Jag kan inte påstå att time outer är ett instrument i min träning men ibland så använder jag dom, jag har dock kommit på att de kanske har blivit lite väl vanliga.  Vanligare än jag faktiskt känner är okej, tror jag. När jag använder en time out så är det nästan alltid så att det är ett substitut för vad jag upplever som bra hundträning 😳 .  Jag tror att det är ett par komponenter som får mig att ta till time out;

→ Dålig träning från början, alternativt att jag har varit dålig på att hålla kriterie. Det vill säga att hunden på grund av dessa anledningar har tillåtits att göra fel gång på gång och på något sätt måste jag bryta.

→ Frustration då jag inte vet hur jag skall träna, hur jag skall förmedla det jag vill till hunden.

Jag har funderat på detta med time outer till och från tidigare i bloggen. I fredags när vi tränade fick jag rätt dåligt samvete för jag kände att det var rätt okonstruktivt. Jag gjorde time out på time out. Det var väldigt korta time outer där jag i princip bara platsade hunden (Tux) en stund.

Det som hände för en vecka sedan är en frustrationspunkt för mig och jag har ingen riktig plan för det. Tux har en förmåga att gå in så otroligt tight på hinder där han skall skråa (hoppa diagonalt) att det i princip är omöjligt att komma upp tillräckligt fort för att inte riva. Alternativt hoppar han så diagonalt att han stöter till hinderstöden. Jag är emot att anpassa min handling så att jag får ut honom längre från stödet eller att han hoppar mindre diagonalt. Det är verkligen emot alla mina principer att anpassa handlingen utan jag måste helt enkelt lära honom att det är hans ansvar att ta ut svängen så pass att han klarar av att hoppa samt att det är inte okej att stöta till stöden.

Problemet är att jag vet inte hur jag skall få honom att fatta. Det är säkert många som inte tycker det är ett problem att platsa hunden i detta läget när de river och jag har nog själv både sagt och skrivit att jag tycker att det är okej, att det är hundens ansvar med hoppningen. Men det kändes inte bra, det kändes okonstruktivt även om vi på typ 10:nde försöket nådde dit vi ville.

Det är väl också så att det är rätt att ifrågasätta hur effektiv en time out är om hunden direkt gör samma fel? För det var verkligen det som hände i fredags, time out – ny chans – samma fel – time out osv osv…

Det får helt enkelt bli skärpning på den här punkten! Mindre time outer → konstruktivare hundträning… 🙂