och sista delen..

Efter några lite svalare dagar i Monteverde och Arenal så reste vi söder ut mot Stilla Havet. Första stoppet var vid Manuel Antonio, det är egentligen en nationalpark med några stränder men man kan få känslan av att det är en ort. I Manuel Antonio finns det bara några få hotell däremot fanns det väldigt många hotell på vägen mot Manuel Antonio. Det var lite av en chock att komma dit, det var riktigt varmt och det var supermycket folk. Jag tyckte det var riktigt jobbigt först, jag är verkligen ingen ‘ligga på stranden med en massa andra människor’-människa.

Det blev bra ändå, vi luffade mycket i nationalparken. Visst var vi på stranden och badade i havet men mest i djungeln 🙂 . Manuel Antonio är en liten park och första dagen när vi skulle gå med guide så var det supermycket folk. Vi trodde att det skulle vara omöjligt att se något på grund av alla som var där, vissa var dessutom bara på väg mot stranden och snackade på allra högsta volym. Men vi fick se rätt mycket även om det var irriterande med alla andra 😉 .

Ny typ av groda som var mycket större än de vi sett tidigare, jag har inte kunnat hitta vad det är för art.

En sengångare (tretåad).  Det syns inte så väl på denna bilden men de är otroligt söta, när man ser ansiktet så gör teckningen att det ser ut som de ler/skrattar.  Vi såg både tvåtåade och denna som är tretåad. Dessutom fick vi se en babysengångare (tyvärr ingen kamera med) och den var sååå söt. Virveln på ryggen är för att håret växer från magen mot ryggen.

Mysko insekter, vet ej namnet.

En racoon som visare tänderna åt en närgången unge. De höll till en del på stranden och snodde mat från folk. De var försekomna och stack ned nosen i korgar men de var rätt skygga ändå. Det var roligt att kolla på när de smög bakom ryggen på folk och norpade saker här och var medan människorna lapade sol eller badade. Tyvärr så förekom det att folk matade djuren trots att det stod typ överallt att man inte fick det. För apornas del så stod det en lång förklaring varför, tex att bananer är inte apors naturliga föda och att de är ytterst känsliga för de bakterier vi människor har. Men det är uppenbart att folk har mycket svårt att ta till sig information, tyvärr.

Fladdermus, söta 🙂

En av stränderna i nationalparken.

En Jesus Christ Lizard som ligger och vilar vid stranden.

Här är den tredje sortens apa, Squirrel Monkey. På eftermiddagarna kom dessa ned till vårt hotell, det var några träd runt hotellet som var mycket attraktiva.  Aporna var små, söta och väldigt snabba.

My sexy monkey pose 🙂

Vy i den bortre delen av parken.

Efter 3 nätter i Manuel Antonio så åkte vi vidare till Corcovado. Det ligger ännu längre söder ut och är ytterligare en nationalpark. Så här i efterhand önskar  att vi hade varit där fler nätter, det var otroligt mycket djur där (och lite folk). Parken är klassad av National Geographic som ‘the most biologically intense place on earth‘.  Det var ett häftigt ställe, jag älskade djungelturerna!

Första turen var faktiskt till en ö (Cano Island) som låg en bra bit ut i havet där vi snorklade. Det var riktigt bra snorkling men för första gång i mitt liv blev jag sjösjuk medan jag var i vattnet. Jag har dykcert och har dykt lite på olik ställen, har aldrig känt något mer än när jag har åkt båt. Det var väldigt böljigt och vi var i riktigt länge och till slut var så illamående, extremt jobbigt. Tack och lov var jag inte den enda. Slutsatsen är nog att jag skall hålla mig till dykning för då märker man inte av vågorna på samma sätt. Dessutom brände sig nästan alla, vissa av oss riktigt rejält *not så bra*. Ytterligare en orsak till att hålla sig under vatten och inte vid ytan. 🙂 Jag brände mig inte bara på ryggen utan även på framsidan för när vi kom iland så däckade jag, man blir rätt trött av att bli sjösjuk. Jag trodde jag låg i skuggan men det varade nog bara några minuter och eftersom jag somnade så blev det som det blev – rött.

Andra turen var en fågeltur tidig morgon och sedan vandring i djungeln nästan hela dagen. Här kommer lite bilder därifrån.

Knottrig groda 🙂

En White faced igen då, detta var nog precis vid hotellet.

En Orange Collared Manakin.

Tror detta är en Chestnut-backed Antbird.

En ödla som spelar död, klev upp och gick iväg någon minut senare 🙂

Det här var tydligen en riktig raritet som jag har glömt namnet på 🙂 . Stor var den vilket fall.

Scarlet Macaws. De är inte heller så vanliga även om de flesta har sett sådana i fångenskap.

Efter att ha tittat på solnedgången så försökte vi hitta grodor, det gjorde vi dock inga med färgprakt. Det var lite obehagligt när vi kröp runt efter grodor då man vet att det är rätt mycket orm där. De jag också grodor :S .

De sista dagarna dagarna i Costa Rica bodde vi på det häftigaste hotell jag någonsin har bott på, Finca Rosa Blanca. Det var Gaudi möter Santa Fe i Costa Rica, helt otroligt. Hotellet låg på sluttningarna ovanför San José så på nyårsafton kunde vi kolla fyrverkerier från balkongen. Väggmålningen föreställer hotellets kaffeodling och är deras logotyp. Alla rummen på hotellet var olika och det hade byggts med mottot att det inte skulle finnas några räta vinklar. Sådant hus hade jag verkligen, verkligen kunnat tänka mig, så himla fint.

Vårt rum med fantastisk utsikt över San José.

På nyårsafton åkte vi iväg på en tur som tyvärr blev lite misslyckad. Vi skulle till ett ställe med bra vandringsleder och sedan titta på en vulkan alldeles intill. Det visade sig att mycket av vandringslederna var stängda då de hade varit en jordbävning som hade förstört dom. Det fanns en del andra aktiviteter där, bland annat instängda djur :S . Jag har supersvårt för instängda fåglar och var inte riktigt medveten om detta innan vi gick in. Stället heter La Paz Waterfall Gardens, det är uppbyggt runt 7 olika vattenfall. Vi kunde se två av vattenfallen, de andra var stängda på av de raserade vägarna från jordbävningen.

Den här pippin var dock ute i det fria, Green Honeycreeper tror jag.

En Keel-billed Toucan i fångenskap.

Stället låg rätt högt upp så det var rätt kyligt här, kunde därför passa på att fotografera en Blue Morpho. Dessa jättelika fjärilar var mycket vanliga i hela Costa Rica men de satt typ aldrig stilla så de var supersvåra att fota. Denna var nog lite slö pga kylan. Storleken varierade men upp mot en 1 dm var verkligen ingen ovanlighet, det fanns nog de som var större också.

Det fanns även ett regnskogsrum med grodor, det var som ett rum med värme och hög luftfuktighet som man kunde gå igenom. Här kommer två grodor till från detta rum:

Detta är en Fleischmann’s Glass Frog och ni kan inte ana hur svår den var att upptäcka. Jag stod och stirrade på detta löv hur länge som helst innan jag såg denna lilla lilla krabat. Man skall nog ha helt orolig tur om man ser dom i det vilda för det var helt otroligt vad väl dolda de var.

Costa Rica är grymt! Vill man bara åka för att sola och kanske åka på någon enstaka tur i naturen så finns det nog smidigare ställen att åka till. Men om man är som jag (vi) och tycker att djur och natur är det roligaste så är Costa Rica helt super. Det som var skönt att känna var att man som turist faktiskt är viktig för bevarandet av nationalparkerna. Costa Ricas regering har försökt att köpa upp all mark som parkerna är belägna på men de hade givetvis inte pengar så istället har man kontrakt med privatpersoner/företag som bibehåller parkerna som de skall vara. Enligt vad jag har läst så är 25 % av Costa Ricas yta under någonsorts bevarandeåtgärd, det är en väldigt stor andel. Man känner även att folket är väldigt måna om sina parker, sin natur, det är en viktig inkomstkälla för landet.

Lööv Costa Rica 🙂