Från 2005, i begynnelsen av herr Tux karriär körde vi hårt med TTFHS.

Alltså vi bor bra men man kan ju drömma lite…Och oj vad jag suktar efter gården vid hål 17, alltså den ligger bredvid hål 17 på golfbanan där jag går dagligen.

Jag kan verkligen föreställa mig hur mycket mina hundar kommer njuta av den parkliknande tomten och för att inte tala om den fina dammen i parken . Huset är inte så dumt det heller, sedan är det fortfarande cykelavstånd till Malmö. Tyvärr är stället inte till salu och om det skulle bli till salu så har jag en liten, liten känsla av att det är utanför vår ‘price range’. Önskar jag vore en Zlatan så jag bara kunde knacka på och lägga ett bud som de inte kunde motstå…

Som bekant för den som har läst här så är jag verkligen för agility för alla. Jag tror att man bygger en elit genom att ha en bredd. Jag tror inte att man bygger en elit och sedan liksom på köpet får en bredd. Jag ser heller ingen motsättning mellan bredd och elit, något som jag ofta läser i de debatter vi har haft om referenstider, storlekar mm. Det märkligaste argumentet är hur som helst att vi måste ha FCIs regler för att gå med i Riksidrottsförbundet, vart kommer det ifrån? Är det någon som vet om RI har sagt det? För mig låter så otroligt märkligt, när Ridsportförbundet bildades så var man tvungen att separera avel och sport, bara ett exempel. Om något, så känns det som vi borde gå UR FCI för att kunna vara med i RI. FCI representerar massor av saker som RI verkligen inte står för.

Tankar efter en annons från Clean Run:

Jag kände att det kanske inte var läge att säsongsdebutera på Crufts så därför anmälde jag till Vallenbäcks (DNK) inomhustävling. Jag har inte tävlat där på riktigt länge för mattan är hal och jag tyckte att det gjorde varken mig eller Tux någon rättvisa. Jag har tidigare åkt därifrån besviken och dessutom oroad för hunden (halkandet). Gårdagen blev faktiskt mycket bättre än jag hade hoppats . Disk (fast riktigt  bra före och efter), 2:a plats och 3:e plats med endast någon/ra tiondel/ar från första platsen i båda loppen i bra sällskap. Vi har inte sprungit bana sedan december utan mer fokuserat på olika kombinationer. Det märktes nog att vi inte har haft så mycket banträning för min hjärna var liksom nöjd vid hinder 17 och jag fick påminna mig själv att det faktiskt är 3 hinder kvar i båda loppen med placering.

Det var verkligen skillnad mot tidigare år, istället för att springa på stället så fick bra vägar och jag kände att vi faktiskt kunde konkurrera (ja, det är ju rätt uppenbart när placerar sig). Mattan var samma som det brukar, kanske banorna var bättre lämpade för den hala mattan men jag undrar om inte  det mest avgörande var min handling. Tror jag stressade mindre och fokuserade mer på de uppgifter jag hade satt upp för mig själv . Det kändes som Tux hade mer klart för sig i god tid om vart han skulle och därmed kunde han anpassa sig bättre och därmed slirade han mindre. Hur som helst så får känslan gärna fortsätta resten av säsongen, skall bara utöka min mentala uthållighet så jag inte slår mig till ro innan vi har gått i mål.

Dagens kung var för övrigt Peter Crone som vann allt han ställde upp i!

Nu är det OS som gäller….

Parkeringsplatstränaren, det är jag! Tog hundarna och körde till ICA Maxi och tränade lydnad och lite agilitymarkarbete.

Vi började lydnaden med ett riktigt grymt fritt följ , kändes riktigt bra. Mycket av det vi jobbar på är rätt osexigt, att jag skall försöka ha kontroll på Tuxens förväntningar och att han laddar på rätt saker. Tux är något bättre med koner än tidigare, han vill gärna kolla på dom och blir spändare om han tror att jag skall skicka honom till rutan men det är ändå bättre. Likadant är det med apporterna och får han chansen så sticker han och hämtar en apport, till exempel mellan momenten.  På något sätt så tror jag ändå på det här med att jobba igenom förväntan, att försöka få bättre kontroll över den, istället för att lugna honom. En sak som slog mig idag är att jag tycker att det är lite svårt att hantera när det blir fel, jag vet inte alltid vad jag skall göra. Jag skickade Tux till rutan och han går in från sidan…Spontant vill jag bara göra om men samtidigt vill jag ha det rätt vid första försöket samt att jag vill inte skicka om och om då han älskar att springa till rutan. Dessutom blir Tux frustrerad när det blir fel, han är inte så bra på att ta det. I agilityn kan han lättare kanalisera frustrationen genom att skälla ut mig eller ta i ännu hårdare, det fungerar inte lika lätt i lydnaden. Behöver en plan för misslyckanden…

Efter lydnaden körde vi cirkelarbete som gick väldigt bra. Viktigast var att jag började med att jobba på att få honom bättre på att svänga kvickt efter fartsträckor. Han har uppenbara brister här så det är väl inte så konstigt att det inte alltid sitter när det är hinder involverade. Han slår inte gärna in bromsen förrän i sista sekund och flera gånger var det verkligen försent.

Eftersom Tux och jag var minst dåliga under NM så får vi chansen att åka till Crufts och tävla. Den chansen har vi tänkt att ta ! Jag har velat åka till Crufts för att kika i flera år och tävla själv är ännu bättre. Dessutom är det bra träning för mig som tycker det är rätt jobbigt att tävla i större sammanhang. Jag skall samåka med Peter Crone från Danmark, det blir en snabb visit då vi åker på torsdagen och hem på söndagen. Vi tävlar på lördagen. Fick den preliminära deltagarlistan för den internationella tävlingen:

1. Belgien Theo Uten
2. Tjeckien Radovan Liska
3. Isle of Man Debbie Martin
4. Nya Zeeland Karen McCarthy
5. Nordirland Kirsty Jess
6. Polen Magdalena Ziolkowska
7. Portugal Sergio Sousa
8. Irland Sheila Maher
9. Skottland Peter Dall
10. Sydafrika Daniel Gee
11. Schweitz Kathrin Tasker
12. USA Ann Braue
13. Wales Mark Douglas
14. England Lucy Osborne
15. Nederländerna, Roy Fonteijn
16. Danmark Peter Crone
17. Sverige Mette Björne
18. Frankrike ??
19. Spanien Edward Giralt
20. Finland Niina-Liina Linna

Det skall verkligen bli spännande att besöka Crufts, shoppa lite hoppas jag och sen ha skoj med Tux. Någon form kan man knappt prata om då vi inte har tävlat, kan bara träna en gång i veckan och har inte sprungit några banor än. Jag var faktiskt ned till klubben för att se om det kanske gick att träna lite på kontaktfältshindren, man vet liksom aldrig i blåsskåne (fläckvis är det mindre snö). Tyvärr var det rätt rejält med drivor bland agilityhindren så det fick vara, det blev ett pass lydnad istället.

Läser att Cesar Millan skall åka till England och föreläsa/träna hundar. Läser också att engelska djurrättsorganisationer inte gillar hans metoder….Jag undrar om Cesar Millan vet vad han ger sig in på? Kan verkligen tänka mig att han kan få ett mottagande som han kanske inte direkt förväntar sig…

Japp, dessa ingredienser förgyllde gårdagskvällen.  Malmö ♥ falafel = sant !

Fox-Susanne hade kommit på den eminenta idén att vi skulle gå en föreläsning med Tomas Fogdö. Jag tycker det var en bra föreläsning, helt i linje med hur jag skulle vilja utvecklas. Förläsningen hette ‘Att göra det omöjliga möjligt’ och handlade frågor som ‘Vad är det som krävs för att bli världens bästa i sitt gebit?’ och ‘Hur skapar vi mål och hur når vi dem?’.

Problemet med mental träning är att det låter så bra men är så jäkla svårt! Jag känner att det är så djupt rotat i min natur att vara på ett visst sätt att det typ blir en kapprustning mellan förnuft och känsla, total avsaknad av samarbete. Okej, det där lät lätt schizofrent. För att ta ett exempel, när jag och Tux kvalade till VM så visste jag att förnuftsmässigt att jag hade kvalat, jag hade inte rånat någon annan på platsen. De hade samma chans som jag att ta sig dit och den här gången lyckades jag bättre än många andra. Men känslan var inte alls densamma och prioriteringsgången i min hjärna tycks vara att känslorna styr nästan hela tiden. En knapp där man kunde välja hjärnhalva hade varit på sin plats.

Kvällens roligaste var nog när han frågade publiken vad man lärde sig mest av; framgångar eller misstag?

Det var verkligen en helt överlägsen majoritet som trodde man lärde sig mest av sina misstag, rätt intressant tycker jag. Hundtränaren i mig sa att man lär sig mest av framgångar och det var även det som Tomas sa.