Crufts

Hemma, mycket trött efter galet mycket bilkörande. Men OJ vad skoj det var även om det inte gick hela vägen. 🙂

Lopp 1 – 0 fel fast snurr och strul

Jag hade inte riktigt koll på att banvandringarna bara var 3 !!!!! minuter och dessutom hade jag tittat fel på banskissen som man fick se innan. Jag började med att lägga mycket fokus på den rätt krångliga starten och när jag sedan skulle lösa nästa problem så var tiden i princip ute. Det blev därefter också, starten blev riktigt bra för mig och Tux men sen när jag kom till den andra situationen där de skulle förbi ett hinder så tappade jag bort min plan. Det blev en massa strul men vi lyckades med nöd och näppe klara det. Väldigt speciell bana måste jag säga, dom där 20 meters avstånden mellan hinder är rätt tuffa när man inte är van vid sådant.

Lopp 2 – 5 fel, hoppade vippen

Den här banan var lite mer normal i förhållande till den andra. Jag gjorde en liten miss i en sekvens där Tux pep iväg direkt och vi höll på att diska oss men tack och lov tvärvände han när jag skrek. Det var mitt fel, jag kände att jag var riktad mot tunneln istället för att röra mig mot det hinder vi skulle till. Sen klev han av vippen för tidigt.

Finalen

Jag hade bäst känsla inför detta loppet av alla loppen, jag var inte nervös och inte heller hade ‘looserkänslan’ som jag kan ha 🙂 . Men så jäkla jobbigt att slalom-kungen springer förbi slalom som han gjorde, snopet kan jag säga. Alltså jag vet inte riktigt vad det är som händer i Tux hjärna och jag har bestämt mig för att inte älta det. Det är bara att konstatetera att han behöver information och att jag inte bara kan kuta iväg innan han har ‘fäst’ på hinder i sådana här sammanhang. Det som hände när han bara sprang förbi slalom var att jag blev tyst, innan det hade babblat som sören (det var ett av mina mål, dvs att inte vara tyst). Tyst blev för att jag kände att det här kan han, det här vet han…. Tux var galet upphetsad efter finalen, högg mig armen 🙁 fast att han hade kampleksaken i munnen, han tyckte väl inte jag drog tillräckligt. Trots att man inte såg publiken så är det uppenbart att hundarna känner av att det är något speciellt…

Jag hoppas övning ger färdighet och att jag kan få till det någon gång, känns lite surt att det skall skita sig på något som vi faktiskt kan och när jag för en gångs skull kände mig rätt nöjd med det mesta fram och efter det.

Hur som haver så skulle jag åka dit igen om jag fick chansen, det var superskoj!

14 svar

  1. Vi såg loppen live på crufts egen web tv och loppen såg kanon ut 🙂 Ni såg ut att ha superkul och fin agility bjöd ni verkligen på 🙂

  3. Hade tyvärr inte tillgång till dator i Rättvik, men råkade ringa Ulla precis när du skulle köra ditt sista lopp. Så det var bara att ringa tillbaka senare. Hon var helt upphetsad över Tux fart. Synd på slalom. Men det låter som en urhäftig upplevelse. Och det var nog inte sista gången som du var där.

  5. Å vad roligt att det blev en häftig upplevelse! Final, bara det är ju riktigt bra! Har inte haft möjlighet att sitta vid datorn i helgen, men jag förstår att jag missat nåt! 🙂

  7. Hurra vad spännande 😀 Vilken upplevelse! Grattis till bra samarbete – skit i missarna – fokusera på att ni gick in o ägde!

  8. Instämmer med föregående talare 🙂

    Kom ihåg känslan och spara det minnet så du kan plocka fram det vid behov.

  10. Så kul att det gick att följa hemifrån soffan!!! Patric är riktigt stolt över ärret i sitt ansikte nu 🙂
    Ni är super!!!!!

  11. Härligt Mette! Fick referat av Martina för jag var också i Rättvik. Kul att ni lyckades ta er till final och att ni gjorde ert bästa lopp där.

  12. Ni är så grymma och att få sitta och se er via web var hur häftigt som helst:) Attityd och fart i massor – Ni kommer säkert till Cruft igen!!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.