Sista inlägget på ett tag, promise 🙂 .

Då har Tux och jag avverkat ytterligare ett mästerskap, jag vet inte vår placering  (troligen 7:a) och det spelar mig inte så stor roll. Som en del vet så var VM inte någon vidare värst rolig upplevelse för mig och säkerligen inte heller Tux. Kort och gott kan man säga att jag kände mig som en looser och presterade väl därefter på VM . Till NM var jag fast besluten om att det skulle kännas bättre och framför allt att det skulle vara en trevlig upplevelse för Tux (han förtjänar ju knappast en ledsen matte). Vägen dit har vissa kunnat läsa delvis i de låsta bloggarna så jag tänker inte gå in på några detaljer här 🙂 . Man kan väl helt klart säga att det var ett fall framåt, det finns mycket att jobba men så grymt mycket bättre 😀 .

Första klassen ut var en hoppbana och starten med en massa svängar passade dessvärre inte Tux och mig så bra. Det var jobbigt. Jag kände när jag gick att jag hade svårt med placeringarna och kunde liksom inte hitta ‘känslan’ i bytena. Innan start brottades jag en hel del med att jag verkligen inte hörde hemma där, i dessa sammanhang men samtidigt var jag rätt duktig på att tala om för mig själv att jag skulle skärpa upp mig 🙂 . Tyvärr fick vi en rivning just i början bland dessa svängar. Jag tror rivningen berodde just på min dåliga timing och vi fick mycket riktigt svängar som flöt ut som följd av osäkerhet mm. Sen tycker jag att blev bättre och avslutade banan riktigt bra.

I laget var Tarmo jätteduktig och nollade, Isabelle hade otur och trillade (hon bröt den klassen) och Jenny hade också strul.

Första agilityklassen var en bana i min smak. Jag kände direkt att denna borde passa mig och Tux…Han gick så himla bra både i början och i sluten, sen hände det förstås något i mitten. Jag kom lite långt upp i banan av någon anledning började backa in i position och sen vände jag mig bara om och tyckte att Tux bara skulle ta vippen, fanns liksom inte så mycket annat att ta. När jag vrider på huvudet så ser jag att han springer förbi vippen 😯 . Det var väldigt märkligt och jag vet inte riktigt varför, det enda jag kan komma på var att jag inte visade med armen. Möjligen även att jag backade in position och att Tux såg mig och såg att det liksom inte blev ett ordentligt byte. Klantigt av mig, behövde väl inte skynda mig så som jag gjorde, egentligen.

Ja, laget var det inte så mycket med 🙂 .

Sista klassen var jag ganska nervös inför, vet inte riktigt varför, ville nog gärna få till det. Det var en helt okej bana men jag gillade första agilitybanan bättre. Det fanns inte så många handlingsalternativ vilket var lite trist. Största variationen var det i slutet av banan efter balansen där man antingen kunde lämna hundarna lite på balans och göra framförbyte efter ett långhopp eller som de flesta gjorde, vara närmare på balans och sen göra bakombyten hela vägen i mål. Jag är nöjd med att jag valde lämna på balansen och göra framförbyte, det andra alternativet hade varit ett fegare alternativ för mig. Vi nollade hur som haver!

Tux presterar inte optimalt på den hala mattan, han är en tung hund och får ta ordentligt i svängarna. Jag känner att det handikappar oss lite förhållande till utomhus men samtidigt så fungerar det bra när jag har bra handlingslösningar som ger honom bra linjer (så jag kan inte skylla helt och hållet på underlaget 😉 )

Jag är så glad för Tux, tänk vilka äventyr han tar mig till 🙂 ! Och nu kanske, kanske vi får chansen att åka till Crufts, jag vill hemskt gärna men bör väl inte inte ropa hej förrän jag får något officiellt. Sedan några år tillbaka har det varit så att bäst placerade svenska ekipage på NM som får åka men dels har det inte kommit någon inbjudan från England än och dels så har själva uttagningen ändrats tidigare. Men kanske….

Till sist:

God Jul och Gott Nytt År!