inte tillräckligt snabb. Jag testade lite olika alternativ men bäst blev nog ändå bakombyte 9-10 och sedan verkligen försöka pressa för att bakombyta igen 10-11. Då blir svängen 11-12 rätt okej, lite vid. Bakombyter jag inte på 9-10 så flickar han ju fint ut till 11 (hmm) men han svänger även vänster över 11. Jag antar att han tänker att det måste komma ett bakombyte för annars är inte 11 ett rimligt alternativ för vår del.  Jag testade mest denna lösning för att känna om det fanns någon rimlig chans för mig att behandla situationen som en serpentin och det är det inte för oss. Jag måste helt enkelt bli snabbare…

På kvällen försökte vi bygga upp hoppbanan från ANAM. Det är synd att banorna inte har kommit ut. Jag försökte skissa upp den från minnet. Av någon anledning så blev den svårare denna gång än på ANAM, vilket fall för min del. Hur som helst så provade jag lagerhandling denna gång på slalomen och det fungerade bra om jag fick rätta trycket efter säcken. Om jag var minsta sen att skicka honom så missade han långhoppet, det blev ingen naturlig båge ut mot långhoppet om han svängde för tight från säcken. Däremot var ingången till tunneln inga problem.