I veckan som gick hann Tux och jag gå två dagars kurs för Greg. Jag anmälde mig för länge sedan och nu när väl kursen kom så kändes helt ärligt sådär. En orsak var att jag har haft otroligt mycket att göra på jobbet så jag att jag faktiskt inte riktigt hade tid, fick till och med sälja dubbelboxdagen då jag inte hann. Vidare kände jag väl tvivel och osäkerhet, det är jobbigt att gå kurs för Greg och det är fan inte kul att vara gregorian i Sverige. Så det var helt klart med en hel del skepsis som jag entrade ridhuset.

Jag kan väl säga att Greg inte helt hade vunnit tillbaka min övertygelse efter första dagen. Det jag mest tog med mig var att mina serpentiner behöver bättras på och förstärkas upp. Jag var helt klart frustrerad över att jag återigen inte kunde få någon hjälp med det som jag anser är ett våra största problem, dvs när Tux bara drar iväg fast jag klart och tydligt signalerar sväng. Det är så grymt frustererande och jag har jobbat så mycket på det.med ganska blandat resultat. Greg menade på att jag var inkoncekvent med decelsignalen och det kanske är sant fast jag kunde och kan fortfarande inte riktigt känna att det är just det som är problemet.

Dag två var en bättre dag för mig. De första bakombytes övningarna var nyttiga, jag har tränat mycket bakombyten, framförallt tighta bakombyten. De senare gick bra och även mittenbytet men det ‘flata’ bytet var verkligen chi i helvetet. Att behärska dessa byten känner jag vore en rejäl vinst i tävlingssammanhang. Verkligen något att förbättre inför kommande säsong (bland 1000 andra saker). Jag är ganska nöjd med banorna vi sprang, både hur Tux gick och min egen prestation. Givetvis massor att förbättre men ändå en bra känsla 🙂 . Greg återkom faktiskt mitt problem som jag beskrev ovan med ett förslag om att jobba på decel när det är hinder runt omkring. Det kändes för mig väldigt mycket bättre än det andra om att jag missbrukade decel. Tux söker linjer, han scannar av banan vid kontaktfält, vid starter – ja så fort han har möjlighet. Jag har hela tiden haft en känsla av att mina problem i vissa svänga ofta beror på att Tux tror sig ha hittat linjen som han skall köra och fokuserar väldigt mycket just på linjen och mindre på mig. Jag vet av tidigare erfarenhet att jag svårt att köra circle work med hinder som störning, det är grymt svårt. Det känns som det är värt ett försök.

Orsaken till att jag inte helt köper det här med att Tux nonchalerar decel för att jag är slarvig och skickar iväg Tux ur mer eller mindre stillastående är att Tux ofta är grym på decel. Om man inte förstod decel eller om han tycker att det är lite godtyckligt så tror jag att borde ha en större ‘fall out’ än vad jag har. För mig blir det helt enkelt mer logiskt med att han söker linjer och att linjer/hoppa/springa fort har kanske lite väl högt värde i Tux liv 🙂 .

Jag fick helt enkelt med mig ett antal bra saker att jobba på som jag hoppas kan utveckla oss en gnutta.

I år var gruppen som gick kurs riktigt, riktigt bra. Det gör enormt mycket för kvaliteten på kursen och det är trevligt att prata med folk som kommer med en massa intressanta vinklingar. Tux är dessutom otroligt rolig att träna med, lika galen hela tiden. Det blev rätt bra, jag är nöjd! 🙂 Angående mina tvivel så tänker jag bara säga att jag tror mig ha funnit en melodi som kan passa mig bra i framtiden 😉 .

the pursuit is the reward