En sak som verkligen förvånade mig med Costa Rica var mängden hundar! Det visade sig att nästan varje familj utom möjligen i de allra största städerna hade minst en hund 🙂 . Utanför nästan varje hus låg det en eller två hundar och slumrade. Hundarna var lösa och strövade fritt överallt men man såg väldigt få hundar som såg illa medfarna ut, några kanske var lite ansatta av hudåkommor men inte mer. Förvånande måste jag säga, att det var så mycket hundar och att de rörde sig fritt. Det var några hundar som var som sprang i löplina på gården eller satt fast men de var i minoritet, det såg väl inte så kul får jag erkänna. Det var verkligen kul att kunna iaktta hundar som var familjehundar men som ändå fritt kunde interagera med andra hundar i samma by. Fascinerande att det verkade vara så lite interaktion mellan dom, det verkade som de sällan umgicks eller ens hälsade. De verkade verkligen ignorera varandra. Man kunde se två till tre hundar komma travande på gatan och de tittade inte ens på varandra.

En enda gång såg jag en flock hundar leka. Det var två hundar som verkligen hade hittat varandra varav den ena såg åtminstone ut att vara rätt ung. Sedan hängde det på några andra hundar varav en var skitstörig och sprang och skällde på de lekande hela tiden. Helt plötsligt kom det en hane spatserande, gick in flocken, spännde sig lite och gav en hund en blick. Den hunden fick lomma iväg (förmodligen en ung hanhund) och inte vara med de andra längre.

Mot slutet av resan blev jag så nyfiken så jag var tvungen att fråga en person (på hotellet där det fanns sammanlagt tre hundar) om det fanns någon speciell anledning till alla dessa hundar. Hon kollade på mig som jag var helt dum i huvudet, det var väl självklart att man hade hund typ…..Alla hon kände hade minst en hund, inga hade katt. Jag hade nämligen någon teori om att de hade hund för att hålla rent från möss och råttor men de borde folk ha katt också…mysko. Helt klart det hundtätaste landet jag har varit i. 😀