Sista inlägget på ett tag, promise .

Då har Tux och jag avverkat ytterligare ett mästerskap, jag vet inte vår placering  (troligen 7:a) och det spelar mig inte så stor roll. Som en del vet så var VM inte någon vidare värst rolig upplevelse för mig och säkerligen inte heller Tux. Kort och gott kan man säga att jag kände mig som en looser och presterade väl därefter på VM . Till NM var jag fast besluten om att det skulle kännas bättre och framför allt att det skulle vara en trevlig upplevelse för Tux (han förtjänar ju knappast en ledsen matte). Vägen dit har vissa kunnat läsa delvis i de låsta bloggarna så jag tänker inte gå in på några detaljer här . Man kan väl helt klart säga att det var ett fall framåt, det finns mycket att jobba men så grymt mycket bättre .

Första klassen ut var en hoppbana och starten med en massa svängar passade dessvärre inte Tux och mig så bra. Det var jobbigt. Jag kände när jag gick att jag hade svårt med placeringarna och kunde liksom inte hitta ‘känslan’ i bytena. Innan start brottades jag en hel del med att jag verkligen inte hörde hemma där, i dessa sammanhang men samtidigt var jag rätt duktig på att tala om för mig själv att jag skulle skärpa upp mig . Tyvärr fick vi en rivning just i början bland dessa svängar. Jag tror rivningen berodde just på min dåliga timing och vi fick mycket riktigt svängar som flöt ut som följd av osäkerhet mm. Sen tycker jag att blev bättre och avslutade banan riktigt bra.

I laget var Tarmo jätteduktig och nollade, Isabelle hade otur och trillade (hon bröt den klassen) och Jenny hade också strul.

Första agilityklassen var en bana i min smak. Jag kände direkt att denna borde passa mig och Tux…Han gick så himla bra både i början och i sluten, sen hände det förstås något i mitten. Jag kom lite långt upp i banan av någon anledning började backa in i position och sen vände jag mig bara om och tyckte att Tux bara skulle ta vippen, fanns liksom inte så mycket annat att ta. När jag vrider på huvudet så ser jag att han springer förbi vippen . Det var väldigt märkligt och jag vet inte riktigt varför, det enda jag kan komma på var att jag inte visade med armen. Möjligen även att jag backade in position och att Tux såg mig och såg att det liksom inte blev ett ordentligt byte. Klantigt av mig, behövde väl inte skynda mig så som jag gjorde, egentligen.

Ja, laget var det inte så mycket med .

Sista klassen var jag ganska nervös inför, vet inte riktigt varför, ville nog gärna få till det. Det var en helt okej bana men jag gillade första agilitybanan bättre. Det fanns inte så många handlingsalternativ vilket var lite trist. Största variationen var det i slutet av banan efter balansen där man antingen kunde lämna hundarna lite på balans och göra framförbyte efter ett långhopp eller som de flesta gjorde, vara närmare på balans och sen göra bakombyten hela vägen i mål. Jag är nöjd med att jag valde lämna på balansen och göra framförbyte, det andra alternativet hade varit ett fegare alternativ för mig. Vi nollade hur som haver!

Tux presterar inte optimalt på den hala mattan, han är en tung hund och får ta ordentligt i svängarna. Jag känner att det handikappar oss lite förhållande till utomhus men samtidigt så fungerar det bra när jag har bra handlingslösningar som ger honom bra linjer (så jag kan inte skylla helt och hållet på underlaget )

Jag är så glad för Tux, tänk vilka äventyr han tar mig till ! Och nu kanske, kanske vi får chansen att åka till Crufts, jag vill hemskt gärna men bör väl inte inte ropa hej förrän jag får något officiellt. Sedan några år tillbaka har det varit så att bäst placerade svenska ekipage på NM som får åka men dels har det inte kommit någon inbjudan från England än och dels så har själva uttagningen ändrats tidigare. Men kanske….

Till sist:

God Jul och Gott Nytt År!

I veckan som gick hann Tux och jag gå två dagars kurs för Greg. Jag anmälde mig för länge sedan och nu när väl kursen kom så kändes helt ärligt sådär. En orsak var att jag har haft otroligt mycket att göra på jobbet så jag att jag faktiskt inte riktigt hade tid, fick till och med sälja dubbelboxdagen då jag inte hann. Vidare kände jag väl tvivel och osäkerhet, det är jobbigt att gå kurs för Greg och det är fan inte kul att vara gregorian i Sverige. Så det var helt klart med en hel del skepsis som jag entrade ridhuset.

Jag kan väl säga att Greg inte helt hade vunnit tillbaka min övertygelse efter första dagen. Det jag mest tog med mig var att mina serpentiner behöver bättras på och förstärkas upp. Jag var helt klart frustrerad över att jag återigen inte kunde få någon hjälp med det som jag anser är ett våra största problem, dvs när Tux bara drar iväg fast jag klart och tydligt signalerar sväng. Det är så grymt frustererande och jag har jobbat så mycket på det.med ganska blandat resultat. Greg menade på att jag var inkoncekvent med decelsignalen och det kanske är sant fast jag kunde och kan fortfarande inte riktigt känna att det är just det som är problemet.

Dag två var en bättre dag för mig. De första bakombytes övningarna var nyttiga, jag har tränat mycket bakombyten, framförallt tighta bakombyten. De senare gick bra och även mittenbytet men det ‘flata’ bytet var verkligen chi i helvetet. Att behärska dessa byten känner jag vore en rejäl vinst i tävlingssammanhang. Verkligen något att förbättre inför kommande säsong (bland 1000 andra saker). Jag är ganska nöjd med banorna vi sprang, både hur Tux gick och min egen prestation. Givetvis massor att förbättre men ändå en bra känsla . Greg återkom faktiskt mitt problem som jag beskrev ovan med ett förslag om att jobba på decel när det är hinder runt omkring. Det kändes för mig väldigt mycket bättre än det andra om att jag missbrukade decel. Tux söker linjer, han scannar av banan vid kontaktfält, vid starter – ja så fort han har möjlighet. Jag har hela tiden haft en känsla av att mina problem i vissa svänga ofta beror på att Tux tror sig ha hittat linjen som han skall köra och fokuserar väldigt mycket just på linjen och mindre på mig. Jag vet av tidigare erfarenhet att jag svårt att köra circle work med hinder som störning, det är grymt svårt. Det känns som det är värt ett försök.

Orsaken till att jag inte helt köper det här med att Tux nonchalerar decel för att jag är slarvig och skickar iväg Tux ur mer eller mindre stillastående är att Tux ofta är grym på decel. Om man inte förstod decel eller om han tycker att det är lite godtyckligt så tror jag att borde ha en större ‘fall out’ än vad jag har. För mig blir det helt enkelt mer logiskt med att han söker linjer och att linjer/hoppa/springa fort har kanske lite väl högt värde i Tux liv .

Jag fick helt enkelt med mig ett antal bra saker att jobba på som jag hoppas kan utveckla oss en gnutta.

I år var gruppen som gick kurs riktigt, riktigt bra. Det gör enormt mycket för kvaliteten på kursen och det är trevligt att prata med folk som kommer med en massa intressanta vinklingar. Tux är dessutom otroligt rolig att träna med, lika galen hela tiden. Det blev rätt bra, jag är nöjd! Angående mina tvivel så tänker jag bara säga att jag tror mig ha funnit en melodi som kan passa mig bra i framtiden .

the pursuit is the reward

Öppnade med ett hopplopp som kändes riktigt bra fram till någonstans i senare delen där det var en threadle in i omvänd tunnelingång. Jag trodde att jag var riktigt långt före Tux och började vända mig om för att se vart han var och förbereda mig för threadlen. När jag vrider på huvudet ser jag bara något svart fara benen i full fart mot fel tunnelingång. På något sätt fick han stopp på sig själv typ 2 mm innan tunnelingången och slirade runt som bara den för att ta sig in i rätt ingång. Taskig handling, snäll hund och massor av tid förlorad då han åkte kana på mattan och som om det inte var nog tror jag han fastnade/trillade inne i tunneln för han kom nästan gående ut och det tog lång tid. Av någon anledning var det många som hade fel så trots vår sunkiga tid blev vi 5:a, mycket förvånande men bara att tacka och ta emot.

I agilityloppet diskade vi oss tidigt. Jag var lite stressad över att vi skulle iväg och välja valp och desstuom tänkte jag mkt på att träna på kontaktfält samt att jag äntligen skulle få chansen att testa mitt verbala flickkommando på tävling. Det har inte hänt innan. Flickkommandot gick bra, Tux blev lite förvånad men fattade direkt vart han skulle. Hoppas jag får fler chanser att kunna testa det i mer svåra lägen. A:et och vippens kontaktfält satt kanon. Sen satsade jag rejält på balansen och till min stora förvåning så hoppade Tux , först blev jag både förvånad och orolig men sen kom jag fram till att orsaken var det att jag satsade mycket mer än vad jag normalt gör. Jag tänker ofta att jag är alldeles för stereotyp när det gäller kontaktfält på tävling, förutsägbar och nu gjorde jag något utöver det vanliga. Det blir projekt 2010…

Skall se om jag hinner uppdatera bloggen innan vi sticker med allt som hänt!  Här är vilket fall ett inlägg om lille Wii, helt ovetenskapligt vald väldigt snabbt. Dom var supersöta allihop, glada och sociala så hur väljer man? Jag tog den valp som den lilla stund när vi var där var mest intresserad av att leka med mig….

Tisdagen den 15 dec åker vi till Costa Rica i Mellanamerika. Vi är borta till den 2 jan…. Här är lite vad vi skall hitta på.

Efter den grymt långa flygresan dit så spenderar vi en natt i huvudstaden San José. Jag tror inte det blir tid för något annat än att försöka komma tillrätta efter flygresan och tidsomställningen. Vi kommer dit på kvällen och sedan på morgonen dagen därpå åker vi ut på det första äventyret. Vi skall spendera två nätter i nationalparken Tortuguero som ligger i norra delen av Costa Rica längs med den Karibiska kusten. I nationalparken kommer vi åka på båtturer då djungeln är full av kanaler som man kan färdas på.  Det känns lite lagom soft att få åka runt och behöva fixa så mycket själv. I parken tror jag att det rika fågellivet och sjökor (manatees) är huvudattraktioner.

Efter det åker vi till nästa nationalpark, Sarapiqui. Nu får vi klara oss mer på egenhand och har hyrbil. Här skall vi bland annat prova på forsränning :s . Klimatet här skall vara väldigt fuktigt. Det är ganska fritt vad vi kan göra under dessa dagar men natur/djungelvandringar lär det nog bli.

Sen är det dax för nästa anhalt, Arenal. Det är en vulkan som tydligen skall ha utbrott dagligen. Sedan finns det gott om varma källor och hotellen verkar vara väldigt inriktade på spaverksamhet. Åter igen är det två nätter som vi bor i området. Förutom vulkanen så är det regnskogsvandring med naturguide och på egen hand på hängbroar.

Dagarna innan jul kommer vi vara i Monteverde som är en molnregnskog i sydvästra Costa Rica. Detta är den längsta körresan på cirka 5 timmar. Själva attraktionen är molnregnskogen då det är ovanligt och ger upphov till väldigt specifika växter, bland annat orkidéer och sedan skall det finnas väldigt mycket kräl- och groddjur .

På julafton så åker vi vidare söderut till Manuel Antonio som ligger ut vid havet, Stilla Havet. Vita sandstränder och djungelturer…Här är vi 3 nätter.

Näst sista anhalten är 3 nätter på halvön Corcovado. Corcovado lär vara ett av de artrikaste naturreservaten i världen, skall bli jättespännande. Bland annat skall det finnas Jaguarer där fast man lär väl inte ha sådan tur att man får se någon sådan.

Till sist spenderar vi nyårsafton och nyårsdagen i San José igen. Det skulle vara ett jättebra hotell, ett superställe att fira nyår på sa dom. Vi får väl se!

Mest av allt vill jag få se en sådan här:

Ja, det var kvällens övning med betoning på övning . Vet inte om vi blev något klokare men motion fick vi vilket fall. Mia Laamanen, vad tänkte arrangörerna på i Stockholm egentligen (gah)?