Jag har inte så många verbala kommandon i agilityn. Dessutom så har jag haft svårt att få till kommandona bra, dvs att de fungerar oavsett handling, miljö eller situation. Det kommando som har fungerat bäst är fram – fortsätt i den riktning du är, så fort det går och ta alla hinder i vägen 🙂 .  Det är väl rätt självförstärkande för Tux som tycker att det är roligt att springa fort och hoppa hinder, så det är väl kanske inte så konstigt.

Men de där twist och back har jag haft svårt att få ordning på. Jag tror att jag i somras bestämde att jag skulle träna dom separat för han haft svårt att hålla skillnad på dom. Någonstans på vägen började jag även träna twist (flicka ifrån mig) på promenader och voilá helt plöstsligt började  han kunna hålla skillnad på twist och back. Det är en märkbar skillnad i hans säkerhet både på att hålla skillnad på back och twist men även i själva utförandet. Jag skulle behöva generalisera twist mer i agilitybanor och tänkte lägga in några övningar när det går att träna utomhus. Det känns lite som en balansgång för jag vill inte förstärka det supermycket så att han börjar ‘flicka’ fast han inte skall men ändå ha ett användbart kommando.

Det goda utfallet av twistträningen gjorde att jag blev taggad att se om jag kunde förstärka upp back (samla ihop dig och sväng mot mig). Jag har haft jordens problem med att bestämma vad back egentligen betyder. Har nu för enkelhetens skull bestämt mig för att det blir ett rätt trubbigt kommando som innebär att det är en snäv sväng mot mig, vet inte om det kommer vara för trubbigt för att få bra förståelse för kommandot?

Alternativet är att ha flera olika svängkommandon beroende på hur mycket han skall svänga och det känns grymt avtändande. Som sagt, jag haft problem att få till de kommandon jag har bra och att skaffa fler kommandon jag det blir bara fler problem.

För att knyta tillbaka till twist så kände jag att en avgörande punkt i träning var att jag lyfte bort träningen av kommandot från agilityhindren.  Hindren är otroligt värdeladdade för Tux och han är dels beredd att chansa bara för att få springa och hoppa och dels tror jag han blir lite blockerad då han fokuserar mycket på själva hindret och inte så mycket på vad han gör. Det blev CRAP av det (continuously reinforcing ambiguous performance).

Så nu när man inte har kunnat träna på hinder så mycket som jag brukar så tänkte jag att jag kanske skulle passa på att jobba lite med back. Back fungerar rätt bra när jag är nära, inte klockrent men okej. Jag var lite fast i tänket att jag på något sätt behövde få in distans i träningen tills det slog mig  att distans brukar vara lättare att få om man värdeladdar nära.  Precis som med twist har jag nu jobbat mycket back, till exempel genom att gå ut i en start och stå helt stilla och säga back när han närmar sig (och belöna att han bromsar in) eller alternativt göra ett framförbyte när han kommer så han får svänga tillbaka.

Jag har inte kunnat utvärdera träningen men jag har vid ett par tillfällen (träning i fredags och i Vallenbäck tävling) sett fina responser från Tuxs sida, så kanske?